Poesijulkalender, lucka 8
Bakom lucka 8 döljer sig två vackra stycken (av många) ur Sara Stridsbergs Drömfakulteten, som även råkar vara en av mina absoluta favoritböcker någonsin. Men det vet ni nog redan om ni läser bloggen regelbundet. Därför ska jag inte tråka ut er än en gång med att berätta varför och hur boken är fantastisk. Istället ger jag er denna ovanligt inspirerande inspirationspoesi:
Himlen över Ventor är rosa som en sömntablett eller gammalt kräks när Dorothy blir telefonintervjuad av New York Magazine på en dålig telefonlinje. Det är aldrig någon som kommer och lagar ledningarna i Ventor längre, ökenfåglarna har intagit den svarta förtvinade telefontråden och de stör alla samtal och skrattar åt Dorothy och hennes sätt att fortsätta vara offer för olyckliga omständigheter. Hennes ord flaxar som presentpapper i vinden.
***
Ökendjurens desperata skrik i bakgrunden. Solen brinner över Georgia och ökenhuset utan tavlor och böcker och pengar och framtidsplaner. En rosasvullen Ventorhimmel pressar sig in genom fönstren och allting är inbäddat igen i den där heta, våta mattan av lycka. Dorothy har hittat gamla brända klänningar i en resväska och ni är antagligen på väg till havet igen, till Alligator Reef och evighetshimlarna, bara du och hon. Hon snurrar framför spegeln med cigaretterna brinande omkring sig i rummet. I blomkrukorna, på nattduksbordet, i puderdosan.
Himlen över Ventor är rosa som en sömntablett eller gammalt kräks när Dorothy blir telefonintervjuad av New York Magazine på en dålig telefonlinje. Det är aldrig någon som kommer och lagar ledningarna i Ventor längre, ökenfåglarna har intagit den svarta förtvinade telefontråden och de stör alla samtal och skrattar åt Dorothy och hennes sätt att fortsätta vara offer för olyckliga omständigheter. Hennes ord flaxar som presentpapper i vinden.
***
Ökendjurens desperata skrik i bakgrunden. Solen brinner över Georgia och ökenhuset utan tavlor och böcker och pengar och framtidsplaner. En rosasvullen Ventorhimmel pressar sig in genom fönstren och allting är inbäddat igen i den där heta, våta mattan av lycka. Dorothy har hittat gamla brända klänningar i en resväska och ni är antagligen på väg till havet igen, till Alligator Reef och evighetshimlarna, bara du och hon. Hon snurrar framför spegeln med cigaretterna brinande omkring sig i rummet. I blomkrukorna, på nattduksbordet, i puderdosan.
Kommentarer
Postat av: Frida
På min favoriter-lista på datorn ligger det bara bloggar. Inte en enda av dem tillhör någon som jag inte känner personligen, även om jag läser ett par stycken sådana också, när andan faller på. Nu klickar jag dit din blogg, för den tänker jag då följa slaviskt från och med nu. Äntligen någon med samma läsglädje som jag!
Trackback