Första tegelstenen - Murakamis Kafka på stranden
När jag läste Fågeln som vrider upp världen var jag begeistrad. Jag tyckte att jag aldrig hade läst något liknande. Förväntningarna gick alltså i taket inför Kafka på stranden. Dessutom var den en av många olästa tegelstenar jag har hemma, så jag undrade om jag verkligen valt en bra tegelsten till min utmaning. Och det hade jag minsann, Murakami gör mig inte besviken.
Kafka är trött på sin pappa, skolan och den tonåriga vardagen. Han har länge drömt om att rymma och planerar det noga tills han en dag känner att det är dags. Han plockar med sig sin pappas mobiltelefon och det nödvändigaste och sätter sig på en buss. Där träffar han en tjej som verkar alldeles magisk. De pratar lite och han får hennes nummer, ifall det skulle vara något. Kafka är femton år och vet inte riktigt vad han vill med sitt liv, förutom att han vill rymma. Utan planer, måsten och alldeles ensam kommer han till en annan stad. Han går till det lokala gymmet, äter middag på billiga restauranger och pratar knappt med någon. Om någon frågar om hans ålder så är han sjutton. Han hamnar på ett privatbibliotek och lär känna en bibliotekarie där. Efter det blir inget sig likt.
En annan man kan tala med katter. Han är inte så smart, som han ofta själv påpekar, och förstår kanske inte så mycket av världen. Men han lever sitt vardagliga liv, får "bidråg" från staten och tjänar lite extra kosing genom att leta upp folks bortsprungna katter. Ett jobb som blir mycket enklare om man kan prata med kvarterets katter. Apropå kvarteret, så går mannen aldrig utanför det. Han hittar där, och känner sig trygg, men världen utanför skrämmer honom. En dag hamnar han på en stol mittemot en viss Johnnie Walker. Efter det förändras också hans liv totalt.
Detta är bara några av alla myllrande och ovanliga karaktärer som dyker upp i den här berättelsen. Precis som i Fågeln som vrider upp världen så är språket helt magiskt. Det är som om Murakami har hittat en egen språklig och berättande värld som man dyker in i och sedan verkligen inte längtar ut ur.
De 528 sidorna känns som 100 ungefär. Oj, tänkte jag förvånat när jag stängde igen boken, var den redan slut? Det enda (och då får ni tänka på bokens längd och det omfångsrika innehållet) som inte föll mig i smaken är att det pratas ganska mycket om klassisk musik. Att antika författare citeras är inte konstigt när en påläst bibliotekarie (som läser hela dagarna) har ordet, så det tycker jag passar in. Men att det skrivs så mycket om Haydn, Beethoven och andra klassiska kompositörer tycker jag blir lite trist. Å andra sidan beror det väl snarast på att jag inte är intresserad av den typen av musik. Hade det stått lika mycket om Jessica-musik så hade jag förmodligen jublat. Men jag får lite vibbar av en författare som vill verka påläst och det klingar aldrig gott. Senare i boken fyller den klassiska musiken en funktion i att förändra en människas liv (i say no more) och då blir det mer befogat. Men jag vet själv hur lockande det kan vara att skriva sida upp och sida ner om den musik man lyssnar på dygnet runt.
För att sammanfatta den här väldigt långa texten, så kan jag bara säga att den här boken rekommenderas varmt. Den är varm, surrealistisk, nyskapande, inspirerande och omöjlig att sluta läsa. LÄS (om ni har läst - vad tyckte ni?)!
Härmed är min första tegelsten avklarad. Nu ska jag läsa några kortare böcker emellan, för att sedan sätta tänderna i Anna Karenina. Och jag vill faktiskt hinna med min bubblare också, Jonathan Strange & Mr. Norrell.
Hur går det med era tegelstenar?
Nu blir jag sugen på att läsa den här också... Annars har jag ju valt bland annat Fågeln som vrider upp världen i utmaningen och hittills kommit ca 10 sidor. Min låga lästakt beror definitivt inte på att jag inte gillar utan att det har varit på tok för mycket annat för att hinna med tegelstenar. Men så fort avhandlingsmanuset är ivägskickat blir det tid för Fågeln för det lilla jag läst är väldigt spännande.
Roligt att läsa, den här boken står i min hylla för böcker som jag snart ska läsa...den såg så tjock ut=tegelsten, men nu blev jag nyfiken! Tack!
