Boklördag#2: Skit i det rimmade och klyschiga
Här är en del av den poesi jag och min kärlek har hemma.
Nu har vi gett ut stencilsamlingar, vi i poesirörelsen La Poème Kalashnikov. Vi hade dessutom en uppläsningskväll (kombinerat med vernissage) på Café Hängmattan och så läste vi på Stockholms Stadsbibliotek. Jag märker så fort jag skriver om poesi här i bloggen att det nästan inte dyker upp några kommentarer. Det är frustrerande eftersom jag vill att svårhetsstämpeln ska försvinna från poesi och att folk ska njuta av ordflödet som man njuter av konst. Därför startade jag för ett och ett halvt år sedan poesiutmaningen, som går ut på att läsa (minst) en diktsamling i månaden. Utmaningen har haft några tappra deltagare men det märks hur pass hög barriären är för den som inte brukar läsa poesi.
Frågan är vad det är som skrämmer. Antagligen tror man att det ska vara rimmat, klyschigt om kärlek eller bara naturromantiskt och abstrakt. Och jag kan säga att sådan poesi avskyr jag själv. Det finns poesi som är samhällskritisk, explosiv, närvarande i samtiden och helt underbar. Jag tror många skulle gilla faktiskt, men missar för den där poesistämpeln. Våga prova att läsa Charles Bukowski, Lukas Moodysson, Catharina Gripenberg, Sonja Åkesson, Leonard Cohen och Vladimir Majakovskij. Det är värt mödan.
Om stencildiktsamlingar
Åh, nu närmar sig fredagen med stormsteg. Jag och tre till släpper ju varsin stencildiktsamling och det blir release + konstvernissage på Café Hängmattan. Min stencildiktsamling heter Och man vaknar och är krossad av ett tåg och har fått världens finaste framsida designad av Carina Hellberg. Självklart ska jag visa den här sedan. Jens Åbergs diktsamling heter Trottoarernas andetag och så släpper K. Bondroit Krigsdikter.
Ni som inte bor i Stockholm kan ändå ta del av dessa magnifika pärlor. För 60 kronor skickar vi ett ex av de tre samlingarna och bjuder på portot. Kommentera här så fixar vi.
Stencildiktsamlingar är ett fint påfund tycker jag och kommer nog släppa fler sådana framöver.
Ett citat som snörper ihop hjärtat
Döm om min förvåning när jag tidigare idag läste Kafka på jobbet (en av mina favoritbloggar och läsmåste för alla bokisar!) och sprang över ett totalt underbart citat. Mannen bakom citatet, Harry Martinson, skrev jag häromdagen om att jag ville läsa och det här gjorde mig ännu mer sugen. Mina damer och herrar, ur Aniara:
"Försök till räddning genom tankeflykt
och överglidningar från dröm till dröm
blev ofta vår metod.
Med ena benet dränkt i känslosvall
det andra med sitt stöld i känslodöd
vi ofta stod.
Jag frågade mig själv men glömde svara.
Jag drömde mig ett liv men glömde vara.
Jag reste alltet runt men glömde fara -
ty jag satt fånge här i Aniara".
Jag vet inte vad med citatet som totalt kapar sig in i mitt inre och ger mig gåshud, men det är något magiskt. Det måste det vara, etersom det griper mig så starkt. Aniara ska, om inte ses på Stadsteatern, så åtminstone läsas snarast av mig.
"Försök till räddning genom tankeflykt
och överglidningar från dröm till dröm
blev ofta vår metod.
Med ena benet dränkt i känslosvall
det andra med sitt stöld i känslodöd
vi ofta stod.
Jag frågade mig själv men glömde svara.
Jag drömde mig ett liv men glömde vara.
Jag reste alltet runt men glömde fara -
ty jag satt fånge här i Aniara".
Jag vet inte vad med citatet som totalt kapar sig in i mitt inre och ger mig gåshud, men det är något magiskt. Det måste det vara, etersom det griper mig så starkt. Aniara ska, om inte ses på Stadsteatern, så åtminstone läsas snarast av mig.
Glöm inte min poesiutmaning!
För något år sedan startade jag en poesiutmaning. Den gick ut på att läsa (minst) en diktsamling i månaden, och tanken bakom var att poesi inte behöver vara något svårt och främmande. Jag vill få fler att läsa poesi genom att avdramatisera den. Det är okej att inte analysera. Det är okej att inte förstå. Poesi kan vara som vackrast när den är ett ordflöde man bara njuter av, som man kan njuta av choklad eller tavlor.
Nu erkänner jag att jag själv inte har varit någon flitig deltagare i utmaningen. Därför meddelar jag nu ut i ”etern” att jag ska komma igång igen. En diktsamling i månaden är inte mycket, men ger inspiration och är ett bra avbrott till all längre prosa. Nu i oktober månad blir det nog desto mer, med tanke på mitt förra inlägg, men sedan ska jag satsa på en i månaden åtminstone.
Ni som hakade på utmaningen i fjol – börja igen vet jag! Och ni andra får också gärna vara med. För inspiration går det att klicka här. Där finns alla mina poesiinlägg samlade, inklusive den härliga poesijulkalendern från förra året.
Ett litet steg för människan men väldigt stort för mig
Idag var jag och min käresta på biblioteket. Ja, ni hörde rätt. Jag som aldrig någonsin brukar låna biblioböcker släpade hem en hel hög med poesi. Vi var där häromveckan också, för kurslitteratur brukar jag faktiskt låna, det känns så onödigt att köpa. Då lånade min kille bland annat Fritt förfall av Birgitta Stenberg och Sot av Per-Eric Söder, som jag är sugen på att läsa. Idag lånade vi massor av böcker, så nu ska det bli läsafton här för mig hela kvällen. Dessa böcker kom vi hem med:
Mallarmé
Funderingar av Bengt O Björklund och Angelica Wiik
Danser bakom scenen av Einar Heckscher
Oskuldens tecken av Patti Smith
Motsols av Moa Martinson
Dikter 1940-1954 av Erik Lindegren
Samla ull av Patti Smith
Dikter av Sylvia Plath
Erotisk politik av Jim Morrison
På diabilden är huvudet proppfullt av lycka av Catharina Gripenberg
Paradiset är nära förestående som ni förstår. Jag skriver självklart om böckerna (i sjok förmodligen) när jag har läst dem. Och apropå det kommer alldeles strax en påminnelse om min poesiutmaning.
