Ung man med piano av Frank Conroy
Detta är ännu en bok som jag också lyckades rota fram i mammas och pappas bokhylla. Den ser tråkig ut när man tittar på framsidan, men den är faktiskt helt underbart bra. Handlar om en ung pojke som bor med sin mamma i en liten källarvåning. Han har det ganska tråkigt men så en dag hittar han några ören och går in i en musikaffär och börjar lära sig att spela piano. Detta blir därefter hans liv. Han ägnar varje vaken stund åt att spela piano och blir så småningom väldigt framgångsrik. Han är samtidigt kär i en tjej som inte besvarar hans känslor. Kort och gott så får man följa hans liv och de i hans omgivning. Språket är lätthanterligt och boken är faktiskt helt underbar, man vill inte lägga den ifrån sig. Även om det är många sidor!
Grisfesten av Leif GW Persson
En polisbok som jag lånade ur mammas och pappas bokhylla. Boken är från 70-talet och handlar om hur poliserna i polishuset försöker lösa ett brott; ett bankrån och ett mord. Boken är skriven på ett väldigt rätframt och opersonligt språk, utan krusiduller. Handlingen är rätt intetsägande och knappt intresseväckande. Men så är jag ju ett stort ICKEFAN av deckare, jag hatar deckare with a passion och läser dem aldrig. Blev lite lurad för på framsidan står det faktiskt att detta är en "rövarroman" och det tyckte jag kunde vara kul att läsa. Ack, så besviken jag blev.
Rekommenderas icke.
De osannolika systrarna Mitford av Cecilia Hagen
Handlar om överklassystrarna Mitford från England, som har funnit och finns på riktigt. De har alla haft ganska extraordinära liv. En av dem var t.ex besatt av Hitler, bara för att nämna en av de sjuka grejerna. Hursomhelst,boken är helt okej men emellanåt känns den som en Svensk Damtidning och då blev den riktigt dålig. Jag bryr mig inte om kungligheter och årtal. Men ska inte totalsåga den, visserligen. Comme-ci, comme-ca var denna bok...
Musselstranden av Mari Hermanson
En jättevacker bok, fin och lugn på något sätt. Flera människors liv berättas om i varsitt kapitel och sedan vävs de ihop och allt får en förklaring. Utspelas i Sverige. En kvinna forskar om bergtagning och tänker tillbaka rätt mycket på sin barndoms somrar, undrar vad som har hänt med familjen som hon brukade vara med på landet under sommarloven. En annan kvinna i Göteborg börjar gå runt med masker på stan, rovdjursmasker för att känna sig skyddad från omvärlden. Hon blir inspärrad på ett mentalsjukhus. När hon kommer ut därifrån, flyttar hon in i en liten stuga på landet och börjar samla på saker.. Alltså, nu låter ju boken sjukt tråkig men den handlar mycket om människor, om liv och tankar och olikheter på ett intressant sätt och ett lättsamt språk.
Det liknar ingenting av Einar Askestad
Detta är en novellsamling. Språket är ganska flytande men novellerna känns ändå tunga. Många av dem handlar om sinnesförvirrade människor, en del filosofiska och djupa tankar smyger sig in. Jag tycker att boken var ganska svår, sluten svävande (alldeles för svävande) och därmed gav de inte så mycket.
Det slutliga intrycket är sådär även om det finns jättefina formuleringar och lekande med språket..
Monsieur Ibrahim och koranens blommor av Eric-Emmanuel Schmitt
Väldigt liten bok, vacker framsida med en röd blomma på. Handlar om en pojke i Paris som bor med sin trista pappa i en mörk lägenhet. Så lär han känna den vise mannen som äger en liten alltialloaffär under deras lägenhet. Alltså, jag kan inte förklara historien eftersom boken har jättestora bokstäver och är typ 76 sidor. Med andra ord, ju mer jag avslöjar, desto mer förstör jag historien.
Det är en klok liten vacker bok, aningen wannabe-alkemisten av paulo coelho måste jag säga. men full av vackra ord och visa meningar, från vuxen till ung kille.
Jag gillar den! Glad och positiv!
Den ryske vännen av Kajsa Ingemarsson
Hade ganska höga förväntningar på den här boken eftersom jag gillade både Små citroner gula och På det fjärde ska det ske. De var enkla böcker som man bara läser igenom på några dagar, men de var ändå sköna och avslappnande. Alla böcker man läser måste ju inte vara Dostovjevski så att säga. (verkligen inte, haha). Kan ha lite svårt för typ Marian Keyes-böcker men har även läst alla dom. Är ingen pretentiös människa vad det gäller böcker utan jag läser det jag tycker verkar bra och sedan blir det en härlig mix av klassiker, chic-lit och annat. Men hursomhelst, let's get to the point. Vi fick i läxa att välja en bok från topplistan och läsa den, jag valde denna (hade redan köpt den, den låg i byrålådan bland alla andra nyinköpta och olästa böcker)... Läste ut den på typ en och en halv dag och anledningen att jag blev så inne i den var mest att jag ville veta vad som skulle hända härnäst, det är en sådan bok. Men anledningen att man vill veta vad som händer är att man blir så jävla irriterad. Det är en väldigt politisk bok. Svenska biståndsministern vill skänka pengar till ett barnhem i Tjetjenien och gör det mot fn, eu och sidas rekommendationer. Han som skulle ge pengarna till barnhemmet försvinner plötsligt och likaså gör de första fem miljonerna. big problem. Blablabla, hustrun till ud-mannen henrik hamrén har en affär med en rysk diplomat. Ladidadi, osv. Trist skriven utan personligt språk. Hon skriver till en trettiofemårig, beige-klädd, trist och omodern, äcklig och tråkig svenssonkvinna (förlåt alla drabbade, men i don't like you!)
Blä usch och fy, det är allt jag säger om denna bok. Det enda positiva med den var att den fick mig att vilja lära mig flytande ryska. Fast den där ja vilja även innan, jag måste seija tatjana.