Trasdockan av Christine Falkenland
Trasdockan är en liten tunnis, på 200 sidor, som jag läste i ett nafs. Den handlar om Ylva som åker tillbaka till sina gamla hemtrakter i Mellerud. Hon hyr ett hus för att i enrum kunna skriva sin poesi. Mycket poesi blir inte av, men en hel del tankar som snurrar. En hel del män hon knullar. Sonen, pappan. Lou med sina krävande ögon, vars dotter Ylva får sitta barnvakt åt. Hur hon samlar på rep i en garderob, Ylva. Man vet aldrig när man tröttnar och repen kommer till användning.
Boken är väldigt subtil och flyktigt skriven, på ett ganska vackert vis. Den har ett sorgligt drag över sig, ett drag av meningslöshet och en känsla av att inte spela någon roll. Att inte betyda något, inte för någon. Den är välskriven och vacker men ändå ingen toppenbok tycker jag. Den fastnar inte riktigt, kanske är det att den är för subtil och flyktig. Så att den nuddar ens skinn men inte mer. Författaren själv beskriver boken som sitt "inferno", och det kan jag hålla med om. Det är ett inferno av meningslöshet, Ylvas liv.
Sammanfattningsvis en helt okej bok, men inte mer än så.
Kommentarer
Postat av: Magix
Hejhopp! Jag läser (som det går att se i spalten till vänster på min blogg under "Just nu läser jag" :)) "Mörkrädd" av Andreas Roman samt funderar på vad jag ska ta med mig för böcker till min minibåtsemester
Postat av: Lise
(Kopierat från min blogg där du kommenterade):
Hej, Du är så välkommen Jessica! :)
Jag följde din blogg ett tag, men tappade sen bort den i bloggosfären när du inte uppdaterade så frekvent. Ska ta och kolla in hos dig igen :)
Postat av: RS
Hej hej, om du har tid och lust finns det en ny kulturfyra att svara på: http://kulturbloggen.com/?p=276
Postat av: jessica
Magix: jag upptäckte det. :)
Lise: Tack, jag kommenterade tillbaka i din blogg!
RS: Oki, trevligt!
Trackback