ord och inga visor

Som ni märker varvar jag tegelstensläsningen med lite tunnare böcker. En av dem jag hunnit med är Djurens gård av George Orwell. Jag har tjatat massor om 1984 av samma författare här i bloggen, och kan nog aldrig sluta tjata om den. Det är nämligen en såväl välskriven och spännande, som viktig roman. En dystopi skriven på 40-talet, som idag kan te sig skrämmande lik den övervakade verklighet vi lever i.

Men nu är det inte 1984 som ska stå i rampljuset. Jag ville bara inleda med hur förtjust jag är i den romanen, för att visa på de förväntningar som finns när jag läser ännu en dyster bok av Orwell. Jag läste Djurens gård i nästan ett svep på landet förra helgen. Visserligen är det inte en svår bedrift, med tanke på bokens knappa sidantal, men det berodde snarast på att jag inte kunde lägga den ifrån mig.

Boken handlar om djur på en gård, som tröttnat på att bli hunsade av den mänskliga husbonden, och som drömmer om en egen revolution. En dag gör de slag i saken och jagar iväg bonden. Under en period lever de i ett slags utopi, där någon möjligen har ordet mer än andra (mest för att den är bättre på att hålla tal), men där alla regler går ut på jämlikhet och välvilja. Alla djur är vänner med varandra och hjälps åt för en drägligare tillvaro. Men så kommer en dag någon och tar över makten med våld. Efter det blir inget sig likt. Egentligen vill jag avslöja hela boken för att verkligen kunna vädra mina tankar kring den, men vill ju heller inte spoila så ni får helt enkelt läsa den istället.

Men det jag kan säga utan att avslöja för mycket, är att jag hela tiden sitter och undrar vem som motsvarar Sovjetunionen och vem som representerar Hitler eller Mussolini. För tydligt är att djuren bara är en maskering, vilket gör läsningen betydligt starkare. Djuren är arbetarna som vill föra sin egen talan och leva lyckligt, utanför trällivet. Det är också intressant att djuren faktiskt lever i harmoni under en period, men att den sedan krossas, som om så alltid måste ske. Som om det är en evig lag att någon alltid kommer vilja ha mer makt och diktera livsregler.

Bokens avslutande stycke är lika starkt och ger samma maggropskänsla som det i 1984. Alltigenom är det en intressant, fängslande och välskriven bok. Men framför allt är den viktig och påminner om att man aldrig får glömma sina (och andras, märk väl) demokratiska rättigheter. En väldigt aktuell tanke om man ser till valresultatet och följderna av det.

Har ni läst Djurens gård? Nu är jag självklart sugen på att läsa mer Orwell. Frågan är bara vad. Har ni några förslag?