Utläst bok

Jag har läst ut Lunar park av Bret Easton Ellis men eftersom vi ska ha samtal om den i min bokcirkel om någon vecka så skriver jag om den först efter det. Kan jag inte hålla mig kanske jag kommer med en snabb-recce imorgon! Dock har jag även snart läst ut en annan väldigt intressant bok som jag skriver mer om.

Hösten har kommit igång på riktigt och min läslust är större än någonsin. Underbart, nu avverkas böcker på löpande band så fort jag har tid och bloggen kommer jubla framöver. Jag försöker läsa en del böcker nu som inte alla bokbloggar nyligen skrivit om. Annars upplever jag att det går trender i bokbloggvärlden och det är ju fantastiskt att man tipsas av varandra. Jag har dock en massa andra böcker olästa i hyllorna som jag ska försöka sätta tänderna i hellre än de alla skriver om (dock fingrar jag suget på Myggor och tigrar, det kan jag inte ljuga om!).

Jag har fotat mina bokhyllor också och ska lägga upp bilderna här så fort jag hittar alla sladdar och får tid till det.

Vad läser ni? Ge mig härliga lästips vetja!

Hemligheter insamlade av Maja Spasova



I Hemligheter har Maja Spasova som rubriken antyder samlat in svenska folkets hemligheter. Genom att sätta ut annonser och i radio berätta om sitt projekt fick hon in cirka 2000 hemligheter. Hon har valt ut ungefär 400 som fyller den här boken.

Det är hemligheter av varierad art. En del sorgsna, en del sjuka. Vissa tror man är påhittade, andra är glada. De flesta är bara en eller ett par rader långa. Boken läser man ut på någon timme men funderingarna stannar kvar desto längre. Jag skrev en text i min andra blogg om hur jag tänkte när jag läste boken. Det får summera hur jag tänkte kring den. Strax.

Litterärt är det inget mästerverk (obviously eftersom det bara är hemligheter rakt upp och ner) och efter min period för några år sedan, då jag läste en del BOATS-böcker är jag mättad på konceptet "rota-i-folks-mentala-garderober". Men visst läser jag boken från pärm till pärm. Det är allt jag har att säga om boken. Såhär lät mitt minifilosoferande i andra bloggen:

Att läsa en bok full med hemligheter (snart klar eftersom det är korta rader på varje sida) väcker blandade känslor. Lite som att rota i någons underklädeslåda eller dagbok kan jag tänka mig. Med skräckblandad förtjusning läser man om folks innersta tankar - sådant de vågar erkänna endast under total anonymitet. Samtidigt känns det som att behovet är stort. Bara till detta enda projekt fick Maja Spasova (tjejen som samlat in hemligheterna) in 2000 stycken ungefär. Hon valde cirka 400 av dem till boken.

Vad är det speciella med att häva ur sig dessa innersta hemligheter? Vad får man ut av det? Själv har jag inga gigantiska hemligheter. När jag tänker efter, och det gjorde jag lite medan jag läste i boken i eftermiddags, så har jag nog ingen hemlighet som INGEN vet om. Det känns å andra sidan också ganska ohälsosamt. Det pratas ju ofta om behovet av att ha ett rum som bara är mitt. Dit ingen annan är bjuden. Samtidigt bevisar det bara vilka underbara nära vänner jag har. Jag kan prata med dem om hur jag känner och tänker, om mina stundtals skitlivsaktiga ex och mina knäppa tankar. Värre vore väl om jag gick och bar på en stor säck hemligheter men kände: Ingen i min omgivning skulle förstå. Som öppen person saknar jag sällan det där egna rummet.

Många av hemligheterna i boken är sorgliga men där finns även fina som "Jag är så kär i C och är lycklig över att inte ha några hemligheter". Väldigt intressant hur folk ändå uppenbart har behovet.
Att kasta ur sig något. Ut i rymden med det, bara. Vetskapen om att hemligheten plötsligt läses av hundratals (tusentals? jag vet inte hur mycket boken har sålt) kanske skänker tröst åt någon som burit den ensam i många år.
Bara lite tankar jag fick. Vad tror ni om det här? Intressant att diskutera.

Happy Sally av Sara Stridsberg



Nu väljer jag att göra såhär istället:

Simning. Dover. Solen och sen molnen och hur svårt det blir att simma när månen är full på natten. Och H som tjatar och tjatar, men på barns vis. Hur ont det gör i mig när han blir avsnäst och de glada ögonen blir ledsna. Sally Bauer som korsade en kanal snabbare än någon tidigare lyckats med. Hur någon långt senare inspireras att göra detsamma. Att det enda man kan tänka på är kanalen, som hade den en magisk dragningskraft. Sorg och glädje och hav i hans ögon. Stolthet och man måste leta sponsorer. Då och nu, vykort och dagbok bildar en cocktail som blir en bok som heter Happy sally.

