Att läsa tungt när man har mycket
1. Hur "vanliga" människor kunde bli så onda. Kan grupptryck vara så starkt, och skulle vi alla kunna bete oss så ondskefullt om bara fel (väljer jag att kalla den) situation dök upp? Jag är väldigt intresserad av detta, och tröttnar därför aldrig på temat. Som annars många tröttnar på.
2. Maktspel, en fråga som ofta aktualiseras i böcker som behandlar andra världskriget. Och makt generellt.
Många säger att när de har mycket att göra, eller kanske inte är på topp, så vill de läsa/titta på/konsumera något lättsamt. Chick-lit i bokväg, lättsamma teveprogram som inte kräver hjärnaktivitet och kanske Aftonbladet istället för DN. Själv fungerar jag helt tvärtom. Och det säger jag inte för att jag vill vara pretto eller svår eller så, utan för att jag bara är funtad på det sättet. Jag känner aldrig, efter en lång dag av jobb och plugg, att jag skulle tycka det vore skönt med en kväll framför teven i sällskap av Bonde söker fru, Idol, Lets dance eller Äntligen hemma. Då förvärras bara min känsla av stress. Helst umgås jag med en fin vän efter en sådan dag, men kan lika gärna välja att lyssna på deppig musik, kolla ett avsnitt av uppdrag granskning på svt play, läsa en litterär artikel i DN och sedan en tung bok.
Jag vet inte varför jag är sådan. Men jag har inga problem med tunga och tjocka böcker bara för att det är vinter och vardag och mycket att göra. Snarare kan det vara skönt att få något annat tungt att fokusera på, för att slippa tänka på sina egna vardagsbestyr. Sådana tankar blir jag inte av med genom att läsa chick-lit eller kolla på teve, men däremot av en riktigt bra och intressant bok.
Hur fungerar ni? Behöver ni lättsamt när ni har mycket i livet och tankarna, eller är ni som jag - att måendet inte spelar så stor roll för er kulturkonsumtion? Svara gärna i era egna bloggar eller kommentarsfältet här!
Nu ska jag återgå till De välvilliga. Det jobbigaste med bokens 900 sidor, är att den blir så sjukt tung. Det blir problematiskt att ligga på sidan och läsa, så jag får snällt sitta rakryggad i soffan och ha boken i knät.
Jag är ganska känslig för hur mycket jag har att göra. Har jag massor med saker i luften så väljer jag ofta en lite lättare bok. Inte nödvändigtvis en superlätt chiclitt eller deckare, men jag plockar ju knappast upp nån tung ryss eller liknande. Fast det kanske snarare beror på mitt litteraturintresse än min vardagssituation - jag brukar inte tycka att chiclitt eller deckare är speciellt givande.
Hela poängen med min läsning är ju att jag ska njuta av den, och det kräver en god roman, tung eller inte! Någonting i stil med Paul Auster eller... tja, populärmusik från Vittula kanske. Snyggt och välskrivet ska det vara, oavsett ämne!
När jag är stressad och slutkörd väljer jag gärna böcker som antingen är innehållsmässigt (deckare, chicklit) eller fysiskt (tunna/korta böcker) lätta. Jag orkar helt enkelt inte med hur många stora projekt som helst, utan väljer snarare sådant som jag med större sannolikhet kommer att läsa ut under överskådlig framtid. Få böcker mår ju bra av att smetas ut över alltför lång lästid.
Jag blir mest deprimerad av att slötitta på tv, i synnerhet när det gäller program som Bonde söker fru eller Let's Dance. Ser hellre utvalda tv-serier, en hel säsong åt gången.
Jag läser inte heller chicklitt eller moderna deckare, fast min lättsmälta bokmotsvarighet är nog (kommersiell) fantasy och skräck. Vilket jag gärna använder för att blanda upp läsningen, oavsett hur jag annrs mår.
Jag håller med dig om att den där lättsamheten inte fungerar för mig för att koppla av, hellre ger jag mig i kast med en svårforcerad och fascinerad tegelsten på engelska som får mig att börja fundera.
Rödluvan: Nej det har du rätt i, jag brukar faktiskt inte heller tycka att sådana böcker är givande. Jag köper lite chick-litt-böcker emellanåt eftersom jag var väldigt förtjust i det för några år sedan men tror jag fick en överdos för allt det okritiskt kliché-artade så jag blir aldrig sugen på att plocka fram något ur den rosa delen av mina hyllor. Lite tråkigt men jag kanske får lust en dag igen.Paul Auster känns på en lagom nivå tycker jag. Det var längesedan jag läste något av honom. Kanske ska klämma en Auster efter att jag har läst ut De välvilliga.
Carina: Det resonemanget förstår jag, och kan känna att jag kanske inte borde ha utmanat min bokoholistiska sida med en 900 sidors när jag precis kommit igång med att läsa igen. Utsmetad lästid är aldrig någon hit.
Anna S: Jag blir också deprimerad av (alla former av) slötittande på tv. Men håller med om, som jag skrev i mitt nya inlägg, att det kan vara härligt att klämma hela tv-serier i sträck. Hela grejen med att låta någon annan bestämma vad jag ska titta på när (och att jag måste vänta en vecka på nästa avsnitt) känns ganska konstig för mig.
Vi verkar vara lika i våra läsvanor, jag blandar gärna upp romanläsandet med att läsa ytliga tjejbloggar. Det är väl en form av chicklitt egentligen fast i realtid, så att säga. Men det är ju själva funderandet och eskapismen som ibland gör läsning så härligt - särskilt om man har det stressigt. Man får ge sig i kast med någon annans verklighet och tankar för en stund, utan att bli helt ångestladdad och deprimerad (som av bonde söker fru typ).
Jag läser aldrig chick-lit, men jag kan definitivt behöva lättlästa böcker när jag är uttröttad. Märker också att när jag har varit dålig på att läsa ett tag kan det behövas en lättviktig bok för att få igång mig, innan jag plötsligt får lust att läsa tungviktarna.
Tekoppen: Ja, så kan det också vara ibland. En sidvändare bara för att komma ihåg hur härligt läsning kan vara, liksom.