Kvinnor och äppelträd av Moa Martinson
När jag började läsa Kvinnor och äppelträd så hade jag i princip redan bestämt mig för att skriva min C-uppsats om den. Min fina vän Karin (som tyvärr inte bloggar ofta numera) har tipsat många gånger om Moa och jag har känt på mig att jag skulle gilla henne. Alltså var förväntningarna väldigt höga när jag började läsa boken. Och jag är glad att kunna skriva att de verkligen blev uppfyllda.
Kvinnor och äppelträd handlar om att vara fattig, men ändå dela med sig (på ett icke-moraliserande sätt). Om att vara ensamstående mor och karln är någon annanstans och super mest hela tiden och man reder sig själv ändå. Om den starka Sally och den lite blommigare (eller vad man nu kan kalla dåtidens typiska kvinnor med fluffiga själar för att passa in i rådande könsnorm) Ellen. Om att ligga själv och föda barn, om att rå om varandra. Om skvallret i byn, för den där Sally tror minsann att hon är något - och vad är det för möten hon anordnar hela tiden? Hon är säkert prostituerad och har sex med alla de där männen som kommer på hennes möten. Jo. Så måste det vara.
Boken handlar också om bonden i Vide ("och vem tror han att han är förresten?"), om glada flickan som bara är glad men som det blir så fel för då hon blir utnyttjad gång på gång. Om supande män, om rediga män, om svaga kvinnor och starka. Om ett Sverige som fanns en gång och som var så äkta, på riktigt. Ett liv som kändes ända in till skelettet. Och det Sverige vill nog ingen ha tillbaka, med enorma klassklyftor (även om man numera kan oroa sig för att vi är på väg dit igen) och skillnader. Men Moa Martinson beskriver det på ett så skärande vackert sätt att det blir en vacker historia. Trots all sorg och svårighet.
Språket är ganska konkret och dialogerna likaså. Det mesta sker mellan raderna. Folks kommentarer som kanske låter välvilliga men som man snabbt förstår inte är det egentligen. När naturen beskrivs däremot, så görs det med ett poetiskt och målande språk. Naturen är (precis som i Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf) hela tiden närvarande och levande. Betraktar människorna missmodigt. Men det blir aldrig överdrivet, det skapar bara en kontrast till vardagen som boken handlar om mest.
Sanningen är att jag verkligen älskar Kvinnor och äppelträd. Jag blir så sjukt berörd och engagerad, precis hela tiden. Den är helt fantastisk och en av de bästa böckerna på länge. Läs! Eller har ni kanske redan gjort det?
När jag läste Kvinnor och äppelträd drömde jag att jag födde barn, ensam i en stuga som i förlossningscenen i boken. Så blev jag påverkad. ;)
Maria: Oj, det var inte direkt en positiv påverkan! :/ Men tyckte du om boken då?
Ja, vad jag minns tyckte jag att den var asbra. :)
Jag tyckte om KoÄ, men jag har tyckt mer om andra böcker av Moa. Bland annat Sallys söner, men även Mia-böckerna. Jag tyckte nog att det märktes att KoÄ är debut. Och slutet blev inte trovärdig, i mina ögon.
Maria: Härligt!
Tekoppen: Jag har ju ännu inte läst mer av Moa än de här två böckerna, men jag måste faktiskt säga att jag inte tyckte det märktes att KoÄ var en debut. Alls! Och jag kan hålla med om att slutet var - om inte otrovärdigt så åtminstone abrupt. Däremot tycker jag att KoÄ:s slut blir mer trovärdigt och sammanhängande när man läser också Sallys söner. Då får man ju en djupare inblick i den "nya" delen av Sallys liv. Slutet på KoÄ är ju ett uppbrott från det liv hon alltid levt, så man kan förstå att Moa ville avsluta romanen där. Men otrovärdigt tycker jag nog inte?
Kvinnor och äppelträd är så bra!! Jag älskar boken<3
Stilen och symboliken är så vacker, och historien gripande och går rakt in i hjärtat.
Högläser bitar för mig själv och börjar gråta. XD
Har läst den tre gånger och slutar aldrig att förundras över martinsons språk. Det är en underbar bok.
ida: Ja, vad kul att du också gillar den. Jag vill läsa ALLT av moa martinson, hon är så bra så bra. Ifall du inte har läst den fristående fortsättningen på kvinnor och äppelträd (sallys söner heter den) så borde du verkligen göra det. :) och ifall du vill läsa min kandidatuppsats om de bägge böckerna så kan jag maila den, fast den är inte lika rolig läsning som böckerna i sig. Hehe.
Hej!
Jag jobbar med ett litteraturprogram på UR som heter Hej Litteraturen, vi är på jakt efter någon som döpt sin dotter till Moa efter författaren Moa Martinsson!
Har du gjort det eller vet du om någon som gjort det?
Hör jättegärna av dig till oss så fort som möjligt!
Hälsningar Annika Fredriksson, UR
tel: 070-2226853
mail: [email protected]