Mallarmé
Funderingar av Bengt O Björklund och Angelica Wiik
Danser bakom scenen av Einar Heckscher
Oskuldens tecken av Patti Smith
Motsols av Moa Martinson
Dikter 1940-1954 av Erik Lindegren
Samla ull av Patti Smith
Dikter av Sylvia Plath
Erotisk politik av Jim Morrison
På diabilden är huvudet proppfullt av lycka av Catharina Gripenberg
Paradiset är nära förestående som ni förstår. Jag skriver självklart om böckerna (i sjok förmodligen) när jag har läst dem. Och apropå det kommer alldeles strax en påminnelse om min poesiutmaning.
Rännstenspoesi man inte får missa
Det var ett tag sedan jag skrev om min poesiutmaning, men visst glömmer ni den inte? Idag vill jag inspirera med ett gäng riktigt bra dikter av Jens Åberg. Läs och njut.
Ni kan inte skada mig
känner mig inte
vet inte mitt riktiga namn
*
Jag väver min saknads tanke
som en hinna genom rännstenes strupe
här rinner sanningen
här rinner floden som släcker evighetens eviga törst
*
Höghusen skriker våra namn
regnar ner över våra givna platser
ännu en sista flaska
ännu en sista påse
snön vill aldrig ta slut
för gammal för att leva
för ung för att dö
&
vi går gatan fram
tagsen talar om oss
till oss stolta betongskepp
som ser nåt vackert i nattens spegel
när bara ensamma fönster vakar
kampen tar vid
när tv-dunklet lamslår
det behövs tusen flaskor till
det behövs tusen påsar till
och hundratusen drömmar som föds
glöder
ristar in våra födelsedatum
under gatlyktornas drogade sken
vår egen himmel
vi kommer aldrig dö
*
Viftar inte bort det
när det blänker till
skriver ner min formel
på närmaste fasad
vi är alla skepp
som väntar på vår avgång
*
Ramar in
det som är värt att rama in
det tar inte plats
men det räcker
för att rädda en hel nation
*
En morgon vaknar jag
blandar till min egen färg
drar ett penseldrag över din kropp
&
äntligen avgår båten i tid
Alla dikter är hämtade ur hans diktsamling Rännstenens laserblick som kommer i höst. Jens är född och uppväxt i Stockholmsförorten Hökarängen. Han har levt ett kringflackande nomadliv med pappret som enda fasta punkt. Han har slagit sig ner lite här och där, bland annat i Malmö, Göteborg och Köpenhamn med rännstenen som vardagsrum, alltid med en dikt i rörelse. Hans texter skildrar en naken tillvaro, bländande bakgator, mörkrets kristaller, demoners schackspel och tankar som vill smälta. Just nu sammanställer Jens sin diktsamling, jobbar med spoken word-projektet Askkoppens ansikte och rapalbumet I en port nära dig. Ifall ni blir nyfikna och vill ha kontakt med Jens kan ni maila honom på [email protected]
Vad tycker ni? Har ni läst någon bra poesi på sistone?
Varför samhällsdikter är bättre än kärlekspoesi
Jag har precis tittat på det avsnitt av Babel som handlar om poesi. De har en lite halvtöntig grej att försöka hitta en kärleksdikt skriven av någon tittare - som kan läsas på Vickans tröttsamma bröllop. Men de pratar också om poesi i allmänhet, och har gjort ett periodiskt system för poesin. Lite roligt. I det periodiska systemet ingår typiska poesiord, som hjärta och smärta, moln och pistiller, kärlek och tungor.
Avsnittet är intressant, som Babel väl alltid är. Men jag sitter ändå där och irriterar mig så att jag nästan sätter kaffet i vrångstrupen. För hela tiden tänker jag: Men hallå, det här är ju inte poesi för mig. Den poesi som jag gillar är aldrig abstrakt och fåordig, aldrig naturmetaforisk och öm. Jag gillar den råa, vardagliga poesin. Den där man inte är rädd för att slänga in en hora eller gatstenar. Den där också presidenter och krig får vara med. Jag skulle aldrig få för mig att läsa renodlad kärlekspoesi, och om jag gjorde det så skulle jag antagligen tröttna efter någon minut.
Och varför denna aversion mot kärleksdikter? Det handlar inte om att jag är halvbitter och kärlekslös, för det är jag verkligen inte. Det handlar om att jag aldrig känner något när jag läser kärleksdikter. De vaga ordalagen, de tradiga klichéerna ger mig inget. Det finns visserligen underbara kärleksdikter, råa och fantastiska. Den andra typen av kärlekstexter. Tänk en låttext av Hole. Tänk Lukas Moodysson. Tänk Bob Hansson. Men tänk för guds skull inte Sapfo eller Karin Boye (förlåt Karin, jag tycker mycket om din bok Kallocain men mäktar inte med din poesi).
Poesi som innehåller lite kärlek, lite bomber, lite sorg, lite äkthet, lite presidenter, lite FRA-lag och lite alkohol - ge mig! Det är nog blandningen av ämnen och konkretionen som gör att jag känner så mycket mer inspiration och engagemang när jag läser den här typen av poesi. Och jag är rädd att Babel snarare skrämmer bort fler från poesin, än skapar sug till att läsa den genom sitt poesiavsnitt.
Jag skulle vilja ha en timme i den statliga etern då jag fick prata om hur jag tycker att poesin inte behöver förstås, att man bara kan njuta av ordflödet. Jag skulle läsa citat ur ovan nämnda poeter, lite beat-poesi, lite Bukowski såklart, ur min vän Karins smashing dikter (ska fråga om jag får publicera något här så ni får läsa), min pojkväns dito och efter min etertimme skulle alla genast rusa till biblio för att upptäcka den här underbara genren.
Tror ni inte det? Vilken typ av poesi gillar ni bäst - den abstrakta kärlekstexten eller den engagerande konkreta samhällsdikten?
Glöm förresten inte min poesiutmaning. I juni månad ger jag Eva-Stina Byggmästar en chans, även om jag känner på mig att hon inte är min kopp te. Jag återkommer om det. Vad läser ni för poesbok i juni?
