ord och inga visor

Bakom lucka 20 finns: Bruno K. Öijer.



Bruno K. Öijer skriver sådan där poesi som man läser, och som direkt därefter ger en lust att skriva egen poesi. Riktigt, äkta, stark, inspirerande med andra ord. Och det är aldrig tillkrånglat eller konstlat eller över-abstrakt. Det går både att ha inspirationsmaraton med hans dikter genom att läsa många på raken, eller sippa i sig några i taget.

Förra året hade jag som sagt poesi som tema på min julkalender i bloggen. En av dagarna hade jag med en lång bit ur en Öijer-dikt. Här kommer ett smakprov:


jag var tärningens
svarta punkter, sjukdomen
i läkarens huvud, taket som vilat ut
på ditt golv, det brinnande
vedträt som höll insjön varm, jag var
skrattgropar borrade i skräckens
granit, gunghästens prärie, den ockulta
snöflingan på skogens axel, jag var
skotthålet i statsmännens
limousiner, hallonsmaken som föll
ur axplockerskans hand, mannen som raggar
upp sej själv i brist på bättre, jag
blev l som i längtan, blev en
liggande åtta och linneförrådets
härskare, blev mask under
skyskraporna (...)

*
Är det inte underbart? Det tycker åtminstone jag. Dessutom verkar Öijer vara en extremt cool person (på det där Stefan Sundström-äkta-sättet), vilket ju aldrig skadar när man är rikspoet och allt.