ord och inga visor

Jag har aldrig varit med i Lyrans tematrios förut, men den här passade mig eftersom jag på rak arm kom på passande kandidater. Vilka borde ha fått Nobelpriset i litteratur [men fick det aldrig]?


1. Astrid Lindgren

Även om hon skrev barnböcker, så skrev hon också för de vuxna som läste. Och för mor- och farföräldrar. Och den som ville höra på. Att hävda att Astrid hade något att säga endast till barnen, tycker jag är att förringa henne. Hon har påverkat så många människor och kommer antagligen fortsätta att göra det efter vår död också. De karaktärer hon skapade har nog påverkat oss alla (vågar någon säga emot?). För Pippi, Emil, Madicken, Kajsa kavat, Barnen i Bullerbyn, Saltkråkan, Bröderna Lejonhjärta och alla hennes underbara karaktärer så borde Astrid ha fått Nobelpriset innan hon dog. Det enkla kan vara en svårare konst än det svåra, tycker jag.

2. Francoise Sagan

Alla som blir förvånade räcker upp en hand... Sagan är en av mina favoritförfattare, genom att hon lyckas säga så otroligt mycket om mänskligheten i sina beskrivningar av enskilda karaktärer och deras vardag. Jag älskar henne, kort och gott, och tycker att hennes miljöer, kärlekshistorier, dekadens och insikt i de små detaljerna gör att hon borde ha fått Nobelpris och fanfarer.

3. Delad tredjeplats: Charles Bukowski och Hjalmar Söderberg

Den ene för sin förmåga att med enkla ord, i en skitig miljö och med ruttna karaktärer, skildra en hel mänsklighet i ett helt superstort land. Och samtidigt på något sätt få det att verka romantiskt i all sin skitighet.
Den andre för sin fantastiska formuleringsförmåga, de ljuvliga stockholmsskildringarna, kärlekshistorierna som aldrig någonsin blir inaktuella (antagligen hur många århundraden som än passerar). I love Hjalmars böcker, läs!


Bonus: Vilka tycker jag förtjänar Nobelpriset av de som lever idag? Sara Stridsberg, Haruki Murakami, Joyce Carol Oates.