Därför är deckare fulkultur
Varför betraktas den enas böcker som finare än den andras?
Jag kan förtydliga direkt: Jag gillar inte termerna fin- och fulkultur. Jag tycker de är allmänt jobbiga. Jag dömer ingens boksmak (och hoppas att ingen dömer min). Men faktum kvarstår att deckare, sci-fi, chiclit osv anses vara "fulare" litteratur än annan. Även om det är fel så är det intressant att fundera på varför. Så. Let's go:
Igår var jag på en väldigt intressant föreläsning av Jens Lapidus (som jag f.ö inte läst något av) på Chinateatern. När jag och några kompisar hängde senare på kvällen så berättade jag lite om föreläsningen och hur jag på något sätt fick mycket mer respekt för Lapidus efter att ha hört honom prata. Mina fördomar om deckare är - det ska erkännas - ganska många, och en av dem går ut på språket. Jag har även hört från flera personer som har läst Snabba cash att språket är väldigt hackigt och. Att. Han. Missbrukar. Punkter. Igår fick jag lära mig att anledningen till hans hårda, korta och kalla språk är att han tycker det matchar den värld han skriver om. Och att han sparar särskilda ord i excel-dokument för att inte återanvända samma ord för många gånger i en hel bok och tråka ut läsaren.
Säga vad man vill om excel-dokumentet, men det hela ledde till en väldigt intressant diskussion sedan på kvällen. En av mina kompisar sa att hon stör sig så på att sci-fi, fantasy och deckare betraktas som ful-litteratur. Själv tycker jag inte om deckare, thrillers och fantasy men det har inget med det "fula" att göra. Jag står för att jag ibland kan tycka om att läsa chiclit, trots att det väl egentligen är ännu "fulare" än någon av de andra nämnda genrerna. Anledningen till att jag inte gillar deckare är egentligen att jag är väldigt oförtjust i att läsa om mord, utredningar och poliser. Men det är en annan diskussion.
Vi började prata om varför deckare anses vara lägre litteratur. Och då kom jag på en text jag läste till vår förra hemtenta (i litterär analys och metod), om just detektivromaner. Där jämfördes den klassiska detektivromanen (tänk Christie) med den moderna versionen som flödar ur alla världens hörn för tillfället. Textförfattaren, som jag tyvärr inte minns namnet på, skrev också något annat väldigt intressant. Han menade att anledningen till att deckare är så sällan förekommande inom litteraturvetenskapen (forskningen alltså) är att det är mycket formel över deckare. Vissa ingredienser ska ingå för att det ska kallas deckare, och böckerna följer ofta mer eller mindre ett liknande mönster. Det gör, förutom en viss förutsägbarhet, att det inte finns mycket att analysera eller läsa genom raderna. Kanske har han har en poäng. Kanske är det därför också svårt att recensera deckare i en längre text (i de stora morgontidningarna recenseras ju sällan deckare). Uppdatering: Jag hade tydligen fel enligt en kommentator och erkänner mig besegrad. Jag lägger nog inte bara märke till morgontidningars deckarrecensioner. Och den litteratur som blir betraktad som fin i samhället, är den som recenseras och forskas om - är det inte lite så? Alla böcker som recenseras behöver såklart inte vara fina om man nu ska använda det uteslutande uttrycket. Men kanske är det därför deckare, chiclit, fantasy och sci-fi betraktas som lägre stående litteratur.
Egentligen tycker jag att det är okej att det är så. Läser jag en chiclit så har jag inget behov av att känna att den betraktas som lika bra som Hemingway liksom. Däremot tycker jag illa om tendensen att se ner på folk som läser fullitteratur. Eller termen fin- och fulkultur överhuvudtaget. Det är så osäkert att gå runt och döma folk pga litteratursmak, oavsett vilket håll det går åt.
Men framförallt: Vad tror ni?
Jag är ett stort fan av deckare och thrillers och det är vad jag huvudsakligen läser. Av förklarliga skäl tycker jag inte om när andra betraktar det som fullitteratur därför att jag tycker att all litteratur är värd exakt lika mycket. Jag ser absolut inte ned på de som läser chiclit, Harlequin, Hemingway, dikter eller vad det nu än må vara även om jag inte läser sådant själv. Jag respekterar helt enkelt allas smaker och jag tycker det är underbart att det finns genrer som tillgodogör olika människors olika behov.
