ord och inga visor

Jag läser ju som bekant litteraturvetenskap A för närvarande. Ofta får vi läsa bara utdrag ur texter och då känns det väldigt onödigt att låtsas att man läst hela. Men några har vi faktiskt fått läsa hela.

Candide av Voltaire

Den här boken fick vi läsa i gymnasiet också och jag minns att den imponerade på mig. Det är en upplysningsroman från 1700-talet och vi lär inte känna karaktärerna. De fungerar mer som något slags medel för att få fram en synpunkt. I Candide möter vi den naive Candide som växt upp med filosofen och sin läromästare Pangloss favoritmotto: att världen är inrättad som den bästa av världar. Därefter ägnas hela romanen åt att motbevisa denna teori. Candide försöker in i det sista att tänka att det nog är den bästa av världar ändå, men får allt svårare att motivera det.
Boken är bara 100 sidor och även om den är lite statisk jämfört med alla nutidsromaner jag läser, så är den ändå läsvärd tycker jag.

Den unge Werthers lidanden av Goethe

Det här låter ju mycket tyngre än vad det faktiskt är. Kan säga att jag försökte läsa Faust också, eftersom vi skulle läsa några utdrag ur den. I ett övermodigt ögonblick fick jag för mig att jag skulle läsa hela Faust men gav upp efter femtio sidor, för DÄR snackar vi tungt och tråkigt.
Den unge Werthers lidanden är tung på ett sätt. Den handlar om en olyckligt kär (ja, nästan besatt) ung man som trånar efter en upptagen kvinna och slutligen tar han livet av sig. Det känns inte direkt som någon spoiler att avslöja slutet på den här romanen eftersom den är känd just för trenden den skapade: Unga män dränkte sig eller tog på annat sätt livet av sig, efter att ha blivit inspirerade av Werther (!). Temat är alltså tungt men boken rätt lätt att ta sig igenom, trots de många "ack", "ve" och "min arma själ" som pryder boksidorna.

Som tur är hinner jag läsa lite eget också, och går inte under i allt 1700-tal. Strax ska jag göra mig i ordning och krypa till kojs för att läsa litegrann. Något som inte har med hemtentor att göra, tack och lov.