ord och inga visor

Oj, vet ni vad? Jag ska lämna in min B-uppsats på torsdag så julkalendern har blivit lidande av det. Och läsningen för den delen. Men här kommer - för den som vill - hela fyra ljuvliga poesiluckor. Ni andra kan hoppa över och läsa imorgon istället. Då kommer nämligen veckans boktips och en ny bokrecension.

Lucka 9

Bakom lucka 9 döljer sig en favorit i repris, nämligen Anis Mojgani som läser en dikt. Det är nästan magiskt.



Lucka 10

Bakom lucka 10 finns en låttext till av Lars Winnerbäck. Den heter Järnvägsspår.

det fladdrar till som i en dröm
en pojke gräver ner sitt fynd
och röjer undan bevisen
dom tysta kvällarna i snön
dom höga lamporna som tänds
över den spolade isen

jag var inte ensam
jag är inte ensam nu
vi känner varandra genom
tusen fenomen

du var redan där
min dröm var redan du
den metalliska luften
där i åttiotalets sken

du säger väl till om jag ska gå
du säger till
eller följ mig till dom gråa, höga husen
bakom järnvägsspåren
om du vet vad du vill
om du vet
har du ingenting att hämta här
ingenting att hämta här

den lilla pojken i ett blänk
med knäna hårt mot frusen jord
han gömmer nåt därunder
långa rader av garage
långa rader av små ord
och allting som gick sönder

jag var inte sjuk
fast lite blek i hyn
när dagarna gick framåt
blev jag kvar nån annanstans
du tog mig in i cirkeln
och begåvade min syn
med sövande narkotika
och vaken stimulans

du säger väl till om jag ska gå ...

det jag minns när jag är här
det som verkligen satte spår
är skymningen och ljuset
mellan husen där vi var
jag vet ingenting om dig
inte om du ens förstår
du var tonen från en tid
från en vinter i en stad

du säger väl till om jag ska gå ...

Lucka 11

Här läser Charles Bukowski dikten Bluebird. Need i say more?




Lucka 12

Jag är inte förtjust i supergammaldags poesi egentligen, tycker att det är just sådär svårt och komplext och påklistrat som jag vill att poesi inte ska vara. Men det finns några meningar från A-kursen i litteraturvetenskap i våras som har etsat sig fast. Jag vet inte om någon håller med mig om att de är vackra men jag tycker om båda hemskt mycket. Och därför får de utgöra dagens lucka.

O jord, varför rämnar du ej?

*

Lättinglivet vållar dig ve, Catullus

Citat ett var från Dante och tvåan från Catullus. Det kan vara så att jag tycker om citaten så mycket för att de innehåller ord som ve, lättingliv (underbart ord), och ve. Men det kan också vara så att de har väldigt många år på nacken och ändå kan säga något till nästan alla.