Jag håller absolut inte alls med textförfattaren som du nämner i ditt inlägg. Visst ska vissa ingredienser ingå i en deckare, men det behöver inte betyda att den blir förutsägbar eller att det inte finns mycket som man kan analysera eller läsa mellan raderna. Tvärtom. Jag gick faktiskt en kurs i Moderna svenska deckare och vi hade många, långa och intressanta diskussioner om såväl form som innehåll och vi kunde nog ha hållit på hur länge som helst. Sedan finns det naturligtvis bra och dåliga deckarförfattare. Det är inte tu tal om det och om en bok är bra eller dålig avgörs - oavsett vilken genre det handlar om - av språket.
Däremot är jag absolut inget fan av Jens Lapidus. Jag läste (eller snarare bläddrade igenom )Snabba cash och det är bland det sämsta jag har hållit i min hand. Främst på grund av en sak: språket. Jag vet att hans intentioner var goda men när man i stort sett måste vara stockholmare för att förstå vad han skriver då har han förlorat, anser jag.
Jag läser ofta recensioner om deckare i dags- och kvällstidningarna så därför blir jag förvånad när du skriver att de sällan recenseras. Det kan i och för sig finnas en enkel förklaring till det: i och med att du inte läser/tycker om deckare så kanske du inte ens tänker på att de uppmärksammas i media. Likväl som jag inte höjer på ögonbrynen när något annat än just deckare recenseras.
Oj, det blev en lång kommentar det här och vi var minsann inte överens om mycket. Men vad vore livet om alla var överens om allting? :-)
Annika: Fast vi håller med varandra om att vi inte gillar folk som dömer andras litteratursmak, som jag skrev i en av de sista meningarna - inte sant?
Jag tycker också att all litteratur är lika mycket värd och hoppades att det skulle framgå av inlägget. Dels skrev jag att jag är emot termer som finlitteratur och dels så skrev jag att jag inte tycker om folk som dömer andras boksmak. Jag tycker bara att det är intressant varför en viss typ av litteratur anses som fulare eller finare än annan och försökte hitta en förklaring till detta.
Intressant att höra om deckarkursen, jag uppskattar att du dödar mina fördomar (på riktigt alltså)!
Jag kan inte uttala mig om Lapidus böcker eftersom jag som sagt inte har läst dem. Däremot håller jag inte med om att man har misslyckats om icke-stockholmare inte kan förstå. Det vore som att säga att boken Trainspotting är misslyckad för att den innehåller så mycket slang. Eller Hassen-Khemiris Ett öga rött för den delen. Jag tror inte att man har bättre koll på gangsterslang bara för att man är stockholmare heller. Men som sagt, jag kan inte uttala mig om just Snabba cash.
I kvällstidningarna vet jag att deckare recenseras men jag hade inte uppfattat att man recenserar deckare i morgontidningarna. Har t. om för mig att jag sett ngn intervju med Läckberg där hon pratade om hur hon aldrig blir recenserad i DN och svd. Men jag kan ha fel, antagligen märker jag dem inte som du säger. Så jag ändrade faktiskt i inlägget direkt (se det fetstilta i mitten av inlägget).
Jag gillar långa kommentarer och är man överens hela tiden så skapas ju inga intressanta diskussioner. Så kommentera på vet jag. :)
Annika (igen) : Jag vill också tillägga att jag när jag pratade om deckare väl främst syftar på dussindeckare.
Visst recenseras deckare i morgontidningarna. Den här recensionen är bland det roligaste jag läst, kommer ihåg att jag skrattade högt när jag läste den första gången:
http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/camilla-lackberg-sjojungfrun-1.559851
En intressant sak med Lapidus är att han blir läst av en grupp personer som vanligtvis inte brukar läsa skönlitteratur. Min oftast icke-läsande bror lånade den av mig med just det argumentet: "Många av mina kompisar som inte brukar läsa tyckte att den var bra."
Ang. språket så kan jag väl inte påstå att jag gillade det, men det var inte svårt att läsa heller. (Men så är jag från Stockholm också, hehe.)
