Nu är tegelstensutmaningen avslutad

De senaste dagarna har jag läst rapporter från många som faktiskt genomfört tegelstensutmaningen (här är alla deltagare). Somliga känner att de kan pusta ut, och att tegelstenar kanske inte riktigt var deras grej. Andra verkar nöjda och sugna på fler tegelstenar, och så känner även jag. Det kan vara så värt det att ta sig extra tid och inte låta sig skrämmas av en boks tjocklek. För mig blev det som sagt två lästa, Anna Karenina och Kafka på stranden. Jag hade tänkt klämma även Jonathan Strange & Mr. Norrell men det blev inte av just nu. Den ska jag satsa på att läsa till våren istället.

Är ni nöjda med hur utmaningen har gått eller känner ni bara "aldrig mer tegelstenar"?


Alla tegelstensläsare hittar du här

Jag har avslutat min andra tegelsten och läser nu lite tunnare böcker emellan, förhoppningsvis hinner jag med bubblaren också (Jonathan Strange & Mr. Norrell) innan mitten av december. Men jag kan tänka mig att alla tegelstensläsare kan behöva lite pepp såhär i sluttampen. Därför listar jag här alla deltagare i utmaningen.

Jag läser nästan alla era inlägg och följer med spänning hur det går för er. Alla som har en blogg har jag alltså länkat till och de som har kommenterat och berättat vilka böcker de läser skrev jag också med. Vad övriga läser för tegelstenar står oftast i respektive blogg. Anledningen till att jag inte har gått in i bloggarna för att påminna mig om vad alla läser är helt enkelt att då hade detta inlägg aldrig blivit skrivet, eftersom det skulle kännas som ett alldeles för stort projekt. Men det är ju bra - då får ni samtidigt bekanta er med nya bloggar kanske.

En liten reflektion om allas val kommer längst ner.

Kafka på jobbet läste tappert Det.
Cathrine läser Jonathan Strange & Mr. Norrell och Until I find you (John Irving).
Marias bokliv
Chrissan läser Potemkin & Katarina den stora (Simon Sebag Montefiore), Levande historia (Hillary Clinton) och Mitt liv (Bill Clinton).
Lisa H
Elin på bokslukarna
Sanna på och solen har sin gång läser Borta med vinden och Anna Karenina
Sara Be läser A clash of kings och Anna Karenina
Ellinor
Sara på Saras perspektiv läser Boktjuven och The passage
Paperbacklover
Ninni på bokstaden läser Krig & fred (modigt val!) och Blonde (Joyce Carol Oates)
Maria aka Vildvittra läser The passage och A storm of swords
Annika på alkb

Malin läser Into the wilderness och Dracula
Gothique läser Blonde och Drood
Fiktiviteter-Helena har tänkt läsa Fågeln som vrider upp världen och Den hemliga historien
Bokstävlarna har bloggat mycket och bra om utmaningen och har just nu liten utmaningspaus men har t. ex läst Sugar: kvinnan som steg ut ur mörkret
Marie på Vaxdukshäftet
Jennifer läser Den amerikanska flickan och Främlingen i Wildfell hall
Miss E
Enligt O
Peter på bibliopepe
Kajsa på Anniehallowa
Eva-L läser Fågeln som vrider upp världen och Englunds Stridens skönhet och sorg
Beas bokliv
Helena på Bokhora
Johanna på books not blogs
Pomegranate läser Drood och Sugar (eller Jonathan Strange & Mr. Norrell)
Cinnamon läser Lord John and the brotherhood of the blade (Diana Gabaldon) och American wife (Curtis Sittenfield)
Karin L läser Blonde och Foucaults pendel och om hon hinner en tredje så blir det Jonathan Strange & Mr. Norrell
Hundöra läser Slutet på mr. Y och Jonathan Strange & Mr. Norrell
Fröken S
Cecilia läste Luftslottet som sprängdes och Bläckmagi
Emma läser Kafka på stranden, Perdido street och Sylvie och Bruno


Det är kul, som även Bokstävlarna påpekade någonstans, att så många väljer samma böcker. Mycket Murakami, några Anna Karenina, flera Jonathan Strange & Mr. Norrell samt The passage och Drood. En hel del Blonde, som jag måste säga är ett väldigt bra val.

