Femtonde boktipsaren - en bubblare
Nu var det längesedan någon annan boktipsade här i bloggen. Det här är alltså lite av en bubblare. Den som tipsar känner jag till som 200stegtill på twitter. Han bloggar även, som han själv säger, "om politik och såna grejer" på den här adressen. Han beskriver sig som en "medelålders villaägande statstjänsteman boende i Örby, Stockholm, med flera barn och en fru." Här är hans boktips:
Niklas Rådström förklarade i mitten av 2000-talet i olika sammanhang att han under en period mått dåligt. Man förstod att han, som man sa förr, hade problem med nerverna. Att han mådde psykiskt dåligt. I efterhand har Rådström berättat att händelser från förr trängde sig på.
I hans självbiografiska bok En handfull regn från 2007 får vi veta vilka. Men det handlar inte om hans relation till den berömda pappan Pär Rådström, utan om den till skolkamraten Bengt. Jag har läst Rådström d.y förr, men aldrig så närvarande eller med en så rak och knivskarp prosa.
I En handfull regn, som jag läste i somras i ett soligt franskt medocskt Soulac sur Mer, möter man andraklassaren Niklas som flyttar med sin mamma från gårdshuset på Östermalm till kvarteren runt Sofiaskolan på Södermalm. Rådström visar i all nakenhet upp sin vänskap med Bengt och vägen mot katastrofen. Läsaren möter dessutom ett annat Södermalm än det vi ser idag. Ett hårt och fattigt Söder på sextio- och sjuttiotalet, delvis befolkat av människor som inte såg sin framtida roll och vilka konsekvenser detta kunde få. "Ett söder som en överlevande förälder i min sons klass Sofiaskolan 1996 vittnade om. Vi hade flyttat till kvarteren öster om Renstiernas gata bara något år innan Matkultur slog upp sina dörrar på Erstagatan. Hon sa att många av hennes klasskamrater inte fanns längre." Den samlade litteraturen är full av beskrivningar av hur svårt det är att hjälpa de som har det svårt och hur de inte sällan ens ger en chansen att hjälpa. Det gör inte Rådströms självbiografi mindre angelägen. Vi måste alltid påminnas om att ha känslotentaklerna ute för att känna av hur det är med våra närmaste och vänner. Man vill ju inte stå där sen med det ogjorda kvar.
Har ni läst boken?
Niklas Rådström förklarade i mitten av 2000-talet i olika sammanhang att han under en period mått dåligt. Man förstod att han, som man sa förr, hade problem med nerverna. Att han mådde psykiskt dåligt. I efterhand har Rådström berättat att händelser från förr trängde sig på.
I hans självbiografiska bok En handfull regn från 2007 får vi veta vilka. Men det handlar inte om hans relation till den berömda pappan Pär Rådström, utan om den till skolkamraten Bengt. Jag har läst Rådström d.y förr, men aldrig så närvarande eller med en så rak och knivskarp prosa.
I En handfull regn, som jag läste i somras i ett soligt franskt medocskt Soulac sur Mer, möter man andraklassaren Niklas som flyttar med sin mamma från gårdshuset på Östermalm till kvarteren runt Sofiaskolan på Södermalm. Rådström visar i all nakenhet upp sin vänskap med Bengt och vägen mot katastrofen. Läsaren möter dessutom ett annat Södermalm än det vi ser idag. Ett hårt och fattigt Söder på sextio- och sjuttiotalet, delvis befolkat av människor som inte såg sin framtida roll och vilka konsekvenser detta kunde få. "Ett söder som en överlevande förälder i min sons klass Sofiaskolan 1996 vittnade om. Vi hade flyttat till kvarteren öster om Renstiernas gata bara något år innan Matkultur slog upp sina dörrar på Erstagatan. Hon sa att många av hennes klasskamrater inte fanns längre." Den samlade litteraturen är full av beskrivningar av hur svårt det är att hjälpa de som har det svårt och hur de inte sällan ens ger en chansen att hjälpa. Det gör inte Rådströms självbiografi mindre angelägen. Vi måste alltid påminnas om att ha känslotentaklerna ute för att känna av hur det är med våra närmaste och vänner. Man vill ju inte stå där sen med det ogjorda kvar.
Har ni läst boken?
Kommentarer
Trackback