ord och inga visor

Jag har faktiskt gått och tänkt på en hel del saker ur Vi har redan sagt hejdå (som jag skrev om här). Det är ett positivt betyg på en bok, att den stannar kvar i ens tankar. Som förra årets bästa bok enligt mig: Flickvännen av Karolina Ramqvist. Den har också stannat kvar hela tiden och det händer ofta att jag tänker på huvudkaraktären däri och hennes väntan på det omöjliga. En väntan som visserligen huvudkaraktären i denna bok till viss del också bär på.

Det jag tänker på ur Vi har redan sagt hejdå är bland annat slutet, som blev så starkt på något vis. Men det kan jag förstås inte avslöja. Jag har också tänkt mycket på hur det i boken är självklart att man kollar upp varandra när man träffar någon ny (inte ny kompis alltså, utan ny potentiell something). För det är ju faktiskt så. Det anses självklart att googla den andres namn eller söka på personen på facebook. Sådana nutidsfenomen kommenteras och förs in på ett naturligt sätt i Åbergs senaste roman och det är verkligen intressant. Det är som att kärleksrelationen människor emellan har sett ut på ungefär samma sätt sedan urminnes tider och bara de senaste - säg - tio åren förändrats radikalt genom alla de nya möjligheter som erbjuds. När mina föräldrar träffades, till exempel, så kunde de knappast smsa varandra eller adda på facebook och hålla kontakten på så sätt. Helt annorlunda är det idag. Numera känns det ju lite stort att ringa någon i början, så man smsar hellre.

Det här var inte så bokrelaterat egentligen, mer än att jag tycker det är fint när böcker hittar sin plats i ens vardagliga tankar och återkommer med jämna mellanrum. Ofta blir det så även med Francoise Sagans böcker för mig, just för att de innehåller nya/originella och intressanta funderingar.

Vilka böcker stannar kvar hos er?