Jag vet att jag nog har glömt att ta med en del deltagare, för här har jag bara med de som har kommenterat att de är med. Jag vet att vissa gick med via bokhora också. Ni som inte är med här, speak up så lägger jag in er i listan! Och om jag har skrivit fel bokval bredvid någons namn/inte skrivit alls, så säg gärna till då med.

Så, ännu en gång frågar jag hur det går för er? Själv är jag fast i slalomläsningsträsket just nu och det går inget vidare. Men det får jag skriva om mer imorgon för nu måste jag ju akutläsa Inlåsta (Room, alltså) inför bokcirkeln imorgon.

Hur mår ni, kära tegelstensläsare?

Det har varit lite skralt med skriverier hos mig den här veckan. Det har lite olika anledningar, varav en av dem är rysk och dryga 900 sidor. Sjävklart pratar jag om Anna Karenina. Det går inte snabbt att läsa den boken kan jag säga. Jag är glad att den inte var obligatorisk läsning på A-kursen i litteraturvetenskap, för det hade varit en mara att hinna ta sig igenom den på ca 2 dagar (som man hade på sig att läsa en bok då). Antagligen hade jag förstås hoppat över den i så fall, men ändå.

Och en nackdel är att den litegrann tar bort min läslust. Det är inte en bok man läser några sidor i på tunnelbanan utan problem att hänga med. Man måste liksom ta sig tid, alltså en lång stund, för att sätta sig in i Anna och Vronskij och Karenin hit och dit och societetsfester, middagar, tårar, ömhetsbetygelser, funderingar kring bondelivet. Man måste tänka: okej, Ryssland, here I come! och liksom kavla upp ärmarna. Nåväl, nu börjar den här förklaringen bli lika invecklad som en dos Tolstoj och jag tror att ni har förstått för längesedan.

Samtidigt sneglar jag ju längtansfullt på alla de där skonsamt 300-sidiga böckerna som jag vet att jag förmodligen kommer älska. Fogelström, Oksanen, Sittenfield och Hustvedt har aldrig sett så nätta och lockande ut som just nu. Men jag känner att jag vill bli klar med tegelstenen först, för att slippa något slags självpåtvingat dåligt samvete om jag skuldmedvetet bläddrar i Märta Tikkanens Århundradets kärlekssaga och helst skulle vilja ägna den all min uppmärksamhet.

Men hade jag ogillat Anna Karenina så hade jag slutat läsa, även den. Jag har för många år sedan slutat upp med att tvångsläsa bara för sakens skull. Det finns alldeles för många böcker för att hålla på så. Alltså finns ändå något spännande med boken, och när jag väl kavlar upp metaforiska ärmar och sätter mig någon timme för att läsa så läser jag ändå koncentrerat och intresserat. Jag kommer alltså inte lämna Ryssland än på ett tag, trots vargavintern. Men lika bra som min första tegelsten, Kafka på stranden, är den då rakt inte.

Hur går det för er med era tegelstenar? Hur långt har ni kommit? Har ni valt bra böcker? och så vidare, och så vidare.
Ge mig gärna en tegelstensrapport och glöm inte att gärna länka era tegelstensrelaterade inlägg i mitt kommentarsfält så jag kan följa ert tappra deltagande i utmaningen!

Klar med första tegelstenen

Nu har jag läst ut den första tegelstenen i min tegelstensutmaning. Kafka på stranden var omöjlig att slita sig ifrån, så det var inte svårt att få den snabbt utläst. Och är det inte ofta så med tegelstenar, att de har en förmåga att suga en in i berättelsen? Så uppfattar jag det i alla fall. Mer om boken i sig skriver jag i dagarna, just idag är det mycket som lockar på min uppmärksamhet och jag vill ju inte skriva om en såpass fin läsupplevelse när jag inte kan koncentrera mig till hundra procent.

Härnäst väntar några recensionsböcker på att läsas men efter det ska jag hugga tänderna i nästa tegelsten, som känns lite tyngre. Jag pratar förstås om Anna Karenina. Men eftersom det går så bra så satsar jag på att hinna med även min bubblare, som jag nämnde här. Det hjälper helt klart att så många är med. För er som velar mellan tegelstenar finns några bra tips att botanisera bland här.

