Veckans boktips, vecka 46
Den första boken jag tipsar om denna vecka är Hej Nostradamus! av Douglas Coupland. Det är en ganska vemodig men gripande berättelse som innehåller bland annat en dödsskjutning i en matsal någonstans i USA. Några tonåringar börjar skjuta vilt omkring sig. Känns det igen? Antagligen har Couplands berättelser rötter i Columbine-händelsen, den första av många dödsskjutningar som har skakat världen de senaste åren. Dödsskjutningen är som en central punkt i boken, men där finns också så mycket mer. Romanen är uppdelad i fyra delar som berättas utifrån fyra olika jagperspektiv.
Det fina med boken, utöver den starka känsla som drabbar under läsningen, är att vi kommer så nära karaktärerna. Det gör det samhälleliga problemet (dödsskjutningen) till något angeläget och engagerar mer än vad debattartiklar någonsin kan. För att vara skriven av Coupland är Hej Nostradamus! osedvanligt allvarlig. Men han klarar även allvaret, och när han vågar kliva bort från det sarkastiska så blir det nästan ännu bättre. Är du inte sugen på den här boken än så finns det också många andra bra böcker av samme författare. Här skrev jag i somras om boken Microslavar. Jag har också läst Jpod och Alla familjer är psykotiska. Missa honom inte på twitter heller, för guds skull. Vilken är eran Coupland-favorit?
Den andra boken jag vill tipsa om är Tackar som frågar: Historien om några människor av Jennie Dielemans. Framsidan är hemsk tycker jag, och gör inte alls boken rättvisa. Men om man lyckas tänka bort den och ger boken en chans så blir det en fin och snabbläst berättelse om några olika människor i förorten Fisksätra. Ibland är den väldigt rolig, andra gånger mindre så. Men läsningen går fort och stannar kvar.
Varför stormar en kille iklädd rosa kanindräkt in på OnOff och hotar personalen, till exempel? Sådana relevanta frågor får du svar på under läsningen. Haha. Det tog mig många månader innan jag kunde se på varumärket Tre på ett normalt sätt efter att ha läst boken också, även om problematiken med dem väl har försvunnit sedan dess (säger jag utan att egentligen veta, trogen Tele2-kund som jag är). Jag tycker att Tackar som frågar är en otroligt skön och bra bok och ser fram emot Dielemans nästa roman (som hon håller på att skriva nu, läste jag på hennes hemsida). Hon har också skrivit en reportagebok om turism, som jag ännu inte läst. Har ni läst Tackar som frågar?
Jag kommer faktiskt inte ihåg om jag har läst något av Coupland eller inte. Lite pinsamt... ;) Men jag är väldigt nyfiken på Middlesex, så den har jag köpt.
Maria: Haha, du hade nog kommit ihåg om du läst något av Coupland, han skriver väldigt speciellt :) fast faktum är att Middlesex ju inte har skrivits av Coupland utan en Eugedines tror jag han heter. Hoppas att du tycker om Middlesex, det är en riktig romanroman.
Haha, jomen det är det ju. Jeffrey Eugenides. Det förklarar min osäkerhet ang. om jag läst något av Coupland eller inte - jag blandade ihop honom med andra. Nu vet jag. Jag har läst "Alla familjer är psykotiska", men det var länge sedan.
Åh, vad kul att du tipsar om Coupland!
Jag gillar verkligen också "Hej Nostradamus!". Just den där mer seriösa och vemodiga sidan av Coupland - det är nog det jag gillar mest.
"Livet efter gud" är en annan Coupland som är lite mer seriös, en av mina favoriter. Tillsammans med "Nostradamus" och "Microslavar" då, men "Microslavar" är ju den mest Couplandska boken av dem alla. Lika delar allvar, populärkulturella funderingar, fantastiska personporträtt och humor.
Haha, jag tror nog att jag borde skriva ett långt Coupalnd-inlägg snart... :)
Maria: Ja, det förklarar faktiskt osäkerheten! Jaså, då tycker jag du ska testa Hej Nostradamus! också. Den är helt annorlunda än Alla familjer är psykotiska, som sagt.
Anna S: Jaa, visst är han bra. Vi verkar verkligen ha lika boksmak rätt ofta. Jag gillar nog också den seriösa sidan av Coupland mest eftersom han gör den så bra. Har inte läst Livet efter gud men bloggat ganska mkt om hur svår den är att hitta. Till slut beställde jag den på engelska från amazon.com och har den nu hemma. Men jag älskar den där sarkastiska tonen också. Och jag håller med dig om att Microslavar är den mest Couplandska boken av de jag läst hittills - men även Jpod som går i ungefär samma tonfall. Har du läst den?
Jaa, skriv ett långt Coupland-inlägg tycker jag. Det vore kul att läsa.
Maria: Du borde testa Coupland, verkligen!
Jessica: Ja, det verkar ju verkligen som att vi har ganska lika boksmak.
Tråkigt att Livet efter Gud varit så svår att hitta, men jag misstänker att den inte har sålt så bra. Fast nu såg jag att de hade den på Adlibris på engelska, blev ganska sugen på att köpa den och jämföra med mitt vältummade svenska exemplar...
Jag har läst J-pod och gillade den starkt till en början. Men tyckte att den spårade ur efter ett tag, med hela Kina-resan och sådär. Jag har iofs hört att tv-serien baserad på boken ska vara ganska bra, har du sett den?
Anna S: Ja, jag håller med om att Jpod spårade ur lite väl mkt, microslavar höll bättre på det sättet. Nej jag har inte sett tv-serien men också hört att den ska vara väldigt bra, kanske borde man kolla upp den. Jag kan tänka mig att jPod nästan passar bättre som tv-serie än som bok.