ord och inga visor

Hade ganska höga förväntningar på den här boken eftersom jag gillade både Små citroner gula och På det fjärde ska det ske. De var enkla böcker som man bara läser igenom på några dagar, men de var ändå sköna och avslappnande. Alla böcker man läser måste ju inte vara Dostovjevski så att säga. (verkligen inte, haha). Kan ha lite svårt för typ Marian Keyes-böcker men har även läst alla dom. Är ingen pretentiös människa vad det gäller böcker utan jag läser det jag tycker verkar bra och sedan blir det en härlig mix av klassiker, chic-lit och annat. Men hursomhelst, let's get to the point. Vi fick i läxa att välja en bok från topplistan och läsa den, jag valde denna (hade redan köpt den, den låg i byrålådan bland alla andra nyinköpta och olästa böcker)... Läste ut den på typ en och en halv dag och anledningen att jag blev så inne i den var mest att jag ville veta vad som skulle hända härnäst, det är en sådan bok. Men anledningen att man vill veta vad som händer är att man blir så jävla irriterad. Det är en väldigt politisk bok. Svenska biståndsministern vill skänka pengar till ett barnhem i Tjetjenien och gör det mot fn, eu och sidas rekommendationer. Han som skulle ge pengarna till barnhemmet försvinner plötsligt och likaså gör de första fem miljonerna. big problem. Blablabla, hustrun till ud-mannen henrik hamrén har en affär med en rysk diplomat. Ladidadi, osv. Trist skriven utan personligt språk. Hon skriver till en trettiofemårig, beige-klädd, trist och omodern, äcklig och tråkig svenssonkvinna (förlåt alla drabbade, men i don't like you!)

Blä usch och fy, det är allt jag säger om denna bok. Det enda positiva med den var att den fick mig att vilja lära mig flytande ryska. Fast den där ja vilja även innan, jag måste seija tatjana.