Veckans boktips, vecka 13
Den här veckan vill jag tipsa om en riktigt härlig New York-roman. Och vem är New York-skildringarnas mästare om inte Paul Auster? Visserligen har jag bara läst tre böcker av honom (tror jag), och inte ännu tagit mig an själva New York-trilogin. Men han kan sitt New York, helt klart.
I kursen jag läser nu, som jag skrivit om tidigare, så pratar vi en del om hur flera författare under mellankrigstiden valde att ha en stad som huvudperson nästan. I och med urbaniseringen och alla moderniteter som växte fram i städerna, och som förändrade människors liv på många sätt, blev städerna centrala i människors tankar och liv. Det skrevs böcker med Berlin som huvudstad, Stockholm men också New York. Lite den känslan kan jag få ibland när jag läser Paul Auster; den här boken skulle inte vara densamma utan staden som kuliss.
Karaktärerna i Dårskaper i Brooklyn är inte alla överdrivet sympatiska men ändå vill jag minnas att jag direkt kände med dem, eller åtminstone intresserade mig för deras historia. Även det är ett konststycke att klara av. Kort och gott: Läs den här boken om du vill ha New York, insprängda anekdoter, intressanta karaktärsskildringar och en sidvändare. För det vill jag ändå kalla det här. Språket är också väldigt originellt och fängslande.
Såhär skrev jag efter att ha läst boken för några år sedan. Och så den frågan som gör detta till en blogg och inte en läsdagbok: Har ni läst boken? Vilken är er Auster-favorit?
The New York trilogin är min favorit, eller mina favoriter kanske, bland Austers böcker.
Veronica: Ah, ja det är verkligen dags att läsa den för min del känner jag!
Har läst bara New York-trilogin och Moon Palace av Auster, men den här lät intressant och det visade sig att vi dessutom har den i vår bokhylla och att sambon läst och gillat. Måste m.a.o. läsas å det snaraste!
Herregud vad du har uppdaterat kvinna! Här har man varit utan fungerande dator några dagar (då min alldeles bröt ihop) och bara hunnit med att kolla det minsta på bibliotekets datorer. Men nu, vilken läsfest det blev!
Naturligtvis har jag som Auster-fan läst denna underbara roman, och älskade den. Fast min favorit är det nog inte riktigt. Nä, om jag måste välja så får det nog bli "illusionernas bok", den minns jag att jag verkligen gillade. Vågar inte läsa om den heller, är nog rädd att bli besviken efter att ha läst litteraturvetenskap så länge.
Nu vidare bland bokbloggar, sen marsch pannkaka till uppdateringar av min egen. Bråttom bråttom, som en annan vit kanin!
"Illusionernas bok" är min största Auster-favorit också. Lite svårt att sätta fingret på varför just den grep tag i mig dock, många av Austers böcker kretsar ju kring samma teman (och utspelar sig i samma stad). Men jag gillar stämningen i den.
Bokbabbel: Åh, men läs, läs!
Rödluvan: Haha, ja så blir det när man har långhelg - plötsligt har man tid till mycket mer bokbloggande! Du får väl glädja dig åt att jag inte är typ pensionär för då skulle det säkerligen produceras ännu fler inlägg i den här bloggen. Dock tycker jag det är värt om du läser inläggen jag har skrivit eftersom flera av böckerna är riktigt bra. Och se Videocracy, den tycker jag alla borde se. Hm, men du. De andra jag har läst av Auster är, om jag inte minns fel, Orakelnatten och Illusionernas bok. Tyckte inte om Illusionernas bok har jag för mig. Åh, spring och uppdatera bloggen, det låter som en plan!
Anna S: Jaså, och jag lyckades hitta min text om Illusionernas bok och ser att jag var väldigt hård mot den, blev lite förvånad för så dålig minns jag den inte som (ignorera spam-kommentarerna, har tydligen inte orkat rensa bort dem) : http://stellasbokblogg.blogg.se/2007/june/illusionernas-bok-av-paul-auster.html
Orakelnatten var jag däremot mer förtjust i. Har du läst den?
Ja! Orakelnatten är också en av favoriterna (det finns ganska många favoriter när det handlar om Auster).
Och faktiskt också Att uppfinna ensamheten, som det verkar som att inte så många gillar annars. Jag läste den första gången precis efter min mormor hade dött, och den delen som handlar om Austers fars död påverkade mig väldigt starkt. Vissa formuleringar var verkligen exakt så som det kändes då - jag minns att jag läste halva boken med tårar i ögonen.