Om min B-uppsats i litteraturvetenskap
På efterfrågan tänkte jag nu skriva lite mer om vad uppsatsen gick ut på. Jag skrev alltså om Aprilhäxan av Majgull Axelsson. Min fördjupningskurs var magisk realism och boken anses kvala in som en magiskt realistisk bok (även om man kan vara kritisk mot det) så då tyckte jag den var ett perfekt val. Jag valde att analysera de fyra systrar som boken kretsar kring, för att därefter jämföra dem sinsemellan.
Shit, jag märker att min språk direkt blir mer akademiskt bara jag tänker på denna gudsförgätna uppsats. Nåväl, let it be so. Nackdelen med att i detalj gå in i en bok som man känner är en av de bästa böckerna man någonsin har läst, är att man ju oundvikligen förstör vilken bok som helst genom att dissikera den. Jag tror att böcker, precis som poesi, egentligen mår bättre av att förbli o-dissikerade men samtidigt är det också intressant att detaljläsa en välskriven bok. En liten besvikelse blev det dock att inse hur pass stereotypa de olika karaktärerna i boken är. Det var något jag inte alls tänkte på när jag första gången läste boken, för kanske tre år sedan.
En av mina slutsatser i uppsatsen var helt enkelt att karaktärerna framställs som väldigt stereotypa och att läsarens bild av respektive syster hela tiden förstärks då systern aldrig går utanför sina egna beteendemönster. Något jag inte skrev i uppsatsen, men däremot tycker, är förstås att författaren gör det väldigt enkelt för sig på så sätt. Om en syster bara svär, knarkar, ljuger, sviker och super och en annan bara är rak i ryggen, läkaraktig, kontrollerad, sidenscarfklädd och perfektionistisk så blir det förstås lättare att skriva boken. Inte för att det är något fel med det, men det var en tråkig upptäckt för mig som hyllat boken till skyarna.
I och med att en av mina slutsatser var hur pass stereotypa karaktärerna var, så insåg jag förstås också hur pass mycket de skiljer sig från varandra och gav en hel del exempel på hur ordförråd, egenskaper, beteendemönster, val i livet och ytliga faktorer skiljer sig.
Jag funderade på att lägga in lite utdrag ur uppsatsen men insåg att det blir alldeles för akademiskt och stor gäsp-varning så det får bli en annan gång. Hursomhelst så är uppsatsen avklarad och likaså opponeringen. Nu väntar, som jag skrev igår, något ännu större: C-uppsatsen.
Är precis med dig i dina slutsatser om att man kanske inte bör dissekera en bok man tycker om. Gjorde samma sak när jag skrev C-uppsats i litt.vet. Hatade boken till slut...
Vi pratade om det där igår på en föreläsning, (i en bok av Vargas Llosa) och det är nog väldigt svårt att låta bli att skapa stereotyper samtidigt. Hela universumet ska ju rymmas i boken och då blir det ju inte lika komplext som verkligheten. Sa min lärare och det tyckte jag var ganska bra. =)
Fast tänk hur outhärdligt det måste vara att närläsa och dissikera och gräva ner sig i en bok (eller flera) som man INTE gillar? Så tänkte jag när jag skrev b- och c-uppsats i litteraturvetenskapen... :)
Jag skulle gärna läsa utdrag ur din uppsats, men så är jag också ganska förtjust i litteraturvetenskap som ämne och skulle nog bara applådera akademiska formuleringar.
Ja, det finns ju både för- och nackdelar med att "dissekera" böcker. Men jag håller med Anna S - det vore allt värre att gräva ner sig i böcker man inte gillar! Jag har i alla fall lyckligtvis inte dissekerat sönder några böcker helt och hållet, jag gillar fortfarande alla jag skrivit uppsats om. När jag skrev A-uppsats var det dock läraren som bestämde att hela delkursen gick ut på Lars Norén, så man hade inte så stort val... Det var nog ändå lite bra, eftersom det var den första kurs jag läste på universitetet och jag hade just inte koll på någonting... och så började jag gilla den där pjäsen jag skrev om till slut i alla fall! ;)
Ojdå, jag pladdrar visst... Hur som helst, din uppsats låter intressant. Jag har tänkt läsa om boken, för det var så länge sedan jag läste den.