ord och inga visor

Jag återupptar nu veckans boktips, som jag tidigare pysslade med. Det kommer nästan alltid vara böcker jag inte läst helt nyligen. För de böckerna går ju lätt att läsa om här ändå. Istället tipsar jag om en bok jag läst någon gång, och som jag tyckt mycket om. Ikväll ska jag även märka alla boktips med kategorin "Veckans boktips", så att de lättare går att hitta samlade.

Den här veckans boktips är en viktig bok, 1984 av George Orwell. Kanske har den blivit lite uttjatad det senaste året, med tanke på den allt annat än fantastiska FRA-lagen. Men det gör inte så mycket, för den är viktig och välskriven. Jag fick ut väldigt mycket av att läsa den, förutom läsupplevelsen i sig. Det är en bok jag många gånger tagit upp i diskussioner, tipsat om och tänkt på. För ungefär tre år sedan, när jag hade läst den, så sa min pappa att det var bra att jag läste den, eftersom Sverige nog skulle se ut så inom ett antal år. Jag skrattade och svarade att det väl var alldeles omöjligt. Nu skrattar jag inte längre, eftersom det säkert kan komma att bli så.

Men läs boken, för tusan! Den är tydligen dessutom den bok i världen (läs: västvärlden) som folk oftast säger sig ha läst, utan att faktiskt ha läst den. Det förvånar mig, eftersom den inte alls är invecklad att läsa. Den är skriven på ett ganska korthugget och kansliaktigt språk, vill jag minnas. Ett språk som finns till för att berätta en historia, snarare än att berättelsen är en ursäkt för språket (ingen värdering i någotdera, jag älskar båda skrivsätten, eller en blandning). Och jag fick nästan lust att skriva: Hej hej FRA som rubrik, när jag kom att tänka på Storebror som genomsyrar hela 1984. Men det behöver jag inte skriva, de lagrar mig nog ändå i någon dator någonstans.

Oj, vad åsiktsaktigt det här boktipset blev. Det får ni stå ut med den här gången.

Vilken bok vill du tipsa om den här veckan?