Ja, Sara Stridsberg har gjort det igen. Förbluffat mig.
Det här är en fantastisk bok, skriven på en magnifik prosa som förför. Nästan glömmer jag att kliva av tunnelbanan vid mammas och pappas station, nästan glömmer jag att gå hemifrån i tid.

Vad tyckte ni om happy sally? Läs även Drömfakulteten av samma författarinna.
Såhär tyckte jag om den.

Jag har läst en till också. Skriver om den senare ikväll. Nu ska jag glida in i Lunar park igen.

Bokbyte!

Idag har jag varit på bokbyte arrangerat av Bokhora. En väldigt rolig idé och ett bra sätt att både bli av med böcker man inte riktigt vill ha, och hitta nya fynd man kanske aldrig sett annars. Jag hade med mig tjugo böcker i den fina pocketshop-filtväskan. De jag helst ville ha (Christine Falkenland, två stycken) blev norpade direkt men jag fick med mig en hel del fynd hem. Nämligen:

Saffranshjärtan av Jonas Bonnier
Alla djävulska främlingar av Marcus Birro
Babbeldrottningen av Meg Cabot
Mina hemligheter av Sophie Kinsella
Utanmyr av Sofia Nordin
Vintersagor av Karen Blixen
Ur mörkret av Mackan Andesson
Gregorius av Bengt Ohlsson

Spännande! Ser fram emot fler bokbyten i framtiden. Någon mer som var där?


Bokcirkel och bokbyte på samma vecka!

Inspirerad av Bokhora drog jag igång en bokcirkel med helt okända människor. Det kunde ha slutat lite hursomhelst men jag skrev min mailadress i kommentarsfältet och tänkte: Äsch, det blir säkert toppen.

I tisdags hade vi vårt första bokcirkelmöte på ett halvstimmigt café i stan. Och gissa vad? Det gick faktiskt hur bra som helst. Vi var sju stycken som dök upp (men kommer att vara åtta från och med nästa gång). Vi presenterade oss lite, diskuterade vilken bok vi skulle läsa först och pratade om litteratur i allmänhet. Mina vänner läser självklart också böcker men roligast är väl att ha en bokcirkel med lite nytt folk (nåja, i början är de "nytt folk" iallafall). Annars blir det kanske lätt att man halkar in på andra ämnen. Känner på mig att så skulle bli fallet med mig och mina vänner hursomhelst.

Boken vi ska läsa till nästa möte (om en månad) är Lunar Park av Bret Easton Ellis. Jag hoppas att den är full av diskussionsmaterial. Är den inte det så kan man nog diskutera den ändå. Det var lite svårt att komma överens om en bok som ingen av sju bokmänniskor har läst, om man säger så. Ska ta tag i den snart men nu håller jag på med en annan godbit.

Är ni med i någon bokcirkel? Vad har ni läst för böcker isåfall?

På ett sätt är det väl smart att läsa klassiker som sällan blir av annars, men kan vara kul att köra något nyare också.

Sedan är det ju bokbyte på söndag också med ovan nämnda Bokhora. Max tjugo böcker får man ha med sig och med tanke på hur många jag vill bli av med (sparar aldrig böcker jag inte gillar) så lär det inte bli några problem att skrapa ihop så många. Någon mer som ska dit?

Motsols av Mirja Unge



Motsols handlar om Hanna framförallt. Om hur hon reser till Filippinerna och hur hennes vän Thora där omkommer i en drunkningsolycka. Förvirrad vandrar Hanna runt mellan lunchställen och barer, låter dagarna gå. Väntar på båten som går ifrån ön en gång i veckan och inser att det faktiskt gått längre tid än så.
Om hur Hanna flyttar in hos Oma (mormor) som är minst lika förvirrad, som har dockor hon kallar Führern, som pratar med grannen och tänker att Opa fortfarande sitter i sin länsfåtölj fast han dog för längesedan.

Jag tycker att boken är lite för kort. Man är inte riktigt beredd på slutet och jag hade inte klagat över femtio sidor till. Språket är lättflytande, nästan som om det bara nuddar vid berättelsens verklighet. Jag gillar det, bara efter några sidor släpper förvirringen och man vänjer sig. Sådant gillar jag. I mixen mellan Filippinerna, mamman som slänger julklappsbarbiedockorna från släkten, Oma som förvirrat lagar invecklad mat och ser grannen spana genom dörrens titthål och Hanna som varken vet ut eller in så inser jag att jag gillar Motsols. Den är annorlunda och kanske inget man minns långt efteråt. Men det är fint ändå.