Jag kan rekommendera Snabba cash som ljudbok istället. Trivdes inte med den som bok men den fick en ny chans i lurarna på en vandring istället. Tycker den är helt ok bok. Och nej jag kan inte påstå att den innehåller något svårt speciellt språk som kräver att man är från huvudstaden. Men å andra sidan tyckte jag inte Ett öga rött gör det heller. En bok man mycket väl få spegla det språk som stämmer med den miljö boken utspelar sig i.
Jag är allätare när det kommer till böcker men för att en bok skall fastna länge bör det finnas något speciellt med boken. Jag ha läst Läckbergs samtliga böcker men blandar lätt ihop dem men som förstundenunderhållning duger de gott och väl. Men är en bok för högtravande passar den mig inte heller och inte heller om formen är viktigare än innehållet vilket det blir i vissa "svåra" böcker och jag blir tokig på när allt skall läsas mellan raderna.
Jag kan hålla med om att både deckare och chicklit är väldigt formelbaserade (något jag för övrigt skrev ett paper om i en litt.kurs vid Växjö univ. i somras.
Men jag skulle aldrig få för mig att se ner på någon för deras val av litteratur. Som bokälskare tycker jag att det bara är trevligt att folk läser och att de läser sådant som ger dem något, djupa tankar, underhållning eller vad det nu kan vara. Men det är trist om man läst en riktigt bra deckare/thriller som kanske dessutom lyfter ett högaktuellt område (jag läste ex A broken window i somras som med diskussionerna kring Google och vad de vet om oss känns väldigt aktuell) och folk avfärdar boken bara för att den är en deckare/thriller. Ibland kan det vara bra att möte de genre man inte läser så ofta, jag valde att göra det ex. med att läsa en chiklittkurs. Det var en utmaning.
gustav: Sjukt kul, tack för länktipset!
Maria: Det är jättekul att folk som inte brukar läsa den också läser. Förhoppningsvis kan det ju ge dem mersmak på att läsa och ju mer folk läser desto finare blir världen på något sätt.
Béatrice: Jag håller helt med att bokens språk gärna får spegla stämningen i den. Dessutom blir det lite orealistiskt om man ska skriva en bok om en viss värld och så pratar alla "standardsvenska" eller vad man ska säga, alltså ett språk opräglat av slang. Det finns nog inte någon grupp i någon stad som inte använder slangord när de pratar.
Jag kan iofs tycka om när formen går före innehållet, men inte till den grad att det blir nästan meningslös läsning. Det är liksom en balansgång där. Men förstundenläsning behövs också, annars skulle man väl drunkna i en massa tunga saker.
Vad intressant att du skrev ett paper om hur deckare och chiclitböcker är formelbaserade. Jag hade kanske inte tänkt aktivt på det innan jag läste den sekundärtexten jag nämnde men när jag läste det så kunde jag bara hålla med. Det är väl ganska ovanligt att en chiclit inte innehåller en ung tjej med problem, kärleksnojor eller pengaproblem. Det är nog ovanligt att en chiclit inte slutar åtminstone någorlunda lyckligt heller osv. Visserligen kan det självklart finnas olika kvalitetsnivåer även på "formelböcker" men att förneka att de är formelbaserade känns lite onödigt..
Jag skulle heller aldrig se ner på någons val av litteratur, ju mer folk läser desto bättre. Och då spelar det ingen roll om det är hårdkokta thrillers, smäktande kärleksromaner eller högtravande prettolitt tycker jag. Och visst är det sant att man inte borde avfärda böcker bara för att de är deckare. I mitt fall är det, som jag skrev, mest för att jag tycker det är så ointressant med mord, mysterium och utredningar. Men rekommenderar du mig en riktigt bra deckare så kan jag ge den en chans. Och jag kan tänka mig att chiclitkursen var en utmaning.
Tack för intressant blogg med givande inlägg! Vill bara påminna om att det har skrivits avhandlingar om både deckare och fantasy, och flera litteraturvetenskapliga verk om chicklitt. Flickböcker - som länge ansetts vara lågstatuslitteratur - har det också skrivits avhandlingar om. Och i sommar sitter det närmare 200 studenter i Sveriges hela långa land och läser kursen Deckare och spänningslitteratur för barn och ungdom (MIUN). Intresset var överväldigande stort, och böckerna diskuteras och analyseras på längden och tvären. /Eva
Nice post! Your article is full of guider wisdom and really constructive. Thank you for sharing with more bloggers.