Det är många olika typer av böcker som platsar in i den här utmaningen, och det är kul. Det märks på alla spridda val (även om det är intressant att många väljer Murakami, Alberte-trilogin och Anna Karenina inklusive jag själv. Märkligt men roligt!) Till exempel så är Kafka på jobbet modig nog att läsa Det av Stephen King, trots läskiga clowner och annat kusligt. Lisa (i hyllan) funderar fortfarande på vilken som ska bli hennes andra tegelsten. Marias bokliv ska läsa den underbara Fågeln som vrider upp världen som en av sina tegelstenar. Enligt O ska läsa Alberte-trilogin (som jag också varit riktigt sugen på) och Kafka på stranden. Fina Och solen har sin gång ska vara med och läsa dessa böcker. Maria på UNT:s bokblogg hakar också på. Annika på ALKB har valt den första boken än så länge. Bokstävlarna läser Wolf hall, Sugar och eventuellt en bok till. Miss E läser också Murakami, bland annat. Även bibliopepe är med, precis som Fiktiviteter och Samtidigt hos Helena.

Det är fler ändå som vill vara med, vilket är hur kul som helst. Kolla på kommentarerna till dessa inlägg om ni vill hitta fler deltagare i utmaningen. Länka gärna till era läsrapporter sedan, så att jag och andra hittar dem (även om jag redan prenumererar på de allra flestas bloggar). Och lycka till allihopa!

Hur går det för er förresten, har ni kommit någonvart i läsningen?

Igång med första tegelstenen!

Nu är jag igång med den första tegelstenen i min egen utmaning; nämligen Kafka på stranden av Haruki Murakami. Jag har suttit klistrad vid den under alla stunder det har tillåtits. Det är som någon kommenterade nyligen - ofta kan det gå snabbare att läsa en tegelsten än en tunnis. Kommer man in i en riktigt tjock bok så rasslar sidorna förbi. Och den här boken verkar riktigt lovande.

Ni som fortfarande funderar på vilka tegelstenar ni ska läsa borde definitivt välja Kafka på stranden som en av dem. Har ni kommit igång med utmaningen än?

Dessa tegelstenar läser jag i höst

Efter mycket vånda har jag nu bestämt mig för vilka två tegelstenar jag ska läsa i min egen utmaning. Det har ju funnits en del att välja på om man säger så. Men dessa blir det:

1.



2.



Precis som Bokstävlarna ska jag dock försöka hinna läsa tre tegelstenar i höst, om det går. I så fall blir min bubblare:

3.



Ni som ännu inte har meddelat vilka era tegelstenar blir, har ni bestämt er? Jag ser fram emot att följa er i utmaningen och att själv läsa lite (åtminstone fysiskt) tyngre böcker.

Svårt att välja tegelstenar?

Ifall ni har svårt att välja vilka tegelstenar ni ska läsa till min utmaning så kommer här några tips på bra tjockisar:

Blonde av Joyce Carol Oates verkar många ha oläst. Jag förstår inte varför, eftersom det är en fantastisk läsupplevelse. Löst baserat på Marilyn Monroes liv, berättar Oates en fantastisk historia som man inte vill släppa ur sikte.

Illusionisten av John Fowles är också en fantastisk bok.
Såhär skrev jag om den.

Sugar av Michel Faber är en riktig roman-roman. Perfekt till en dylik utmaning. Såhär skrev jag i bloggen.

Middle-sex av Jeffrey Eugenides är en tegelsten som inte känns som en sådan, eftersom man fastnar som klister i sidorna.

Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami förtjänar all uppmärksamhet den har fått. Den är som ingen annan bok jag har läst. Nyskapande, japansk, magisk litteratur helt enkelt. Såhär skrev jag efter att ha läst den.

Själv har jag inte riktigt bestämt vilka två tegelstenar det blir för min del, men jag återkommer snart. Har ni bestämt er än?

Olästa tegelstenar del II

Jag skrev på uppmaning av Bokbabbel om mina olästa tegelstenar, vilket resulterade i en tegelstensutmaning. Flera av er vill vara med, kul! Jag hoppas på ännu fler deltagare. Att läsa minst två tegelstenar under hösten (och höst räknas till och med mitten av december) är inte så svårt. Men det kan nog leda till att man upptäcker bra böcker man annars hade låtit drunkna i floden av andra böcker. Jag har dock ännu fler olästa tegelstenar. Här erkänner jag ett gäng till:











Ord på liv och död av Victoria Benedictsson är en riktig tegelsten som jag raskt högg tag i när jag hittade den på Akademibokhandeln. Åh, vilken underbar bok, tänkte jag. För ungefär ett och ett halvt år sedan. Litteraturvetenskapen har gjort mig väldigt intresserad av den här typen av författare och jag tror aldrig jag har läst något av Victoria Benedictsson tidigare. Det här skulle säkert vara ett bra startskott.

