Ingen lästid.
Nu i slututställningstider har man inte hunnit läsa mycket. De korta balkongstunder av läsning jag lyckats norpa åt mig har jag läst "Tigertämjerskans bekännelser". Det är en tegelsten på ungefär 500 sidor. När det kommer till tegelstenar vill jag egentligen sträckläsa dem, annars känns tar det ju typ två veckor att läsa ut en sådan bok och det blir långdraget. En oengagerad och lite blaha-läsning. Undantaget är förstås om boken är superbra för då hittar man på något vis alltid tid att läsa ändå.
Kan inte säga att Tigertämjerskans bekännelser har fått mig på fall än efter ungefär 150 sidor. I vanliga fall hade jag alltså lagt ner den för längesen men det är något som gör mig nyfiken att fortsätta läsa. Kanske själva temat för boken, som jag skrev i ett tidigare inlägg; det är cirkus, kringresande, konstiga män som vill gifta sig med henne, hur hon pratar med sina tigrar senare. Det är tidigt 1900-tal i USA. Något romantiskt i hela den bilden. Åtminstone i bokform, kanske inte i filmform. Nu när det kommer finnas betydligt mer tid att läsa, får vi se hur jag gör. Om jag fortsätter med boken eller inte. Parallelläser historierna i Alexandra Pascalidous "Taxi", om taxichaufförer hon åkt med.
Rapport om bägge böckerna kommer inom kort.
Kan inte säga att Tigertämjerskans bekännelser har fått mig på fall än efter ungefär 150 sidor. I vanliga fall hade jag alltså lagt ner den för längesen men det är något som gör mig nyfiken att fortsätta läsa. Kanske själva temat för boken, som jag skrev i ett tidigare inlägg; det är cirkus, kringresande, konstiga män som vill gifta sig med henne, hur hon pratar med sina tigrar senare. Det är tidigt 1900-tal i USA. Något romantiskt i hela den bilden. Åtminstone i bokform, kanske inte i filmform. Nu när det kommer finnas betydligt mer tid att läsa, får vi se hur jag gör. Om jag fortsätter med boken eller inte. Parallelläser historierna i Alexandra Pascalidous "Taxi", om taxichaufförer hon åkt med.
Rapport om bägge böckerna kommer inom kort.
Kommentarer
Trackback