ord och inga visor

"Play the piano drunk like a percussion instrument until the fingers begin to bleed a bit."

Jag tycker väldigt mycket om att läsa så kallade klassiker, även om jag ogillar uttrycket. Det är ett uttryck som ska bunta ihop böcker som levt kvar under många år, och kan ge dessa böcker ett onödigt rykte som svåra och otillgängliga för den moderna läsaren. Dock är jag inte förtjust i snobbism av typen att man minsann BARA läser klassiker heller. Well well, nog om det. Jag använder mig för tydlighetens skull här ändå av uttrycket klassiker. Idag tänkte jag outa två klassiker som många gillar men som jag verkligen INTE är förtjust i.

Emily, Emily... Hoppas att du förlåter mig för att jag inte tycker om din bok. Trots allt har du en hel västvärld som tillber dig sedan ganska många år tillbaka så det är säkert okej för dig. Och fellow litteraturvetare, jag hoppas att även ni förlåter mig. Det är ju lite tabu att ha personliga åsikter om de stora kanoniska verken och jag kan absolut se att den här romanen måste ha haft stor påverkan i sin samtid och sådär, och den förtjänar säkert att leva vidare. Men nu bryter jag mot det där tabut för att avslöja hur sjukt tråkig jag tyckte att Svindlande höjder var. Det kändes som att varje sida tog evigheter att läsa och det hände aldrig något som engagerade mig i karaktärerna eller händelseförloppet. Språket var dessutom väldigt tråkigt och helheten kändes som tjej-sitter-i-hus-sedan-många-år-tillbaka-och-har-ingenting-att-göra-så-hon-skriver-en-bok. Dessvärre var jag tvungen att avbryta min läsning efter ett tag eftersom det hela var ohållbart. Dock lyssnade jag med intresse på det läraren i A-kursen hade att säga om boken, men alltså utan att själv överhuvudtaget förstå charmen. Kafka på jobbet håller inte direkt med mig.

Min kompis Daniela brukar vara väldigt bra på att tipsa om böcker. När hon tipsade om Räddaren i nöden så tog jag mig alltså genast till mig det och började läsa. Läste och läste. Som segt tuggummi som man ändå fortsätter tugga på, högg jag mig ivrigt fast vid pärmarna trots att de skrek: LÄGG NER OSS, GLÖM BORT OSS OCH LÄS NÅGOT ANNAT. Nej, nej, tänkte jag. Salinger har ju påverkat människor hur mycket som helst. Nej, nej, tänkte jag. Den här boken ska ju vara sådär omvälvande och utvecklande. Det måste vara något jag missar här, tänkte jag. Tills jag insåg att jag helt enkelt inte var speciellt intresserad av killen som gick runt och var förvirrad. Alltså ännu en klassiker som hypats och älskats sönder och samman men som inte är något för mig. Samtidigt hos Helena är av en helt annan åsikt, vet jag.

Imorgon tänkte jag istället tipsa om två av mina absoluta favoritklassiker – något som är betydligt svårare. Vilka klassiker har ni haft svårt för och inte förstått varför alla kramat till döds?

Jag älskar Svindlande höjder! Har aldrig läst den på svenska dock, bara på engelska. Men Räddaren i nöden fattade jag heller inte alls grejen med.

Alltså, Moby Jävla Dick! Hur trååååkig är inte den? Jag har gjort fyra försök att ta mig igenom eländet utan att lyckas. Den är min vita val, kan man säga om man vill vara lite poetisk och fyndig, och det vill man väl. Tror jag.

Smaken är som... jag ÄLSKADE "Svindlande höjder". Dock tyckte jag att Kafkas "Processen" var urtråkig!

Inte heller jag förstod mig på "Räddaren i nöden"! Frågade hela tiden mig själv vad det var jag missade

En bok för vilsna tonåringar. Vuxna läser riktiga böcker, som exempelvis Knausgårds Min kamp och Oksanens Utrensning.

Alltså, kommentaren gäller Räddaren i nöden.

Anna: Jag blev också irriterad på huvudkaraktären i Räddaren i nöden, har inte ens kvar boken i mitt hem. :D Jane Eyre har jag faktikst inte läst eftersom jag har lite skräck för hela den där eran nu, men den är alltså något annat? Jag kanske borde ge den en chans trots allt då, även om det bär emot lite. Är den inte tjej-sitter-och-har-inget-att-göra-så-skriver-skittrist-berättelse? Haha. :) Jag tycker absolut att du ska göra klassiker jag inte läst-inlägg, minns att jag tyckte mycket om att läsa dem när du gjort det tidigare!



Eli: Aha, nej vad ÄR grejen egentligen med Räddaren i nöden?



Kafka på jobbet: Jag har faktiskt inte försökt mig på moby dick och inte heller varit så särskilt sugen på det. Suget blev inte större nu direkt. :)



Tekoppen: Då kanske du kan berätta för oss oupplysta vad grejen egentligen är med Svindlande höjder? Vad gillade du med den? :D Processen tyckte jag var intressant med tanke på de ev tankarna bakom och kritiken av byråkratisamhället som den innehåller.



BokbabbeL: Mm jo, samma här och jag fattade aldrig vad det var jag missade ...



Tomas: Haha, ja kanske det. Jag älskar iofs både Min kamp och Utrensning..

Nu inspirerade du mig att skriva ett helt inlägg om hur mycket jag hatar 1984 av George Orwell! Det var väldigt skönt att få ur sig :)



För övrigt älskar jag Svindlande höjder, främst för den invecklade och omöjliga kärlekshistorian. Jag ser den lite som 1800-talschicklit, i likhet med Austens romaner, fast mindre humoristiskt skriven. Jag tycker absolut att du ska ge Jane Eyre en chans ändå. Den är mer strukturerad i språk och handling, även om den kanske är lite lång.

Ber att få hänvisa till min recension:



http://tekoppenstankar.wordpress.com/2008/11/10/emily-bronte-svindlande-hojder/

Jessica: Vad kul, jag gillade inlägget mycket!

Kanske ger jag Jane Eyre en chans, jo, jag ska nog köpa den i nån snygg utgåva så jag har den hemma så kanske jag läser den i sommarsolen över en kopp kaffe. :)



Tekoppen: Intressant att läsa och citaten du hittade avr faktiskt fina, det måste jag erkänna. ;)

Räddaren i nöden fattade jag definitivt inte grejen med. Fel ålder och fel kön kanske. Läste den för några år sedan. En klassiker jag älskar är dock Gösta Berlings saga.

Det intressanta ar att manga kan bli sa irriterade om man sager att man inte gillar en klassiker (speciellt om de sjalv gillar den), i mycket storre utstarckning an om det ar en modern bok. lite i stil med "jaja, du ar ju lite korkad, X antal miljoner manniskor varlden over har fattat grejen, men inte du". Intressant!

enligt o: Jo, det kanske var lite samma för mig med fel i ålder och kön. :) Jag älskar också gb saga, den är fantastisk!



Emma: Ja, precis, det är det som är så himla fjantigt. För man måste kunna ha personliga åsikter om en bok även om den är en klassiker. Och även om man inte gillar en bok själv så kan man ju ändå förstå varför den gjort ett sådant avtryck...