Påminnelse om min opretentiösa poesiutmaning
Hörni, ni glömmer väl inte bort poesiutmaningen? I april har jag läst en massa dikter från mellankrigstiden och det blir april månads poesiläsning för min del. Jag har läst sådana poeter som Birger Sjöberg, Artur Lundkvist, Gunnar Ekelöf, Harry Martinson och Karin Boye. Och jag måste erkänna att Boyes poesi, som jag såklart också har läst tidigare, inte alls faller mig i smaken. Jag tycker att det är alldeles för traditionellt. Hellre läser jag om smäckra lyftkranar i hamnen och arbetande män som inte har en stunds vila. Jag föredrar faktiskt politiskt doftande poesi framför naturromantisk sådan.
För att påminna lite om poesiutmaningen:
Jag tycker inte att poesi måste analyseras. Många är rädda för poesi just för att de tror att det är så svårt och obegripligt. Själv tycker jag att poesin bara kan läsas i ett flöde, som att titta på en tavla till exempel. Det fina i det blir att njuta av ordflödet och låta associationerna komma fritt. Utan nödvändig analys. Det är åtminstone så jag läser poesi.
Utmaningen går ut på att läsa en diktsamling varje månad. Den här månaden blev det inte en sammanhållen diktsamling för min del, men ändå en hel del (inspirerande) poesi.
Visst är ni fortfarande på? Klicka på kategorin Poesiutmaning under det här inlägget för att se allt jag har skrivit om utmaningen.
När jag var åtta skrev jag en kort dikt om fylla
Missa inte de litterära måste-länkarna nedan. Det här inlägget är mest en enda stor parentes.
Såhär var det: Jag var hemma hos mamma och pappa och började rota lite i källarförrådet. Som vanligt när jag gör det så fastnade jag och hittade bland annat en bok med lite "verser" i från i trean på lågstadiet. Bland annat finns den här egenkomponerade dikten (jag ska ta med boken hem nästa gång jag är hos mina föräldrar, och scanna in dikten. Om jag orkar) :
Drick lite sprit
Snacka lite skit
Lek lite kull
Bli lite full
Någon som fortfarande undrar varför jag tycker om Bukowski och liknande författare?
Nä. Tänkte nästan det.
Om varför en åttaåring skulle skriva en sådan här dikt får gärna de lärda tvista. Själv tror jag det är en kombination av 1. väldigt trygg uppväxtmiljö, inte mycket faror - man skapar sina egna spänningar varav fyllan då tydligen är en. 2. killarna i min klass lekte alltid "fullisar" - en lek som gick ut på att man sprang runt och ramlade omkull. Oklart varför. De andra dikterna i samma skrivhäfte handlar alla om sommar och sol, vinter och små söta djur, vår och fjärilar.
Jag lägger det här inlägget under kategorin 'poesiutmaning' (hur går det förresten, läser ni någon poesi?), bara så att det inte blir för icke-litteraturrelaterat. Detta är trots allt alltigenom en bokblogg. Eh. Utmaningen skulle då vara att läsa bättre poesi än den ovan presenterade. Så klart.
Såhär var det: Jag var hemma hos mamma och pappa och började rota lite i källarförrådet. Som vanligt när jag gör det så fastnade jag och hittade bland annat en bok med lite "verser" i från i trean på lågstadiet. Bland annat finns den här egenkomponerade dikten (jag ska ta med boken hem nästa gång jag är hos mina föräldrar, och scanna in dikten. Om jag orkar) :
Drick lite sprit
Snacka lite skit
Lek lite kull
Bli lite full
Någon som fortfarande undrar varför jag tycker om Bukowski och liknande författare?
Nä. Tänkte nästan det.
Om varför en åttaåring skulle skriva en sådan här dikt får gärna de lärda tvista. Själv tror jag det är en kombination av 1. väldigt trygg uppväxtmiljö, inte mycket faror - man skapar sina egna spänningar varav fyllan då tydligen är en. 2. killarna i min klass lekte alltid "fullisar" - en lek som gick ut på att man sprang runt och ramlade omkull. Oklart varför. De andra dikterna i samma skrivhäfte handlar alla om sommar och sol, vinter och små söta djur, vår och fjärilar.
Jag lägger det här inlägget under kategorin 'poesiutmaning' (hur går det förresten, läser ni någon poesi?), bara så att det inte blir för icke-litteraturrelaterat. Detta är trots allt alltigenom en bokblogg. Eh. Utmaningen skulle då vara att läsa bättre poesi än den ovan presenterade. Så klart.
Poetryslam med lite folk och genuin stämning
Bob Hansson var förstås inte på slammet ikväll. Men han är
en av de jag tycker är bäst på att läsa upp sin poesi, så han
fick agera upplyftande bild ändå.
Ikväll var jag på Poetryslam. Det är något jag alltid tänkt är typiskt mig men som jag ändå knappt varit på. Jo, en gång tidigare tror jag. Men det var längesedan. Detta planerar jag att ändra på. Här ska poetryslammas så det ryker om det. Eller jag själv vill väl inte vara med och tävla, men tycker det är kul att se folk som brinner för det. Somliga är bra, andra är mindre bra. Men de brinner allihopa.
Ikväll var jag på Stockholm Norra Slam. Det var tydligen mindre folk än någonsin i slammets fem år långa historia, så det var ju lite typiskt. Men både jag och mitt sällskap konstaterade att vi ändå skulle ge det en chans till. Folk kanske bara ville vara hemma och kolla på Babel-premiären idag, vem vet? Alla föredrar inte SVT play.
Hursomhelst så är det ett till slam om två veckor som jag verkligen tänker gå på. Sedan blir det finaler och grejer, fram till SM som jag inte vet riktigt när det är. Brukar ni gå på poetryslam?
Nu ska jag dricka te och titta på kvällens Babel-avsnitt om de hunnit lägga ut det än.
