ord och inga visor

Jag läser ju en fördjupningskurs nu i barn- och ungdomslitteratur och tänkte skriva lite fler blogginlägg kring det då kursen har väckt många intressanta tankar. Det dyker alltså upp lite barn- och ungdomslitteraturrelaterade inlägg här de kommande veckorna, men inte ur ett puttinutt-perspektiv, det lovar jag (eftersom jag själv har svårt för det). Jag läste mycket Elsa Beskow när jag var liten och hade helt glömt bort att Tomtebobarn faktiskt rimmar. Berättelsen är en moraliserande liten sak, där barnen ska vara lydiga och far är rar och mor ror ungefär (som i den gamla läroboken, ni vet). Men bilderna är helt magiska tycker jag och skulle kunna rama in nästan alla.

Vi fick läsa en bildanalys av bilderna i bland annat just den här boken. Jag tycker det blir överdrivet ibland när saker sönderanalyseras. Den skribenten menade att fadern alltid var aktiv i alla bilder och höll i något redskap förknippat med manlighet (en yxa till exempel). Jag tycker det är lite fjantigt då man måste ta hänsyn till både Beskows samtidskontext och mamman och barnen är också hela tiden aktiva på olika sätt.

En sak som däremot var intressant var att barnen ofta står eller sitter med ryggen mot läsaren, så att säga, vilket inte är vanligt. Men det fungerar som en inbjudande gest så att barnet känner sig delaktigt i berättelsen. Annars verkar det i högre grad vara så att man kopplar ihop Beskows biografi med hennes böcker. Sådant gillar jag inte, jag tycker att böckerna är tillräckligt fina för att stå för sig själva. Vad tycker ni?