Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) av Anneli Jordahl
Först och främst: Vilken vacker titel romanen har! Den innehåller alla ljuvliga titelingredienser - lockande, lång och lite poetisk. Vem kan låta bli att bli nyfiken på en bok med en sådan titel? Då har vi klarat av det. Lite om boken nu.
Ellen Key har en kärlekshistoria med en gift man vid namn Urban. På detta baseras Jordahls roman, men romanen är fiktiv och kärleksbreven mellan Ellen och Urban påhittade. Jag tycker så mycket om när en författare tar ett korn av (någon annans) verklighet och sedan broderar ut och hittar på. Exempel på böcker jag älskar och där man har gjort så, är till exempel I skuggan av ett brott av Helena Henschen och självklart - nu blev ni förvånade va! - Drömfakulteten och Happy Sally. Och jag tycker att Jordahl gör det bra, och med ett fint språk.
Men det tar tid innan jag fastnar i boken och får det där läslängtet som en bra bok kan framkalla. Jag läser vidare eftersom jag ju så gärna vill tycka om boken, men fastnar inte förrän de sista 50 sidorna kanske. Jag tror det är kärleksbreven som gör det svårt för mig att fastna, överhuvudtaget har jag lite svårt för brev i romaner (undantaget Iselin C. Hermanns A prioritaire och Stina Aronsons Feberboken förstås) och det är något alldeles personligt för mig och inget man kan beskylla Jordahl för. För breven är välformulerade och knyter an till historien och förstärker den hela tiden. Men jag skummar dem liksom ändå, lite halvengagerat.
Det jag tycker är intressant med bokens ämne är hur Ellen Key ju kämpade för kvinnors rättigheter och var stark och engagerad i samhället. Och hur hon ändå blir så svag under kärleken till Urban, och låter honom styra hennes dagliga mående. Jag tycker det är något fint ändå, hur även den starkaste inte kan stå emot eller styra sina kärlekskänslor. Även om det i Ellens fall mest slutade sorgligt i romanen. Men just detta fenomen handlar också Feberboken om, så på så vis påminner de lite om varandra.
Jag tycker så mycket om när Ellen bor på sin gård och relationen mellan henne och hennes hushållerska. Då bränner det till och engagerar. Jag tycker också om att Selma Lagerlöf, Victoria Benedictsson och några till lever i periferin. Det ger boken en sorts högtidlighet. Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) är en vackert skriven, intressant berättelse. Jag gillar boken och kommer nog tänka på den då och då, men blev ändå inte superimponerad.
Vad tyckte ni?
Jag tyckte MYCKET om den. Men håller med om att slutet var extra starkt.
Tyckte också väldigt mycket om den och blev sugen på att läsa mer om tidsperioden och de kvinnor som figurerar i boken.
Tekoppen: Jag tycker mig minnas att det var hos dig jag blev sugen på att läsa den :)
Lilla O: ja, tidsperioden är väldigt fascinerande! jag har en tjock bok av Victoria Benedictsson som heter Ord på liv och död. Den blev jag sugen på att plocka fram och läsa faktiskt!
Jag hade liksom du att den var lite seg att komma in i men sen var det väldigt bra. Slutet var väldigt förtätat och fint.
Helena: Ja, slutet gjorde liksom boken på något vis.
Jag läste boken i vintras och tyckte mycket om den. Men jag sitter och fnissar lite när jag läser det du skriver, för jag verkar tycka tvärtom: Jag älskar att läsa brev i böcker, och jag har egentligen lite svårt för när författare tar tag i verkligheten och börjar brodera på ett hörn... Så olika det kan vara, och ändå tycker båda att en bok blev bra :-)
Jag lånade den här boken efter att ha läst om den här, och jag tyckte väldigt, väldigt mycket om den!