Underbart citat (guess by who)
Åh, jag håller precis på att läsa ut en bok och ska sedan läsa ut en till innan dagen är slut. Men jag måste bara dela med mig av detta underbara citat och därmed också påminna om min poesiutmaning. En större påminnelse om den kommer imorgon. Njut så länge av detta:
"Poetry is a poor country without any boundaries. It's open to all kinds of fools. All the poet has is his shitty little poem and his point of view. It's like being on a bar stool, but with a piece of paper in your hand instead of a drink. You shout and scream and you hope someone will notice you."
Charles Bukowski
"Poetry is a poor country without any boundaries. It's open to all kinds of fools. All the poet has is his shitty little poem and his point of view. It's like being on a bar stool, but with a piece of paper in your hand instead of a drink. You shout and scream and you hope someone will notice you."
Charles Bukowski
Om en poetisk hjälte
Det finns en underbar dokumentär om Cornelis på SVT Play. Cornelis är en av de konstnärer jag aldrig tröttnar på, utan som alltid finns i mina spellistor/ipods. Fast hellre låtar som Grimasch om morgonen, I mina kvarter och A Cuba än de som traditionellt lagda människor förknippar med sommar. Jag älskar alla hans låtar nästan, men Hönan Agda är ändå inte mitt förstahandsval. Jag tycker att detta är relevant i min bokblogg eftersom Cornelis enligt mig var en poet av rang. Det märks inte alltid men ibland så glimrar det till och då glimrar det ordentligt.
Se dokumentären. Den är otroligt substantiell och intressant, plus att den innehåller en massa liveframträdanden. En och en halv timme av pur härlighet. Hursomhelst så är Cornelis värd uppmärksamhet för all tid framöver. Och det bästa är att jag tror att han kommer få den.
Jag är äntligen klar med min hemtenta i metod och analys. A.k.a hemtentan from hell. Så nu ska jag städa och sedan läsa kvällen lång. De välvilliga är det som gäller. Jag läste faktiskt en annan bok emellan, igår. Men den får jag lov att blogga om imorgon istället. Vad läser ni denna söndag?
Inspirationspoesi
Läser ni någon poesi? Min poesiutmaning gäller ju fortfarande, ska blogga lite mer om den i dagarna. Men nu ska ju resten av kvällen förhoppningsvis ägnas åt Murakami!
Om det här inte är poesi, ja, då undrar jag vad poesi är:
Kriget med mig själv
Text: Joakim Thåström
Jag är den felande länken
Jag flyger B-femtitvå
Jag är en treackords-hora
Jag är hedning kom rädda min själ
Jag är från venus och mars
Extra Terrestrial
Jag är ett 3-D-monster
Jag är århundradets maskerad
Jag går på löpande band
Kamikazefilosofi
Din förlorade son & dotter
men det skiter vi i
Jag behöver en mun till för att kunna andas
ett hjärta till för att inte stanna
Jag behöver en mun till för att kunna andas
men jag är förlorad i kriget med mej själv
Jag är din smutsiga tvätt
Jag hänger runt på stan
Heavy metal-unge
En för alla och alla för en
Jag är högenergi
Jag är ersättningsbar
Miljonär utan en spänn
Jag är tjuv i mitt eget hem
Jag behöver en mun till för att kunna andas
ett hjärta till för att inte stanna
Jag behöver en mun till för att kunna andas
men jag är förlorad i kriget med mej själv
Jag är ett levande bevis
på en naturkatastrof
Min kropp är en rivningskåk
men jag är bättre än på Östermalm
Jag är ett levande bevis
på allt fel och allt rätt
Jag är en fulltankad HD`
och jag kan aldrig äta mig mätt
Jag behöver en mun till för att kunna andas
ett hjärta till för att inte stanna
Jag behöver en mun till för att kunna andas
men jag är förlorad i kriget med mej själv
Poesijulkalender, lucka 18-21
Nu börjar det dra ihop sig till jul och i helgen har jag på samma gång haft fullt upp och varit orkeslös, vilket har lett till väldigt lite tid framför datorn. Imorgon bitti bär det av upp till Norrland för ett ovanligt julfirande med min släkt där uppifrån. Många timmars bilresa väntar. Tyvärr hör jag till skaran som lätt blir åksjuk, så jag får ta sällskap av iPod-musik och börja läsa när vi väl är framme. Men det blir mysigt.
Lucka 18
Bakom lucka 18 finns en Cocorosie-text to die for. Den är så sjukt nyskapande och vacker, och blir bara ännu bättre med musik. Men här är det poesi som gäller. Läs och njut. Den heter Werewolf.
In a dream I was a werewolf
My soul was filled with crystal light
Lavender ribbons of rain sang
Ridding my heart of mortal fight
Broken sundown fatherless showdown
Gun hip swollen lip bottle sip yeah i suck dick
Loose grip on gravity falls sky blinding crumbling walls
River sweep away my memories of
Children's things a young mother's love
Before the yearning song of flesh on flesh
Young hearts burst open wounds bleed fresh
A young brother skinny and tall my older walks
Oceanward and somber, slumber sleeping
Flowers in the water, but I’m just his daughter
Walking down an icy grave leading to my
Schizophrenic father. Weeping willow won't you wallow louder
Searching for my father's power
I'm a shake you off though
Get up on that horse and
Ride into the sunset
Look back with no remorse
He's a black magic wielder some say a witch
Wielded darkness when he was wilein' on his mom's
And born child and he was the bastard the that broke
Up the marriage evil doer doing evil from a baby carriage
And he was born with the same blue eyes
Crystal ships dripping with ice, diamonds coruscate
In the night fireworks electric bright
And now he's got his own two sons
Tries to hide his tears in a world of fun
But loveless bedrooms filled with doom
Bring silent heartache July to June
Swoon over new young hot flame
Mourn the memories later
Laugh now alligator
In a dream my father came to me
And made me swear that I’d keep
What’s sacred to me
And if i get the choice to live in his name
I’ll pray my way through the rain
Singing oh happy day
I don't mean to close the door
But for the record my heart is sore
You blew through me like bullet holes
Left stains on my sheets and stains on my soul
You left me broke down begging for change
Had to catch a ride with a man who's deranged
He had your hands and my father's face
Another western vampire
Different time same place
I has dreams that brings me sadness
Rain much deeper than a river
Sorrow flow through me
Tiny waves of shivers
Corny movies make me reminisce
They break me down easy on this generic love shit
First kiss frog and princess
I'm a shake you off though
Get up on that horse and
Ride into the sunset
Look back with no remorse
Lucka 19
Det finns rimmad poesi som ändå är så vacker och totalt oklyschig. Här läser Leonard Cohen sin dikt A thousand kisses deep. Riktigt vackert tycker jag.
