Författarjulkalender, lucka 12
Bakom dagens lucka finns en författare som jag är övertygad om att alla som läser min blogg har läst eller fått uppläst för sig. Själv kunde jag spendera timmar med att lyssna på Astrids egna inläsningar av Barnen i Bullerbyn, Madicken eller någon av de andra berättelserna. Jag älskade också filmatiseringarna och har fortfarande en piratvurm efter Pippi på de sju haven. Men det allra bästa är förstås att läsa själva böckerna. Astrids sätt att ta upp även det allvarliga i livet och ändå skriva så roligt och fint är helt ojämförlig. Dessutom har jag en alldeles särskilt relation till Astrid Lindgren då det var hon som väckte min dröm om att bli författare. Jag satt själv och läste in långa, påhittade sagor på band när jag var kanske fem. De är inte särskilt roliga att lyssna på ("och sen kom ankan men ankan ville leka med hunden och då sa hunden.... ja, ni förstår) men på så sätt har Astrid vunnit den stora platsen i mitt hjärta.
Jag funderar faktiskt på att rota fram den där tjocka Madicken-boken eller den blå Barnen i Bullerbyn hos mamma och pappa i jul och läsa igen. Åtminstone bläddra i dem. De håller faktiskt för vuxna också, såväl böckerna som filmatiseringarna. Jag har en väldigt fin utgåva av Salikons rosor som jag bläddrar i ibland.
Vilka är era Astrid-favoriter? Och varför tror ni att hon aldrig upphör att läsas och älskas? Jag tror att det kan ha att göra med att hon nog aldrig tänkte: Nu ska vi skriva en liten lärorik bok för barn, eller ens Nu ska här skrivas en barnbok. Jag tror att hon fortfarande mindes hur det var att vara barn (och kanske aldrig slutade vara det) och därför kunde skriva på ett sätt som alla gillade. Hon skilde inte mellan barn och vuxna och moraliserade inte. Klart att någon kan ha en kappsäck full med pengar, sova med fötterna på huvudkudden och ha en pappa ute på de sju haven, tänkte hon. Och skrev.
Mio är min favvo. Pippi är jag inte så förtjust i nu i vuxen ålder.
Mina Astridfavoriter har alltid varit "Bröderna Lejonhjärta" och Junker Nils av Eka ur "Sunnanäng". Jag hade en sagobok med kortare Astridberättelser (Allra käraste syster och Det finns inga rövare i skogen bland annat) när jag var liten som jag älskade.
Jag tror att anledningen till att Astrids sagor fortsätter att vara så älskade är just för att de inte är så moraliserande. En del äldre böcker blir ju just förlegade för att de innehåller så mycket moral och riktlinjer - de känns helt enkelt.. gamla.
Jag tror att hennes böcker också är så omtyckta för att de handlar om "barn" och inte utpräglade "flickor och pojkar".
Hon är ju väldigt tidig med barnperspektivet. Håller med Sara. Man märker när man läser samtida böcker hur levande och verkliga Lindgrens barn är. Också i samtida barnböcker som säg Ture Sventon är ungarna bleka och välartade skuggor.
Bröderna Lejonhjärta är den stora favoriten. Kommer ihåg en sommar för några år sedan när den gick som följetong på radion (med Astrid Lindgren själv som berättare) på em. Vi satt alltid i bilen då, på väg hem från dagens utflykt. Två vuxna, närmare 40 som satt knäpptysta och helt koncentrerade. I sista "scenen" när de gör sig redo att hoppa försvann plötsligt täckningen bland bergen i norr. Panik! Vi kunde ju inte missa slutet. Fixade och donade och lyckades få mottagning igen. Puh!
Jag tror att en del av hemligheten med storheten är att hon skriver som på "två plan". Vissa saker uppfattar bara barnen och vissa bara de vuxna. Och helheten är fantastisk! Jag vet att hon själv berättat om en uppläsning för bara vuxna, men där det satt en liten pojke med i publiken. Jag kommer inte ihåg vilken bok det var, men när Astrid Lindgren närmade sig ett speciellt stycke tänkte hon att bara den lille killen skulle fatta det och mycket riktigt började han gapskratta. Något sådant. Och så tar hon barnen på allvar.
tekoppen: aha mio har jag inte läst i vuxen ålder faktiskt.
Sara: Jag tror att den boken du hade med kortare berättelser var just "salikons rosor". det är en sjukt vacker bok så jag rekommenderar dig att rota fram den eller köpa ett nytt exemplar på till exempel antikvariat.net ! Håller helt med dig i de anledningar du nämner till astrids popularitet. läser man en elsa beskow-bok till exempel och jämför, så är hennes böcker hundra ggr mer moraliserande och pekpinneaktiga.
August: Ja, det stämmer!
Cattis: Åh, jag får verkligen aldrig nog av sådana där astrid-anekdoter. Hon var en så genuin och underbar människa verkligen.