Fin Selma-anekdot
Det var nämligen så att Nils Holgerssons underbara resa från början var ett uppdrag från Skolverket (om jag inte minns fel). Tanken var att Selma skulle skriva en geografibok för skolungdomar. Antagligen hade beställaren tänkt sig en redig och skol-aktig förklaring av de olika landskapen och vad som särskiljde dem. När de mottagit Selmas manuskript skickade de ett förfärat telegram till Selma som löd ungefär:
Varför är pojken liten? Och varför flyger han på en gås?
Selma svarade helt enkelt:
OBS. Pojken är magisk.
Har ni några författaranekdoter på lager så dela gärna med er.
Jag har en som jag hört förr, men som en vän påminde mig om i helgen, om Ernst Hemingway. Jag har ingen aning om hur sann den är, men historien förtäljer att gode Ernst satt på en bar och hade slut på pengar. Han slog vad med en man om att han kunde berätta en historia med "beginning, middle and end" på sex ord. Han vann vadet med:
"For sale: baby shoes, never worn."
Den är fin på nått sätt.
Har en om Kristina Lugn också, som min litteraturlärare berättade en gång, men jag är inte helt säker på om jag minns den rätt så jag vågar inte återge den. Ska se om jag kan hitta den någonstans!
Hittade den inklämd i någon slags sportkrönika... Kristina hade blivit lovad av sin pappa att få gå på bio, och hon hade längtat så efter att den dagen skulle komma. De åkte hela vägen in till Skövde, (nu citerar jag krönikan) "Kristina var så lycklig att hon kunde spricka. Men när de kom fram sa pappa:
– Nu, Kristina, ska jag förklara för dig vad besvikelse är.
Så vände de och gick hem."
Jag har aldrig tyckt speciellt bra om Lugn, men när jag hörde det här första gången höll jag på att börja gråta på lektionen.
Rödluvan: Jaså, var det så Hemingways 6-ording kom till alltså? Intressant! Och Lugn-anekdoten var sorglig men kanske nästan lite påhittad eller är det jag som är dum nu? Jag har kommit på fler författaranekdoter jag har hört, kanske ska göra det till en tradition att då och då berätta författaranekdoter. Så säg till om du kommer på fler så kan jag publicera dem också - med ditt namn under förstås!
Men vilken fruktansvärd historia om Kristina Lugn! Jag hoppas verkligen den är påhittad.
Jag vet inte om nån av dem är sann, den om Hemingway har jag sett i flera olika tappningar och andra ursprung, men personligen föredrar jag den med baren:)
Kommer jag på fler så hör jag av mig:)
Rödluvan: Ja, baren var en bra version! jag har en annan anekdot om hemingway också, tyvärr hinner jag inte skriva den nu men publicerar den någon dag på bloggen istället.
Ja, gör så! kul. :)
Jag minns en om Astrid Lindgren. När hennes böcker skulle filmas var hon väldigt angelägen om att de skulle följa bokens handling, och inte avvika. Det hindrade förstås inte att folk ständigt och jämt föreslog förändringar, tillägg och uteslutningar och omskrivningar och sånt där. Men hon ska tydligen ha sagt något med innebörden att om de inte vill filma hennes historia så fick de väl skriva en egen då. De skulle i vart fall inte komma och göra om hennes!
Jag gillar inställningen, som känns gammalmodig på ett väldigt bra sätt. (Äsch, jag kan erkänna det. Jag är en person som nästan alltid tycker att saker som anses gammalmodiga är bättre än sånt som kallas modernt.)
Vixxtoria: Åh, jag älskar också sådana fint gammalmodiga saker och jag älskade den historian. En Astrid-klassiker är annars att hon och hennes systrar ofta sågs och att de då alltid inledde mötena med "Döden döden döden!" och sedan hade de avklarat det och pratade inte mer om döden. Men den hade du nog redan hört. :)