Veckans boktips, del 3 - reportageböcker (13 januari 2009)
Denna vecka tipsar jag om några av mina favvo-reportageböcker. Som jag skrev häromdagen är det ju rätt stor skillnad på boats- och reportageböcker. Dessa är riktigt kvalitativa, faktaspäckade men ändå härliga att läsa enligt min mening.
Gomorra av Roberto Saviano
Även om jag har cirka 100 sidor kvar att läsa (satsar på att klämma dem innan jag somnar ikväll. Trodde igår att jag skulle klara av parallell-läsning men jag kan inte med det. Varje bok förtjänar min odelade uppmärksamhet medan jag läser!), så kan jag lätt säga att denna är en av de bästa reportageböckerna jag läst. Om camorran, den neapolitanska maffian, som är större och mer omfattande än vi kunnat föreställa oss. Recension kommer så fort boken är utläst men den är väl värd att rekommendera som reportagebok.
Kawaii av Marita Lindkvist
Om japansk populärkultur. En roligt skriven bok som var fascinerande läsning (läste för kanske 2-3 år sedan). Om japansk populärkultur och hur tonårsidolerna där är större än någonsin backstreetboys under sin storhetstid. Lättläst och ett ovanligt ämne. Bra gå-bort-present också.
Hundra och en dag av Åsne Seiersta
Jag har läst alla Åsne Seierstads reportageböcker som finns utgivna på svenska, förutom den senaste Ängeln i Groznyj (som jag snart vill läsa), och blir aldrig besviken. Där behöver inte finnas någon grundkunskap när jag läser en Seierstad-bok, jag behöver knappt vara intresserad av ämnet. Med sitt raka enkla språk, och förmåga att se det intressanta i varje person hon möter, får Seierstad mig alltid att fascineras av konflikten hon skildrar.
I Hundra och en dag handlar det om irakkriget (i början). Hon var den norska reportern vi såg på nyheterna i Sverige, som stod med skyddshjälm. Mitt i elden pratade hon högt för att överrösta krigsljuden och berättade om situationen i Bagdad. Boken är som att vara där, mitt i korseldarna. Jobbigt men intressant och en massa saker man vill observera.
En fattig familjs hem tar bara fem minuter att riva av Pernilla Ahlsén
Jag var skamligt oinsatt i Israel-Palestina-konflikten innan jag läste den här boken. Inte speciellt intresserad heller, annat än av humanitära och empatiska skäl. Det kändes som ett ämne så stort att det nästan blev oöverstigligt. I En fattig familjs hem... förenklar Ahlsén det hela något genom att skildra enskilda människor. En mor. En soldat. En dotter. Från bägge sidorna, både från den palestinska och israeliska synvinkeln.
Och då ser man plötsligt. Att det inte är så stor skillnad. Att de känner på samma vis men har olika åsikter (åsikter de ofta fötts in i). En bok jag lätt kom in i och som jag ibland fortfarande tänker på (två år efter läsningen).
Listan skulle kunna göras längre men nu får det räcka för den här veckans boktips.
Vilka reportageböcker har ni läst och gillat?
Gomorra av Roberto Saviano
Även om jag har cirka 100 sidor kvar att läsa (satsar på att klämma dem innan jag somnar ikväll. Trodde igår att jag skulle klara av parallell-läsning men jag kan inte med det. Varje bok förtjänar min odelade uppmärksamhet medan jag läser!), så kan jag lätt säga att denna är en av de bästa reportageböckerna jag läst. Om camorran, den neapolitanska maffian, som är större och mer omfattande än vi kunnat föreställa oss. Recension kommer så fort boken är utläst men den är väl värd att rekommendera som reportagebok.
Kawaii av Marita Lindkvist
Om japansk populärkultur. En roligt skriven bok som var fascinerande läsning (läste för kanske 2-3 år sedan). Om japansk populärkultur och hur tonårsidolerna där är större än någonsin backstreetboys under sin storhetstid. Lättläst och ett ovanligt ämne. Bra gå-bort-present också.
Hundra och en dag av Åsne Seiersta
Jag har läst alla Åsne Seierstads reportageböcker som finns utgivna på svenska, förutom den senaste Ängeln i Groznyj (som jag snart vill läsa), och blir aldrig besviken. Där behöver inte finnas någon grundkunskap när jag läser en Seierstad-bok, jag behöver knappt vara intresserad av ämnet. Med sitt raka enkla språk, och förmåga att se det intressanta i varje person hon möter, får Seierstad mig alltid att fascineras av konflikten hon skildrar.
I Hundra och en dag handlar det om irakkriget (i början). Hon var den norska reportern vi såg på nyheterna i Sverige, som stod med skyddshjälm. Mitt i elden pratade hon högt för att överrösta krigsljuden och berättade om situationen i Bagdad. Boken är som att vara där, mitt i korseldarna. Jobbigt men intressant och en massa saker man vill observera.
En fattig familjs hem tar bara fem minuter att riva av Pernilla Ahlsén
Jag var skamligt oinsatt i Israel-Palestina-konflikten innan jag läste den här boken. Inte speciellt intresserad heller, annat än av humanitära och empatiska skäl. Det kändes som ett ämne så stort att det nästan blev oöverstigligt. I En fattig familjs hem... förenklar Ahlsén det hela något genom att skildra enskilda människor. En mor. En soldat. En dotter. Från bägge sidorna, både från den palestinska och israeliska synvinkeln.
Och då ser man plötsligt. Att det inte är så stor skillnad. Att de känner på samma vis men har olika åsikter (åsikter de ofta fötts in i). En bok jag lätt kom in i och som jag ibland fortfarande tänker på (två år efter läsningen).
Listan skulle kunna göras längre men nu får det räcka för den här veckans boktips.
Vilka reportageböcker har ni läst och gillat?
Kommentarer
Trackback