ord och inga visor

Universitetsläraren går ner sig totalt efter att hans två söner och fru dör i en flygolycka. Alkoholdimmiga dagar och förlängda sjukskrivningar. Tills en stumfilm får honom att skratta. Ett skratt som i sin enkelhet kommer att hjälpa honom upp ur svackan. Han bestämmer sig för att skriva en bok om stumfilmsskådisen i filmen och sedan virvlar det på.

Jag blev väldigt besviken. Efter Dårskaper i Brooklyn hade jag höga förväntningar på Auster som han inte levde upp till i denna bok. Den var långtråkig, enformig, babblig och först mot slutet fastnade jag litegrann och det blev bättre. Bättre, men inte bra.