Ensamhetens vin av Irène Némirovsky
Det är något visst med franska kärleksromaner. Något som ursäktar de smäktande kärleksförklaringarna, en känsla som vilar över orden och ger dem legitimitet. Men Ensamhetens vin är mer än bara en kärleksroman, den är också i mångt och mycket en hatroman. En krigsroman, en familjesaga, sagan om en uppväxt.
Huvudkaraktären Hélène Karol är åtta år i romanens början, och under berättelsens gång växer hon och är slutligen i 20-årsåldern. Hon är en slags bikaraktär till föräldrarnas liv i lyx och flärd, hon uppfattar ord som vinst, miljoner, affärer. Det pratas mycket pengar. Och under tiden rasar i bakgrunden ett krig, som antagligen är första världskriget. Bomber och gevärssalvor utgör bakgrundsljud till familjens fina middagar, pappans spelmissbruk, mammans egoism och otrohet och guvernanternas pysslande.
Hèléne växer upp till en arg flicka, en flicka som vill hämnas sin mammas oerhörda egoism och otrohet. En flicka som aldrig känner sig hemma, vars värld förändras när hon inte längre har Rose, barnflickan som varit mer mamma än mamman själv.
Under berättelsens gång befinner vi oss i Paris, St Petersburg och ett snöigt Finland. Den judiska familjen får gång på gång fly, varför Hélène heller aldrig känner sig hemma någonstans.
I vanliga fall brukar jag inte beskriva handlingen såhär mycket, men jag vill göra det denna gång eftersom jag tycker så otroligt mycket om boken. Miljön är att älska, som jag skrev här, så kan jag aldrig tröttna på Paris som dekor. Särskilt inte under tidigt 1900-tal. Språket i Ensamhetens vin är helt underbart, boken är full av små och stora betraktelser.
Jag vet inte mer vad jag ska tillägga. Jag älskar den och därmed har jag ännu ett författarskap att utforska. Det mycket tragiska är att Irène Némirovsky dog i Auschwitz.
På söndag ska vi diskutera den här boken med min "bokcirkel nummer två", och som ni förstår har jag inte mycket kritik att ge (möjligen alla punkt,punkt,punkt, något jag märkt är vanligt i fransk litteratur. Vet någon varför?). Kanske har de andra det, så jag bokcirkelrapporterar självklart här sedan.
Jag försöker få min bokcirkel att läsa den här. Verkar som om jag gör rätt i det.
Jag försöker få min bokcirkel att läsa den här. Verkar som om jag gör rätt i det.
Jag har "Blodets hetta" och ligger i lånebokshögen. Men denna bok verkar ju inte heller helt fel! Jag har hyst en viss ovilja mot Berberova men kommit fram till att det handlar mer om henne som person än om hennes böcker, vilket ju är en fånig bortförklaring för att inte läsa ett intressant författarskap.
Får man be att rekommendera "Följeslagerskan" av Nina Berberova? Inte den alldeles bästa boken i universumet, men om jag inte minns alldeles fel så utspelar den sig i Paris under tidigt 1900-tal. "Diamantsjuka" av samma författarinna är (ännu) bättre. Utspelar sig dock i USA.
Gothique: Det tycker jag du gör rätt i! Om inte annat så borde du läsa den själv :)
Tekoppen: Men Berberova, nu blir jag förvirrad. Är det samma person som Némirovsky? Jag läste om I.N på wikipedia och hittar ingenting om Berberova.
Åh, de böckerna du rekommenderar har jag aldrig hört talas om men blir genast sugen på. Vad roligt med nya boktips!
Oh, jag älskar bilden! Och boken verkar ju mycket trevlig den med!
Fia: Ja, den är väldigt härlig. Läs den!