Lucka 20
Vad vore väl en poesijulkalender utan åtminstone en låt av Kent? Enkelt vore det väl att ta med typ Utan dina andetag men jag tycker att Jocke skriver så mycket vackrare när han skriver som han gör i texten bakom lucka 20. Hur många gånger har man väl inte lyssnat på den här i tonårsrummet - sjungit med trots att man inte kan sjunga och ryst till vid de första två raderna? Många gånger, svarar jag.
Frank
Lucka 21
Bakom lucka 21 döljer sig ett enkelt Strindberg-citat som dessutom finns skrivet i backen uppför Drottninggatan, den textbacke som leder till Strindbergs bostad. Jag tycker att Sverige borde inspireras av detta citat, att vi borde kasta ut jantelagen i snöyran och glömma bort den. Såhär lyder citatet:
Min eld är den största i Sverige.
Om fler skulle (våga) tänka så, så tror jag också att fler mästerverk skulle skapas. Jag vet inte om ni håller med mig, annars kan man ju skratta åt hans storhetsvansinne. Men faktum kvarstår: Han är obligatorisk läsning för alla elever i Sverige. Och det hundra år efter att han var verksam.
Lucka 18
Bakom lucka 18 finns en Cocorosie-text to die for. Den är så sjukt nyskapande och vacker, och blir bara ännu bättre med musik. Men här är det poesi som gäller. Läs och njut. Den heter Werewolf.
In a dream I was a werewolf
My soul was filled with crystal light
Lavender ribbons of rain sang
Ridding my heart of mortal fight
Broken sundown fatherless showdown
Gun hip swollen lip bottle sip yeah i suck dick
Loose grip on gravity falls sky blinding crumbling walls
River sweep away my memories of
Children's things a young mother's love
Before the yearning song of flesh on flesh
Young hearts burst open wounds bleed fresh
A young brother skinny and tall my older walks
Oceanward and somber, slumber sleeping
Flowers in the water, but I’m just his daughter
Walking down an icy grave leading to my
Schizophrenic father. Weeping willow won't you wallow louder
Searching for my father's power
I'm a shake you off though
Get up on that horse and
Ride into the sunset
Look back with no remorse
He's a black magic wielder some say a witch
Wielded darkness when he was wilein' on his mom's
And born child and he was the bastard the that broke
Up the marriage evil doer doing evil from a baby carriage
And he was born with the same blue eyes
Crystal ships dripping with ice, diamonds coruscate
In the night fireworks electric bright
And now he's got his own two sons
Tries to hide his tears in a world of fun
But loveless bedrooms filled with doom
Bring silent heartache July to June
Swoon over new young hot flame
Mourn the memories later
Laugh now alligator
In a dream my father came to me
And made me swear that I’d keep
What’s sacred to me
And if i get the choice to live in his name
I’ll pray my way through the rain
Singing oh happy day
I don't mean to close the door
But for the record my heart is sore
You blew through me like bullet holes
Left stains on my sheets and stains on my soul
You left me broke down begging for change
Had to catch a ride with a man who's deranged
He had your hands and my father's face
Another western vampire
Different time same place
I has dreams that brings me sadness
Rain much deeper than a river
Sorrow flow through me
Tiny waves of shivers
Corny movies make me reminisce
They break me down easy on this generic love shit
First kiss frog and princess
I'm a shake you off though
Get up on that horse and
Ride into the sunset
Look back with no remorse
Lucka 19
Det finns rimmad poesi som ändå är så vacker och totalt oklyschig. Här läser Leonard Cohen sin dikt A thousand kisses deep. Riktigt vackert tycker jag.
Lucka 20
Vad vore väl en poesijulkalender utan åtminstone en låt av Kent? Enkelt vore det väl att ta med typ Utan dina andetag men jag tycker att Jocke skriver så mycket vackrare när han skriver som han gör i texten bakom lucka 20. Hur många gånger har man väl inte lyssnat på den här i tonårsrummet - sjungit med trots att man inte kan sjunga och ryst till vid de första två raderna? Många gånger, svarar jag.
Frank
Han fångade sparken med huvudet
han hade tänkt alla tankar ändå
Han stod inte upp när han fick den
för full för att ens kunna gå
Långsamt glömmer man bort allt
också pojkar i manchestertyg
men jag minns våra skrikiga stolar i köket
och virveln på min kula av porslin
Min vän hade kritvita tänder
Hans kläder luktade rök
så levande att det känns
som om det jag som är död
En blank dank
låg så tungt i min hand
Mer värd än kulor av glas
En dank Frank
Jag kommer aldrig närmre än så
En blank förmiddag i handen på Frank
Han fångade sparken med huvudet
Som att nicka en fotboll i mål
Som att kasta en sten högt över taken
och klättra dit ingen kan nå
Långsamt glömmer man bort allt
också träskor och Gul Blend i smyg
men jag minns saker han sa som gjorde mig större
äldre inte så blyg
På hans jacka satt fyra märken
Hjältar i glittrande tyg
Slade, Kiss, Bowie & Sweet, året när Pinups var ny
En blank dank
låg så tungt i min hand
Mer värd än kulor av glas
En dank Frank
Jag kommer aldrig närmre än så
En blank förmiddag i handen på Frank
Nu är jag större, nu är jag äldre
äldre än du
Nu är jag större, större än du
En blank dank
låg så tungt i min hand
Mer värd än kulor av glas
En dank Frank
Jag kommer aldrig närmre än så
En blank förmiddag i handen på Frank
Lucka 21
Bakom lucka 21 döljer sig ett enkelt Strindberg-citat som dessutom finns skrivet i backen uppför Drottninggatan, den textbacke som leder till Strindbergs bostad. Jag tycker att Sverige borde inspireras av detta citat, att vi borde kasta ut jantelagen i snöyran och glömma bort den. Såhär lyder citatet:
Min eld är den största i Sverige.
