SOS från mänskligheten av Johanna Nilsson
Vad härligt att jag fick turen att hitta flera bra böcker, efter skräckupplevelsen med Kapten Nemos bibliotek. För det här är en riktig pärla.
Johanna Nilsson har jag läst och älskat sedan jag var kanske 18, och allt hon skriver finns snabbt i mina bokhyllor. Jag gillar hur hennes språk har något magiskt och oförklarligt i sig, något som gör att den enklaste meningen blir intressant att läsa. Och jag gillar hur hon inte är abstrakt, hur hon vågar skriva vad som faktiskt händer och ändå aldrig gör det ointressant.
I SOS från mänskligheten möter vi ett gäng trasiga karaktärer. Somliga klyschiga, andra mindre klyschiga. De binds ihop genom slumpar, deras vägar korsas och de är med om hemska saker. Sådant som alltid existerar i vårt samhälle. Prostitution, ensamhet, fobier, handikapp, kärlekssorger, narkotika.
Det är ett väldigt hoppande mellan karaktärerna och i någon annan bok hade det kunnat bli förvirrande. Här tycker jag att det funkar alldeles utmärkt. Johanna Nilsson har aldrig tidigare gjort mig besviken, ej heller denna gång.
Tidigare har jag skrivit om De i utkanten älskande, Pojken som botade sömnen (hittar ej recensioner just nu, men den förstnämnda är underbar), Konsten att vara Ela, och Flickan som uppfann livet. Mer Johanna Nilsson lär bli läst i framtiden, sanna mina ord. Min kärlek till hennes språk inleddes då jag i tonåren läste Hon går igenom tavlan, ut ur bilden.
Kommentarer
Trackback