Författarjulkalender, lucka 13
Bakom lucka 13 finns: Jonas Hassen Khemiri.
Idag vill jag vurma lite för Jonas Hassen Khemiri som jag tycker är en av Sveriges bästa nu verksamma författare. Jag blev fullkomligt kär i Ett öga rött, kunde inte släppa Montecore ur sikte och har bläddrat lite i Invasion men ännu inte läst från pärm till pärm. Dessutom såg jag hans pjäs Fem gånger gud när den gick på Stadsteatern och älskade den också. Med andra ord har jag inte mycket negativt att säga om den här karlns produktioner och ser fram emot när han kommer med någon ny roman (som jag har hört att han skriver på?).
Varför ska man läsa Jonas Hassen Khemiri? För att han skriver experimentellt på ett väldigt nyskapande sätt. Det handlar inte om att krångla till det, utan om att helt och fullt anpassa språket till berättelsen. Ett öga rött berättas av en ung kille på "rinkebysvenska". Men det gör den inte jobbig att läsa – efter ungefär tjugo sidor är man inne i det och tänker inte på att vissa ord är omkastade, just eftersom språket så väl matchar berättelsen. Det hade inte varit trovärdigt om huvudpersonen skrev på perfekt svenska. I Montecore är språket något slags svensk-fransk-arabiska som är väldigt roligt att läsa och som man mot alla odds också kommer in i. Berättelsen är underfundig och gripande på samma gång.
Så, läs, läs, läs! Eller har ni kanske redan gjort det, och i så fall vill jag förstås veta vad ni tycker?
Idag vill jag vurma lite för Jonas Hassen Khemiri som jag tycker är en av Sveriges bästa nu verksamma författare. Jag blev fullkomligt kär i Ett öga rött, kunde inte släppa Montecore ur sikte och har bläddrat lite i Invasion men ännu inte läst från pärm till pärm. Dessutom såg jag hans pjäs Fem gånger gud när den gick på Stadsteatern och älskade den också. Med andra ord har jag inte mycket negativt att säga om den här karlns produktioner och ser fram emot när han kommer med någon ny roman (som jag har hört att han skriver på?).
Varför ska man läsa Jonas Hassen Khemiri? För att han skriver experimentellt på ett väldigt nyskapande sätt. Det handlar inte om att krångla till det, utan om att helt och fullt anpassa språket till berättelsen. Ett öga rött berättas av en ung kille på "rinkebysvenska". Men det gör den inte jobbig att läsa – efter ungefär tjugo sidor är man inne i det och tänker inte på att vissa ord är omkastade, just eftersom språket så väl matchar berättelsen. Det hade inte varit trovärdigt om huvudpersonen skrev på perfekt svenska. I Montecore är språket något slags svensk-fransk-arabiska som är väldigt roligt att läsa och som man mot alla odds också kommer in i. Berättelsen är underfundig och gripande på samma gång.
Så, läs, läs, läs! Eller har ni kanske redan gjort det, och i så fall vill jag förstås veta vad ni tycker?
Kommentarer
Postat av: Lisa H
På rekommendation av en bästa vän tragglade jag mig igenom Ett öga rött när den var "poppis", men nej, hans sätt att skriva funkade inte på mig.
Postat av: Ellinor
Jag har länge velat läsa Ett öga rött och för ett tag sen tog jag mig an den, men jag störde mig så mycket på språket att jag tyvärr var tvungen att lägga ifrån mig den oläst. Jag vill att språket ska flyta i en bok, annars kommer jag bara av mig...synd för det är säkert en jättebra bok..
Postat av: Jessica (ord och inga visor)
Lisa: Aha, vad synd. Men man kan inte alltid gilla samma.:)
Ellinor: Oj är det sant, jag tycker faktiskt att språket flöt när man väl kommit in i det i ett öga rött, samma med montecore.
Trackback