Om fler skulle (våga) tänka så, så tror jag också att fler mästerverk skulle skapas. Jag vet inte om ni håller med mig, annars kan man ju skratta åt hans storhetsvansinne. Men faktum kvarstår: Han är obligatorisk läsning för alla elever i Sverige. Och det hundra år efter att han var verksam.
Poesijulkalender, lucka 15, 16 och 17
Ännu ett mastodont julkalender-inlägg kommer här.
Lucka 15
När jag var yngre trodde jag att följande dikt var Kurt Cobains självmordsbrev. Jag var väldigt nirvana-frälst, femton år och ännu fanns inte wikipedia. Det är mina ursäkter. Faktum är att jag tror han avslutade sitt självmordsbrev, eller en dikt han skrev kort innan, med denna dikts sista rader. Men det kan vara lika o-sant det. Wikipedia informerar mig vänligt men bestämt om att diktens författare hette Mary Elizabeth Frye. Vi litar mer på det, va? Här kommer den vackra dikten:
Lucka 16
Jag har en bok som heter Svenska kärleksbrev. Än har jag inte läst den från pärm till pärm men det ska jag göra. Däremot har jag förstås läst (de få) Hjalmar Söderberg-brev som finns med i boken. Ett av dem tycker jag är som poesi på något vis. Kan det vara det gammeldagsa språket som förför? Eller att det är just Hjalmar med stort H? Läs och njut, hur som helst:
Hjalmar till Emelie
Januari 1908
... jag är för trött och eländig att skriva långt idag. Det är sjukt hemma; lilla Mikael ligger i mässling. Tom har nyss haft den och är ännu klen, jungfrun är sjuk i influensa, min hustru är hysterisk och halvtokig som vanligt, och hushållerskan vill flytta... Det är bara elände.
Men jag kysser dig.
Lucka 17
Bob Hansson har länge varit en av mina favoritpoeter. Han är så härlig som person, och skriver fantastisk och befriande poesi. Här är han i sitt galna esse med knallrött hår och Institutet för höghastighetskonst som ackompanjemang. Gotta love it!
Lucka 15
När jag var yngre trodde jag att följande dikt var Kurt Cobains självmordsbrev. Jag var väldigt nirvana-frälst, femton år och ännu fanns inte wikipedia. Det är mina ursäkter. Faktum är att jag tror han avslutade sitt självmordsbrev, eller en dikt han skrev kort innan, med denna dikts sista rader. Men det kan vara lika o-sant det. Wikipedia informerar mig vänligt men bestämt om att diktens författare hette Mary Elizabeth Frye. Vi litar mer på det, va? Här kommer den vackra dikten:
- Do not stand at my grave and weep;
- I am not there. I do not sleep.
- I am a thousand winds that blow.
- I am the diamond glints on snow.
- I am the sunlight on ripened grain.
- I am the gentle autumn rain.
- When you awaken in the morning's hush
- I am the swift uplifting rush
- Of quiet birds in circled flight.
- I am the soft stars that shine at night.
- Do not stand at my grave and cry;
- I am not there. I did not die.
Lucka 16
Jag har en bok som heter Svenska kärleksbrev. Än har jag inte läst den från pärm till pärm men det ska jag göra. Däremot har jag förstås läst (de få) Hjalmar Söderberg-brev som finns med i boken. Ett av dem tycker jag är som poesi på något vis. Kan det vara det gammeldagsa språket som förför? Eller att det är just Hjalmar med stort H? Läs och njut, hur som helst:
Hjalmar till Emelie
Januari 1908
... jag är för trött och eländig att skriva långt idag. Det är sjukt hemma; lilla Mikael ligger i mässling. Tom har nyss haft den och är ännu klen, jungfrun är sjuk i influensa, min hustru är hysterisk och halvtokig som vanligt, och hushållerskan vill flytta... Det är bara elände.
Men jag kysser dig.
Lucka 17
Bob Hansson har länge varit en av mina favoritpoeter. Han är så härlig som person, och skriver fantastisk och befriande poesi. Här är han i sitt galna esse med knallrött hår och Institutet för höghastighetskonst som ackompanjemang. Gotta love it!
Poesijulkalender, lucka 14
Idag kommer en bit ur en dikt av Bruno K. Öijer, som jag länge haft en eller annan bok av men inte läst mycket sedan i gymnasiet. Nu har jag blivit påmind igen. Det är jag glad över, för titta hur bra det kan bli när Bruno har ordet (minns det jag har sagt om att det inte måste förstås eller analyseras, bara njut ordflödet!) :
jag var tärningens
svarta punkter, sjukdomen
i läkarens huvud, taket som vilat ut
på ditt golv, det brinnande
vedträt som höll insjön varm, jag var
skrattgropar borrade i skräckens
granit, gunghästens prärie, den ockulta
snöflingan på skogens axel, jag var
skotthålet i statsmännens
limousiner, hallonsmaken som föll
ur axplockerskans hand, mannen som raggar
upp sej själv i brist på bättre, jag
blev l som i längtan, blev en
liggande åtta och linneförrådets
härskare, blev mask under
skyskraporna, den osynliga bollen
jonglören tappade och spökets dun i
spädbarnets kudde, jag var livsberusningens
taxikö utan körningar, det genomvåta
huset som knackade på och steg in, kvinnan
som pressats av söndagar och
rymdavfall, jag var en antik värld
med cigaretter av porslin, kombinationen
till den andra sidan
i kassaskåpssprängarens blick, jag var
slutet på en långtråkig film, landskapsmålningens
ljus som torkat och flagnat av, jag var
människan med ensamhet till
för- och efternamn och spådd lägga en väg
ut härifrån, spådd att
bli spådd, spådd syssla
med sånt som flimret av vita lakan
vecklade från pol till pol
...