Kafka på stranden av Haruki Murakami är ju en sådan där måste-bok. Jag älskar Fågeln som vrider upp världen, betraktar den till och med som en av mina favoritböcker. Jag är ganska säker på att samma kärlek skulle uppstå till den här boken, så varför den står oläst två år efter att jag läste Fågeln som... kan bara bero på tjockleken.

Tusen och en natt I & II
är ju full av tinnar och torn, prinsessor och rövare, skogar och törnbuskar, trollkarlar och magi. Bara det borde vara nog anledning för att unna sig själv långa sagotimmar i vuxen ålder.

Jerusalem av Selma Lagerlöf
har jag faktiskt i två versioner. En väldigt fin pocketutgåva och sedan en gammal utgåva i tre delar. Gamla slitna, vackra böcker. När jag fick böckerna hemskickade från bokbörsen, så låg två fotografier i böckerna. Ett föreställer en tjej på svartvitt foto. Det andra föreställer en svartvit äng med hästar på. Det var lite spöklikt att hitta men också roligt att veta att just den boken förmodligen har lästs av just den tjejen eller någon i hennes närhet. För många, många år sedan.

Vad gäller Anna Karenina av Leo Tolstoj så har en vän till mig i ÅRATAL sagt: 'Om du ska läsa en bok, Jessica, så är det Anna Karenina.' Aha, har jag sagt och nickat nyfiket. 'Man kan inte släppa den så du bör inte ha några planer medan du läser den', sade hon skämtsamt. Om någon marknadsför en bok i sådana starka ordalag och man ändå inte läser den, så bör man ställa sig med en skämsstrut på huvudet i något hörn. Eller?

Att älska som en porrstjärna av Jenna Jameson
är en riktig tegelsten. Och jag vet inte riktigt när jag kommer bli sugen på 600 sidor porr. Förmodligen aldrig. Men jag har hört även om den här boken (av helt olika typer av människor) att den faktiskt är mycket bättre än man kan tro.

Tjänstekvinnans son av August Strindberg
är sådär klassikergrön på framsidan och innehåller dessutom textkommentarer. Men jag är hemskt nyfiken på att läsa vad som kan vara det närmaste man kommer en självbiografi om Strindberg.

Chockdoktrinen av Naomi Klein
är en 700 sidor tjock samhällskritisk reportagebok. Jag skulle förmodligen älska den, men har inte gett vår kärlekshistoria en chans att en påbörjas.

Odysseus av James Joyce
är svår och tung och stream of consciousness skrivet för längesedan. Den står oläst här och ser ganska spännande ut. Men jag har också fått för mig att den är en sådan bok som verkligen skulle ta några hundra år att läsa, just för att den är såpass gammal och nyskapande för sin tid, om ni förstår hur jag menar. Den kombinationen kan bli ganska svårläst, särskilt om man inte läser på originalspråk.

De välvilliga av Jonathan Littell
utspelas inuti huvudet på en nazist under andra världskriget. Jag har faktiskt läst ett par-trehundra sidor i den men slutade läsa bara pga att den var så fysiskt tung att ha med sig på tunnelbanan. Den var ganska spännande så långt jag hade kommit, så jag kanske borde plocka upp och starta där jag slutade.

Vi, de drunknade av Carsten Jensen
vet jag inget om. Min mamma tryckte den i händerna på mig och sa att hon hade läst och läst tills den var slut på en semester för några år sedan.

Inte som andra döttrar av Deborah Spungen är en berättelse om tjejen som var tillsammans med Sid Vicious. Det är måsteläsning, har hört att det dessutom ska vara en väldigt bra bok som man minns länge efteråt.

Nu tycker ni antagligen att jag är lätt galen som har så många olästa tegelstenar i bokhyllan. Särskilt med tanke på att detta är del II av inlägget, så att säga. Men istället för att fokusera på galenskapen i det hela så undrar jag om ni har läst några av dessa böcker? Är det något man bara måste läsa/något man lika gärna klarar sig utan?

Jag står ju nämligen inför en stor uppgift: Att välja tegelstenar till min egen utmaning. Nu vet ni vilka jag har att välja bland (dessa och de från inlägg I med samma namn), så kom gärna med synpunkter. Vilka två tegelstenar ska ni läsa i höst?

