Veckans boktips, vecka 12
Bilder med såhär dålig upplösning ger minnen från Början av internet.
Ni vet, runt 1996 någon gång.
Nu börjar jag med veckans boktips igen, varje helg! Det är alltså en bok jag kanske inte läst nyligen men som jag vill tipsa om. Tidigare har jag bland annat tipsat om Skynda kom och se av Lotta Lundberg, I skuggan av ett brott av Helena Henschen, Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg och Hej Nostradamus! av Douglas Coupland. För att se alla gamla veckans boktips är det bara att klicka på kategorin med samma namn under det här inlägget.
Den här veckan vill jag tipsa om Musselstranden av Marie Hermanson. Numera har jag uppfattat det som att Hermanson mest skriver deckare, men den här boken har några år på nacken. Varning för litet sidospår: Sorgligt förresten, det där med att folk överger sina själsliga behov av att skriva på ett visst sätt till förmån för att sälja. Det är skillnad med renodlade deckarförfattare som brinner för det skrivandet. Så har jag t. ex uppfattat Läckberg, efter att ha lyssnat på hennes sommarprat (därmed inte sagt att jag skulle läsa böckerna för det, men ändå). Mons Kallentoft är, förutom Hermanson, ett exempel på en person som nog ville skriva annan litteratur än den han nu skriver. Jag tänker på Fräsch, frisk och spontan som jag läste för längesedan, och skrev såhär om. Inte mycket deckare där, inte.
Nåväl. När jag läste Musselstranden så tyckte jag mycket om den. Den har ett lugn i sig, som jag vanligtvis kan ha svårt för (tantlugn - nej tack) men som jag tycker fungerar bra i den här boken. Dock tror jag inte du kommer gilla boken om du hörde till skaran som hade svårt för Nu vill jag sjunga dig milda sånger. Det är samma typ av lugn i bägge böckerna. En flyktighet i språket, som om berättelsen inte riktigt kan fångas, men ändå så vandrar den på i maklig takt. Lite som att författaren är så säker på att berättelsen är intressant, och att den känslan smittar av sig på läsaren.
Boken handlar om en kvinna som forskar kring bergtagning och tänker tillbaka på sin barndoms somrar. Och om en annan kvinna i en annan stad, som börjar gå runt med rovdjursmasker på stan för att känna sig skyddad från omvärlden. Hennes väg går genom ett mentalsjukhus och så vidare ut i skogen. De karaktärer som boken skildrar, flätas senare samman. Ja, ni förstår. Det är en sådan typ av historia. Den kan vara fin att läsa som mellanbok. Mellan Murakami och Oksanen så klämmer man in Musselstranden liksom. En mellanbok, men inte sämre för det.
Fotnot om veckans boktips: Jag försöker undvika att tipsa om de allra vanligaste Jessica-författarna, som jag alltid tjatar om på bloggen. Dem hör ni ändå om till leda och lite till. Jamen ni vet. Duras, Murakami, Bukowski, Stridsberg, Söderberg och gänget. Ni vet redan att jag tycker ni borde börja älska dessa författare. Väl?
Åh, vilket bra tips!
Den här boken gillar jag verkligen (såklart, vi verkar ju verkligen ha många gemensamma favoriter) och blev himla glad när jag hittade den på Myrorna för ett tag sen. Ska försöka läsa om den så snart jag får tid.
Håller med om att bilden känns ganska internet 1996. Men då fick man ju vänta fem minuter på att den lilla bilden sakta sakta skulle laddas... Att man orkade!
Tantlugn! Vilket perfekt ord! Jag gillar att varva lite med tantlugn - precis som du säger, som mellanbok. Musselstranden var väldigt mysig när jag läste den för några år sedan, kanske är den värd en omläsning? Murakami står faktiskt på kö härnäst, något jag ser fram emot. Men inget tantlugn att vänta där alltså.
åh, som jag älskade den när den kom! Jag har inte riktigt vågat läsa om den efter det...
usselstranden var den första jag läste av Hermansson. Jag tyckte den var mycket bra. Men ännu bättre tycker jag om hennes Värddjuret. Har du läst den?
Bokstävlarna: Ja, jag vill också läsa om den men omläsningar hinns sällan med tyvärr. Men jag minns att jag inte ville lägga boken ifrån mig, trots det lugna tempot, och att det förvånade mig.
Ja herregud, hade man satts vid en 1996-tempo-dator idag så hade man nog kollat mailen och sedan inget mer. Jag förstår inte att man hade tålamod. Men det kanske säger en del om vilket annat tempo man är beroende av nuförtiden.
Jenny: Ja, den är nog värd en omläsning, Musselstranden. Precis, tantlugn är perfekt mellan varven men inte för ofta för min del. För då blir jag stressad av allt det lugna på något väldigt konstigt sätt. Kul att du ska läsa Murakami. Han skriver inte tantlugnt men är helt fantastisk. Vilken av hans böcker ska du läsa?
MariaH: Nej, det blir lätt så med böcker man älskat eller hur? Man är rädd att man ska se dem på ett helt annat sätt nu och bli besviken. Men förhoppningsvis är de oftast lika bra som man minns dem.
Ann-Sofie: Värddjuret har jag inte läst och faktiskt inte ens hört talas om! Den enda Hermansonska boken jag har läst förutom Musselstranden, är Hembiträdet. Som jag tyckte var okej men inte mer om jag minns det hela rätt. Men värddjuret är alltså värd att kollas upp? Spännande.
Deckare?! Nja, inte direkt. Och även den enda deckare Hermansson har skrivit (Ett oskrivet blad) är faktiskt riktigt högkvalitativ. Däremot tycker jag att Musselstranden hittills är helt och hållet oöverträffad, tyvärr, även om Värddjuret är ganska så bra. Novellsamlingen Det finns ett hål i verkligheten är udda och kul. Sen gillar många Mannen under trappan. Svampkungens son dock, den kunde jag gott ha varit utan.
Tekoppen: Hm, jag har uppfattat det lite som deckare. Eller åtminstone skräckromaner typ? Det finns ett hål i verkligheten, vilken underbar titel! Svampkungens son och Mannen under trappan köpte jag för att jag tyckte mycket om Musselstranden men jag har inte läst dem ännu. Är inte speciellt lockad att göra det heller. Fast det beror förstås på att jag har gått runt och trott att de är alldeles för skräckiga/mysterium-som-ska-lösas-aktiga för min smak. ;)
Oj, jag missade att jag fick en fråga :) Jag håller som bäst på att läsa Norwegian wood, har läst knappa 100 sidor nu i helgen och är helt fast!
Jenny: Åh, vad kul! Den har jag inte läst än.