Jag hoppas ingen blir arg på mig för att jag publicerat detta och jag hoppas att det kan få er att läsa denna magnifika poet, för det är han värd! Detta var en del ur dikten Skisser till ett av dödens tal. Var det inte fantastiskt? Jag blir inspirerad av öset, att dikten bara fortsätter och fortsätter och aldrig saktar ner.
jag var tärningens
svarta punkter, sjukdomen
i läkarens huvud, taket som vilat ut
på ditt golv, det brinnande
vedträt som höll insjön varm, jag var
skrattgropar borrade i skräckens
granit, gunghästens prärie, den ockulta
snöflingan på skogens axel, jag var
skotthålet i statsmännens
limousiner, hallonsmaken som föll
ur axplockerskans hand, mannen som raggar
upp sej själv i brist på bättre, jag
blev l som i längtan, blev en
liggande åtta och linneförrådets
härskare, blev mask under
skyskraporna, den osynliga bollen
jonglören tappade och spökets dun i
spädbarnets kudde, jag var livsberusningens
taxikö utan körningar, det genomvåta
huset som knackade på och steg in, kvinnan
som pressats av söndagar och
rymdavfall, jag var en antik värld
med cigaretter av porslin, kombinationen
till den andra sidan
i kassaskåpssprängarens blick, jag var
slutet på en långtråkig film, landskapsmålningens
ljus som torkat och flagnat av, jag var
människan med ensamhet till
för- och efternamn och spådd lägga en väg
ut härifrån, spådd att
bli spådd, spådd syssla
med sånt som flimret av vita lakan
vecklade från pol till pol
...
Jag hoppas ingen blir arg på mig för att jag publicerat detta och jag hoppas att det kan få er att läsa denna magnifika poet, för det är han värd! Detta var en del ur dikten Skisser till ett av dödens tal. Var det inte fantastiskt? Jag blir inspirerad av öset, att dikten bara fortsätter och fortsätter och aldrig saktar ner.
Poesijulkalender, lucka 13
Idag blir det ett vackert citat av Sylvia Plath (lovar att komma med något nytt inför morgondagens poesilucka och inte repetera samma favoritskribenter) ur Glaskupan som jag läste tidigare i år och älskade.
Hon i citatet är mamman till jaget.
"Vi börjar där vi slutade, Esther", hade hon sagt, med sitt ljuvliga
martyrleende. "Vi låtsas som om allt det här varit en ond dröm".
En ond dröm.
För den som sitter i glaskupan, tom och stel som ett dött spädbarn,
är världen själv den onda drömmen.
Hoppas att ni har haft en fin lucia-dag. Nu ska jag krypa ner och fortsätta läsa, äntligen lite tid över till sådant. Och snart kommer julen med ännu mer lästid. Bodil och Selma mest, remember?
Poesijulkalender lucka 9-12
Oj, vet ni vad? Jag ska lämna in min B-uppsats på torsdag så julkalendern har blivit lidande av det. Och läsningen för den delen. Men här kommer - för den som vill - hela fyra ljuvliga poesiluckor. Ni andra kan hoppa över och läsa imorgon istället. Då kommer nämligen veckans boktips och en ny bokrecension.
Lucka 9
Bakom lucka 9 döljer sig en favorit i repris, nämligen Anis Mojgani som läser en dikt. Det är nästan magiskt.
Lucka 10
Bakom lucka 10 finns en låttext till av Lars Winnerbäck. Den heter Järnvägsspår.
Här läser Charles Bukowski dikten Bluebird. Need i say more?
Lucka 12
Jag är inte förtjust i supergammaldags poesi egentligen, tycker att det är just sådär svårt och komplext och påklistrat som jag vill att poesi inte ska vara. Men det finns några meningar från A-kursen i litteraturvetenskap i våras som har etsat sig fast. Jag vet inte om någon håller med mig om att de är vackra men jag tycker om båda hemskt mycket. Och därför får de utgöra dagens lucka.
O jord, varför rämnar du ej?
*
Lättinglivet vållar dig ve, Catullus
Citat ett var från Dante och tvåan från Catullus. Det kan vara så att jag tycker om citaten så mycket för att de innehåller ord som ve, lättingliv (underbart ord), och ve. Men det kan också vara så att de har väldigt många år på nacken och ändå kan säga något till nästan alla.
Lucka 9
Bakom lucka 9 döljer sig en favorit i repris, nämligen Anis Mojgani som läser en dikt. Det är nästan magiskt.
Lucka 10
Bakom lucka 10 finns en låttext till av Lars Winnerbäck. Den heter Järnvägsspår.
det fladdrar till som i en drömLucka 11
en pojke gräver ner sitt fynd
och röjer undan bevisen
dom tysta kvällarna i snön
dom höga lamporna som tänds
över den spolade isen
jag var inte ensam
jag är inte ensam nu
vi känner varandra genom
tusen fenomen
du var redan där
min dröm var redan du
den metalliska luften
där i åttiotalets sken
du säger väl till om jag ska gå
du säger till
eller följ mig till dom gråa, höga husen
bakom järnvägsspåren
om du vet vad du vill
om du vet
har du ingenting att hämta här
ingenting att hämta här
den lilla pojken i ett blänk
med knäna hårt mot frusen jord
han gömmer nåt därunder
långa rader av garage
långa rader av små ord
och allting som gick sönder
jag var inte sjuk
fast lite blek i hyn
när dagarna gick framåt
blev jag kvar nån annanstans
du tog mig in i cirkeln
och begåvade min syn
med sövande narkotika
och vaken stimulans
du säger väl till om jag ska gå ...
det jag minns när jag är här
det som verkligen satte spår
är skymningen och ljuset
mellan husen där vi var
jag vet ingenting om dig
inte om du ens förstår
du var tonen från en tid
från en vinter i en stad
du säger väl till om jag ska gå ...
Här läser Charles Bukowski dikten Bluebird. Need i say more?
Lucka 12
Jag är inte förtjust i supergammaldags poesi egentligen, tycker att det är just sådär svårt och komplext och påklistrat som jag vill att poesi inte ska vara. Men det finns några meningar från A-kursen i litteraturvetenskap i våras som har etsat sig fast. Jag vet inte om någon håller med mig om att de är vackra men jag tycker om båda hemskt mycket. Och därför får de utgöra dagens lucka.
O jord, varför rämnar du ej?
*
Lättinglivet vållar dig ve, Catullus
Citat ett var från Dante och tvåan från Catullus. Det kan vara så att jag tycker om citaten så mycket för att de innehåller ord som ve, lättingliv (underbart ord), och ve. Men det kan också vara så att de har väldigt många år på nacken och ändå kan säga något till nästan alla.
