ord och inga visor

Oh, detta är som ett enda långt desperate housewives-avsnitt på alla sätt och vis faktiskt! Härligt fängslande, intriger så att man storknar.
Jag hålls kvar och sugs in i det jättemottagliga materialet, språket, plotten.
Ingen hjärngympa direkt men det kräver jag inte av den här typen av böcker.
Det bästa är väl variation i läsningen. Högt och lågt blir tillsammans en härlig shake i jessica-country.
Hur tänker ni kring detta, blandar ni hejvilt er läsning eller håller er enbart till högt/lågt?
I Perfekta hemmafruar är allt enkelt och okomplicerat komponerat och som sådant en härligt sockersöt karamell!