ord och inga visor

Bakom lucka två finns: Marguerite Duras



Jag har funderat lite på hur många böcker jag måste ha läst av en författare för att den ska få kvala in i den här julkalendern. Sedan tänkte jag att det ju är tillräckligt svårt att skriva en bra bok, så egentligen tycker jag att det skulle räcka om jag läst en enda bok av en person. Nu blir det nog inte riktigt så (två blir oftast minimum), och gemensamt för alla författare jag presenterar är att jag vill läsa betydligt mer av dem.

Marguerite Duras har jag ännu läst ett par böcker av, men har flera supersnygga utgåvor ännu olästa och jag tänkte nog unna mig en av dem under december (när två mardrömstentor klarats av). För ett unnande är precis vad som gäller för mig med döda älskförfattares böcker. Det kommer ju aldrig fler, så man måste spara litegrann på de som finns.



Älskaren grep tag i mig när jag läste den förra sommaren. Jag skrev såhär om den. Min upplevelse av Duras är att språket är vad som gör henne så bra. I de romaner jag läst av henne så händer egentligen inte så värst mycket. Istället är språket det driv som hela tiden för boken framåt. Det är väldigt härligt att bryta av annan läsning med en sådan typ av bok ibland. Halv elva en sommarkväll gav mig nämligen samma känsla. Visst finns en grundhandling och huvudkaraktärer - det är inga abstrakta berättelser som virkas fram. Men det är heller inga dramatiska vändpunkter eller så. Är man beredd på det så tror jag att de flesta skulle uppskatta Marguerite Duras. Det är liksom inte Herta Müller-otillgängligt, utan man följer hela tiden med under läsningen. Såhär beskrev jag det efter att precis ha läst ut Älskaren (men hur kan man döpa en bok till något så Harlekein-aktigt? Parodi på sådana romaner tror jag knappast det är. Låt inte titeln lura er):

Språket dansar fram, meningarna hakar i varandra som om de satt ihop redan innan de skrevs ner på papper. Åh, njutning för ögonen.

Det är svårt för mig att, som jag gjorde med Bukowski bakom lucka ett igår, ge en representativ väg in i författarskapet eftersom jag inte har läst tillräckligt många böcker. Däremot har ju min väg varit bra eftersom jag numera är så förtjust i Duras. Så börja med Älskaren, trots den väldigt avskräckande titeln, och se vart det tar vägen.

Har ni läst Duras än, och vad tycker ni i så fall?