Poesijulkalender, lucka 8
Bakom lucka 8 döljer sig två vackra stycken (av många) ur Sara Stridsbergs Drömfakulteten, som även råkar vara en av mina absoluta favoritböcker någonsin. Men det vet ni nog redan om ni läser bloggen regelbundet. Därför ska jag inte tråka ut er än en gång med att berätta varför och hur boken är fantastisk. Istället ger jag er denna ovanligt inspirerande inspirationspoesi:
Himlen över Ventor är rosa som en sömntablett eller gammalt kräks när Dorothy blir telefonintervjuad av New York Magazine på en dålig telefonlinje. Det är aldrig någon som kommer och lagar ledningarna i Ventor längre, ökenfåglarna har intagit den svarta förtvinade telefontråden och de stör alla samtal och skrattar åt Dorothy och hennes sätt att fortsätta vara offer för olyckliga omständigheter. Hennes ord flaxar som presentpapper i vinden.
***
Ökendjurens desperata skrik i bakgrunden. Solen brinner över Georgia och ökenhuset utan tavlor och böcker och pengar och framtidsplaner. En rosasvullen Ventorhimmel pressar sig in genom fönstren och allting är inbäddat igen i den där heta, våta mattan av lycka. Dorothy har hittat gamla brända klänningar i en resväska och ni är antagligen på väg till havet igen, till Alligator Reef och evighetshimlarna, bara du och hon. Hon snurrar framför spegeln med cigaretterna brinande omkring sig i rummet. I blomkrukorna, på nattduksbordet, i puderdosan.
Himlen över Ventor är rosa som en sömntablett eller gammalt kräks när Dorothy blir telefonintervjuad av New York Magazine på en dålig telefonlinje. Det är aldrig någon som kommer och lagar ledningarna i Ventor längre, ökenfåglarna har intagit den svarta förtvinade telefontråden och de stör alla samtal och skrattar åt Dorothy och hennes sätt att fortsätta vara offer för olyckliga omständigheter. Hennes ord flaxar som presentpapper i vinden.
***
Ökendjurens desperata skrik i bakgrunden. Solen brinner över Georgia och ökenhuset utan tavlor och böcker och pengar och framtidsplaner. En rosasvullen Ventorhimmel pressar sig in genom fönstren och allting är inbäddat igen i den där heta, våta mattan av lycka. Dorothy har hittat gamla brända klänningar i en resväska och ni är antagligen på väg till havet igen, till Alligator Reef och evighetshimlarna, bara du och hon. Hon snurrar framför spegeln med cigaretterna brinande omkring sig i rummet. I blomkrukorna, på nattduksbordet, i puderdosan.
Poesijulkalender, lucka 6 och 7
Här kommer en liten specialare med dubbel inspirationspoesi, för igår och idag.
Lucka 6
De två systrarna som utgör CocoRosie
Bakom lucka 6 döljer sig en underbar låttext av CocoRosie, fast här i diktversionen. I en av versionerna av låten läser nämligen en släpig amerikansk kvinnoröst upp poesi mellan verserna. Det är utsökt sorgligt och underbart vackert tycker jag. Läs hela och njut som av en tavla - som sagt, man behöver inte analysera eller förstå poesi för att kunna njuta av den tycker jag!
Techno love song
I fell in love with a bad, bad man
Ever since I met him I been sad, sad, sad
June faded into blooms of September's moon waned and grooved
Your perfume haunted me long after I saw the swing of heaven's gate open in toward me
Luxurious in your arms, your smile is the cool sun in the dark
Misery rejoices when you're near and fever
No sign of sickness keeps me burnin' down in my heart
Winter melts, she shys away quite like the silence a dying star makes
I'm a jail bird to your music, a criminal in your prayers
I watch you in your sleep even when you're not there
Picture this: your lips on my lips
The mirror has to do for now 'cause you vanished like a cloud
Rainbows wept colour all over the streets
When you went away maybe one day we'll meet
"Oh woman," you're callin' me
I haven't slept a wink since 1916
I wasn't born then but sure feels time's been tickin'
Shadows parade outside my door
I wish we were dancin' across this old floor
Car horns honkin' down that dirty street
I wish you were yellin' tellin' to wash my feet
Lipstick I'd wear for one million years
Just to stop your eyes from fallin' them tears..
Lucka 7
Bakom lucka 7 döljer sig något kortare, nämligen ett poesicitat som Hemingway himself uttalade någon gång:
"Ta ner poesin från kristallkronorna och låt barnen klämma på den, för fan!"
Lucka 6
De två systrarna som utgör CocoRosie
Bakom lucka 6 döljer sig en underbar låttext av CocoRosie, fast här i diktversionen. I en av versionerna av låten läser nämligen en släpig amerikansk kvinnoröst upp poesi mellan verserna. Det är utsökt sorgligt och underbart vackert tycker jag. Läs hela och njut som av en tavla - som sagt, man behöver inte analysera eller förstå poesi för att kunna njuta av den tycker jag!
Techno love song
I fell in love with a bad, bad man
Ever since I met him I been sad, sad, sad
June faded into blooms of September's moon waned and grooved
Your perfume haunted me long after I saw the swing of heaven's gate open in toward me
Luxurious in your arms, your smile is the cool sun in the dark
Misery rejoices when you're near and fever
No sign of sickness keeps me burnin' down in my heart
Winter melts, she shys away quite like the silence a dying star makes
I'm a jail bird to your music, a criminal in your prayers
I watch you in your sleep even when you're not there
Picture this: your lips on my lips
The mirror has to do for now 'cause you vanished like a cloud
Rainbows wept colour all over the streets
When you went away maybe one day we'll meet
"Oh woman," you're callin' me
I haven't slept a wink since 1916
I wasn't born then but sure feels time's been tickin'
Shadows parade outside my door
I wish we were dancin' across this old floor
Car horns honkin' down that dirty street
I wish you were yellin' tellin' to wash my feet
Lipstick I'd wear for one million years
Just to stop your eyes from fallin' them tears..
Lucka 7
Bakom lucka 7 döljer sig något kortare, nämligen ett poesicitat som Hemingway himself uttalade någon gång:
"Ta ner poesin från kristallkronorna och låt barnen klämma på den, för fan!"