Om man döper sin blogg till "Kafka på jobbet" är det kanske överflödigt att nämna att man tycker att "Kafka på stranden" är en lysande bok? Men, det tål att upprepas. Herregud, jag hade velat stanna i den där världen för alltid.
Jag tyckte också massor om Kafka på stranden! Nu brukar ju inte jag vara överdrivet förtjust i böcker som innehåller "magi" eller alldeles för surrealistiska drag, men jag tycker att Murakami klarar av det på ett mycket behagligt sätt. Hans språk är lysande och jag sneglar längtansfullt på Fågeln som vrider upp världen.
Det är ju dessutom ett galet snyggt omslag, jag kommer definitivt att läsa denna i framtiden. Har "bara" läst Fågeln ännu och den tyckte jag väldigt mycket om.
Jag tycker också att den är helt fantastisk!
Nu blir det att sätta igång med den tredje tegelstenen. Det får nog bli "Fågeln som vrider upp världen" och jag är övertygad att den kommer ge mig lite mer läsglädje än "Att älska som en porrstjärna".
Helena: Kul att du gillar Fågeln hittills, hoppas att du får lästid sen för den blir svårare och svårare att slita sig från!
Eva: Kul att du blev nyfiken. Läs den vetjag!
Åsa: Ja, det tål att upprepas men jag misstänkte att du gillade boken. ;)
Rödluvan: Jag tycker också att Murakami balanserar magi och realism på ett sätt som gör att det inte känns fånigt. Visserligen gillar jag magi i böcker (om realism också finns, det får inte vara fantasy) men blev lite mätt på det efter fördjupningskursen magisk realism. Men med Murakami känns det inte tröttsamt.
Marie: Ja, omslaget är riktigt fint som jag tycker alla pocketomslag till Murakamis svenska versioner är faktiskt. :)
Karin: Härligt! Synd att du missade diskussionen igår, blev en del sagt. Men jag tänkte ägna det ett blogginlägg så då kan du hänga med där. :) Ja, fågeln som vrider upp världen ger nog mer läsglädje än Jenna Jameson i Neil Strauss-anda. Men jag vill läsa den boken nu bara för att se om den verkligen är så dålig! Haha.
Det går inge vidare med min tegelsten Sugar.. Däremot fick jag fatt i Therese Bohmans Den drunknade och den lilla godbiten slukade jag! :)
Då så, färdig med första tegelstenen, Murakamis "Fågeln som vrider upp världen". Tack för att du gjorde en sådan här utmaning annars hade jag nog aldrig läst den :-)
Jag hade också tänkt göra en paus innan jag sätter tänderna i nästa tegelsten. Fast typiskt nog har jag några riktigt tjocka recböcker som väntar, så någon vidare paus verkar det inte bli. ;)
Jag tyckte inte lika mycket om Kafka som om Fågeln. Kanske för att jag inte riktigt fastnade för karaktären Kafka, tyckte att han var rätt tröttsam. Men Murakami är ju alltid bra, även om just den här boken inte tillhör mina absoluta favoriter.
Lisa H: Jaså, tycker du inte att Sugar verkar bra? Jag tyckte mycket om den när jag läste den för ett par år sedan.
Miss E: Åh, vad kul! Vilken blir din nästa tegelsten?
Anna: Jaså, jo det kan faktiskt vara skönt att blanda upp tegelstenar med lite tunnare böcker! Och jag tyckte inte heller lika mkt om Kafka som Fågeln faktiskt, men han kan ändå sin sak. :) Vilka fler har du läst av Murakami?
Jessica! Jodå, gillar absolut det jag hittills läst! :) Som vanligt är det inte boken det är fel på, utan MIG. (haha, låter som ett dåligt förhållande som är på vippen att ta slut, men det hoppas jag verkligen inte i det här fallet!)
Har i perioder svårt att varva ner och komma i stämning för läsning.. Tyvärr är det ofta då lättare att surfa/kolla på tv/ringa en kompis, även om det kanske egentligen inte ger så mycket..
Lisa H: Haha, sådär känner jag också inför anna karenina just nu. Helt plötsligt hittar jag en MASSA tunnisar hemma som ser så lockande ut och som jag "ju faktiskt skulle kunna läsa emellan, som avbrott..." och det har absolut inte att göra med att Anna K. är dålig, den är riktigt bra. Men så, såå många sidor... Sedan ger det ju faktiskt en massa att surfa/kolla på tv/ringa en kompis också, det ska inte förringas!