Höstutmaning: Läs tegelstenar

Apropå inlägget om olästa tegelstenar (som kommer få en del II ikväll här i bloggen) så tänkte jag komma med en riktig höstutmaning. Det hela är väldigt enkelt. Om du vill vara med i utmaningen så ska du innan höstens slut läsa minst två (uppdaterat) tegelstenar. Definitionen av en tegelsten får vara lite flytande, men det ska röra sig om en bok som har fler sidor än gängse romaner. Som vi har konstaterat så kan det vara ganska svårt att komma sig för med läsning av tjocka böcker när det finns så många andra böcker som känns lika lovande. Därför kan en utmaning vara just den spark i baken man behöver för att kanske upptäcka riktigt bra böcker i hyllgömmorna.

Jag ska självklart själv vara med i utmaningen och rapporterar med jämna mellanrum här i bloggen hur det går. Skriv gärna om utmaningen i era egna bloggar (om ni har några) så att ordet sprids och vi får en tegelstensflod i bokbloggosfären i höst!

UPPDATERING: Hösten räknas till och med mitten av december ungefär, tycker jag. Man får tänka lite skoltermin-vis. På så sätt behöver man inte känna sig stressad.

UPPDATERING II: Jag sänker utmaningen från tre till två tegelstenar. Sedan om man klämmer tre stycken, så är det ju bara ännu trevligare förstås. Men man vill ju gärna hinna med andra böcker också under hösten.

Vilka är med?

Mina olästa tegelstenar

Bokbabbel uppmanar oss alla att bekänna färg. Vilka tegelstenar står olästa i bokhyllan? Jag kan säga att mina olästa tegelstensböcker är många (precis som mina olästa tunnisar). Det har absolut inte att göra med att jag inte vill läsa dem, eller att jag tror att de kommer vara mindre bra eller så. De är bara olästa till förmån för andra böcker, helt enkelt. Men jag kan ta upp några av dem här, så kanske de blir lästa snabbare:

Brott och straff av Fjodor Dostojevskij är en bok som många nog har oläst i hyllan, känner jag på mig. Men faktum är att jag har hört (av o-pretto/o-ängsliga människor) att den ska vara riktigt bra. Så den förtjänar nog sin del av uppmärksamheten (och även Bröderna Karamazov väntar snällt). Jag köpte den till första kursen i littvet, men när det inte var lästvång så läste jag inte. Det var så man fick jobba för att hinna med sig själv under den kursen (som går igenom HELA litteraturhistorien).

Lars Noréns dagbok är inte bara en tegelsten utan en dubbel tegelsten om man ska läsa båda delarna. Apropå Bokbabbel så vet jag att hon tyckte mycket om den, och jag tror säkert att den har sina fina sidor. Men en av de bidragande orsakerna till att den inte har blivit läst än, är att sidorna inte är numrerade. Jag undrar i mitt stilla sinne varför? Vet någon om det finns en uttalad anledning till icke-numreringen?

Shantaram av Gregory David Roberts gav jag min pappa i julklapp förra julen och han återkom efter någon månad (jo, så tjock är boken) och sa att han tyckte det var en underbar och fascinerande berättelse. Då vill jag tillägga att min pappa är rätt svårflirtad när det gäller böcker. Men ändå är den fortfarande oläst här hemma och ser alldeles för tjock ut, med alldeles för liten text.

Kärlekens mörka sida av Rafik Schami
har jag också blivit tipsad om, förmodligen i en bokblogg. Det är en väldigt fin bok, rent estetiskt. Men ändå. Den känns så mörk och stor och tung på något vis.

Även jag har, precis som Bokbabbel, Jonathan Strange & Mr. Norrell oläst. Den var jag så peppad på när jag köpte den att jag hade tänkt läsa den direkt, men sedan kom väl den ena boken och så den andra och plötsligt var den en av många olästa kompisar som väntar på sin tur.

Alberte av Cora Sandel ska jag däremot läsa snarast (börjar ni förstå varför köpstoppet behövs?). Tror jag kommer älska den.

De vilda detektiverna av Roberto Bolano
pratade vi om att ha som bok i min bokcirkel en gång, så då köpte jag den. Och det behövs nog en bokcirkel för att sätta tänderna i denna, för den är inte nådig i sidantal. Jag tror det är 800 någonting.

Vilken av tegelstenarna ska jag läsa först tycker ni? Jag känner nämligen att det är tegelstendags snart, så den här  uppmaningen passade bra.