ord och inga visor

Ännu ett mastodont julkalender-inlägg kommer här.

Lucka 15

När jag var yngre trodde jag att följande dikt var Kurt Cobains självmordsbrev. Jag var väldigt nirvana-frälst, femton år och ännu fanns inte wikipedia. Det är mina ursäkter. Faktum är att jag tror han avslutade sitt självmordsbrev, eller en dikt han skrev kort innan, med denna dikts sista rader. Men det kan vara lika o-sant det. Wikipedia informerar mig vänligt men bestämt om att diktens författare hette Mary Elizabeth Frye. Vi litar mer på det, va? Här kommer den vackra dikten:

Do not stand at my grave and weep;

I am not there. I do not sleep.

I am a thousand winds that blow.

I am the diamond glints on snow.

I am the sunlight on ripened grain.

I am the gentle autumn rain.

When you awaken in the morning's hush

I am the swift uplifting rush

Of quiet birds in circled flight.

I am the soft stars that shine at night.

Do not stand at my grave and cry;

I am not there. I did not die.

Lucka 16

Jag har en bok som heter Svenska kärleksbrev. Än har jag inte läst den från pärm till pärm men det ska jag göra. Däremot har jag förstås läst (de få) Hjalmar Söderberg-brev som finns med i boken. Ett av dem tycker jag är som poesi på något vis. Kan det vara det gammeldagsa språket som förför? Eller att det är just Hjalmar med stort H? Läs och njut, hur som helst:

Hjalmar till Emelie
Januari 1908

... jag är för trött och eländig att skriva långt idag. Det är sjukt hemma; lilla Mikael ligger i mässling. Tom har nyss haft den och är ännu klen, jungfrun är sjuk i influensa, min hustru är hysterisk och halvtokig som vanligt, och hushållerskan vill flytta... Det är bara elände.
Men jag kysser dig.

Lucka 17

Bob Hansson har länge varit en av mina favoritpoeter. Han är så härlig som person, och skriver fantastisk och befriande poesi. Här är han i sitt galna esse med knallrött hår och Institutet för höghastighetskonst som ackompanjemang. Gotta love it!