Berättelser om lyckliga människor av Lars Gustafsson


Berättelser om lyckliga männisor är just korta berättelser. Inblickar i människors liv.
Det är paret som återses i Grekland och bor ihop men hon bara försvinner och han vänjer sig vid det. Det är han som alltid känner sig bortkommen och de som träffas och pratar medan pojken sover vid lägerelden.
Om människorna verkligen är lyckliga är jag inte så säker på. Snarare är det en tomhet som genomsyrar alla berättelser. Missförstå mig inte, det är en vacker tomhet.
En tomhet alla människor känner igen för att den stundtals (men lyckligtvis inte alltid) är en del av vardagen och livet.

Lars Gustafssons språk är enkelt och rent och boken är helt okej.
Ändå minns jag redan nu inga specifika berättelser ur boken särskilt väl, därav den torftiga beskrivningen ovan. Det är mer en känsla(läste ut den igår). Boken är fin och lite filosofisk. Helt okej.

Ursäkta en något oengagerad recension. Berättelser om lyckliga människor förtjänar nog bättre. Jag läste den under några oinspirerade dagar varför jag inte kan bättre än såhär just nu. Har ni läst den?

(nu har läslusten kommit tillbaka igen och jag håller på med en lovande roman!)

Världens sista roman av Daniel Sjölin



Det här är en väldigt svårrecenserad bok. Jag vet nämligen inte vad jag tycker om den.
Jo, visst är den delvis magnifik. I början häpnar jag och kan knappt fatta hur någon har förmågan att skriva så bra.
Senare i boken kommer jag på mig själv med att skumläsa.

Men visst. Daniel Sjölin pratar mycket om "skvalet". Sedan kommer ett långt kapitel med vad jag förmodar är skval. Självklart är det inte roligt att läsa skvalet när det står uppradat sådär, men det omger oss ändå dagarna i ända med skitteveprogram, tidningsrubriker, skvaller, banners och annat.
Sedan det där med dialog. Han säger hur onaturlig dialog alltid blir i böcker. Sedan kommer ett långt stycke med dialog, som vill han visa hur rätt han har. Jag gillar tanken väldigt mycket men läsningen av de partierna blir ganska tråkig.

Jag kan inte göra en klassisk recension av Världens sista roman. Tyvärr. Jag älskar den! men ibland vill jag slänga den ifrån mig och börja på något nytt. Kanske är det en riktigt bra bok, en som gör lite motstånd? Eller äh, nä.

Världens sista roman handlar om huvudpersonen med en senil mamma. En halvalkad författare/programledare som gör upp med barndomskompisen CJ, som reflekterar kring hur människor härmas. Som lever storstad, cyniskt kan se en människas hela liv bara när personen kliver in på samma café som han.

Nu har jag bestämt mig. Jag älskar den.
Och hatar den.
Älskarhatarälskahrht.

Läs den så diskuterar vi istället, okej? Om ni redan har läst den, så kommentera gärna!

När läslusten gick och lade sig

Vänner, vänner, vänner! Vadan detta långa uppdateringsuppehåll? Jag har ju uppdaterat stup i kvarten annars på sistone men nu helt plötsligt finner jag mig själv oinspirerad att läsa och vet inte varför. Det kan inte vara tv som stör för tv har jag inte tittat på (alls) sedan i juni någon gång. Visserligen konsumerar jag en del film (på dvd) och tv-serier (på dvd/i dator) men inte så mycket att det skulle störa min läsning.
Visst är jag kanske lite trött på att ha bokköpstopp men jag har inget val.
Visst är det tråkigt att söka jobb, deppigt och tradigt.

Men ÄNDÅ! jag brukar ju läsa no matter what. Alltid är jag fullbokad från morgon till kväll, och ändå läser jag. Vad har hänt? Håller på med en tillsynes underbar bok dessutom så jag borde ju ha den där never-wanna-let-you-go-känslan. Jag är förvirrad men strax klar med boken åtminstone. Inom två dagar.

Dock har jag sparkat igång en bokcirkeln, inspirerad av
Bokhora. Jag har dragit ihop fyra personer nu. Vi ska ses i mitten av september över en kaffe och kanske ceasarsallad. Bara en rolig grej. Om någon i stockholmsområdet vill joina kan ni väl maila på jessicajohansson85@gmail.com.

Väntar på att läsinspirationen ska återkomma. Inom några dagar kommer hursomhelst en recension. Vad läser ni?