När jag var åtta skrev jag en kort dikt om fylla
Såhär var det: Jag var hemma hos mamma och pappa och började rota lite i källarförrådet. Som vanligt när jag gör det så fastnade jag och hittade bland annat en bok med lite "verser" i från i trean på lågstadiet. Bland annat finns den här egenkomponerade dikten (jag ska ta med boken hem nästa gång jag är hos mina föräldrar, och scanna in dikten. Om jag orkar) :
Drick lite sprit
Snacka lite skit
Lek lite kull
Bli lite full
Någon som fortfarande undrar varför jag tycker om Bukowski och liknande författare?
Nä. Tänkte nästan det.
Om varför en åttaåring skulle skriva en sådan här dikt får gärna de lärda tvista. Själv tror jag det är en kombination av 1. väldigt trygg uppväxtmiljö, inte mycket faror - man skapar sina egna spänningar varav fyllan då tydligen är en. 2. killarna i min klass lekte alltid "fullisar" - en lek som gick ut på att man sprang runt och ramlade omkull. Oklart varför. De andra dikterna i samma skrivhäfte handlar alla om sommar och sol, vinter och små söta djur, vår och fjärilar.
Jag lägger det här inlägget under kategorin 'poesiutmaning' (hur går det förresten, läser ni någon poesi?), bara så att det inte blir för icke-litteraturrelaterat. Detta är trots allt alltigenom en bokblogg. Eh. Utmaningen skulle då vara att läsa bättre poesi än den ovan presenterade. Så klart.
Haha! :D
Underbart!!
Vilken fin liten dikt! :-) Jag tvivlar starkt på att jag skulle kunna åstadkomma något mer begåvat vid 34 års ålder!
Vad roligt, förresten: Jag hade helt glömt det där med fullisar. Vi kallade dem fullgubbar (det finns ju inga fulla tanter, det "vet ju alla") och lekte att vi vinglade och ramlade omkring.
Det lustiga är jag verkligen är en poesiälskare. För tre år sedan läste jag nästan inga romaner alls, däremot flera diktsamlingar OM DAGEN. Som mest 15, men ofta 4-8. Jag verkligen knarkade poesi och hade alltid 40-50 diktsamlingar hemma från biblioteket, plus att jag köpte. Sedan återupptäckte jag romanerna men fortsatte läsa en hel del diktsamlingar. Det var väl 2008. Även 2009 läste jag en hyfsad mängd diktsamlingar. Men hittills i år har jag läst en enda och jag har ingen jättevidare lust att läsa fler. Så jag kanske borde hoppa på utmaningen, även om det tar emot. Jag trodde liksom inte att jag skulle behöva en utmaning för att läsa poesi... en diktsamling i månaden... men tydligen. Alltså, skriv upp mig på deltagarlistan ;)
Maria och snowflake: Eller hur, tänk om man kunde skriva sådär än idag. ;)
Bokbiten: Haha, ja barndomens spontanitet verkar vara en fördel för poesiskrivande. Man hade liksom inga hämningar på det sättet. Undrar varför alla lekte fullisar när de var små (och nej, kvinnliga fullisar finns ju inte en enda i hela världen).
Tekoppen: Åh vad härligt att du läste så mkt poesi. Kanske fick du lite nog då, eller läste alla diktsamlingar som finns? Kul att du är med i utmaningen hur som helst!
Ja, kanske fick jag lite nog... men om jag bara kommer igång så lär det ändra på sig. Kom just på att jag får skynda mig nu, innan mars tar slut! :)