ord och inga visor

Den här veckan vill jag tipsa om en riktig klassiker: Den gamle och havet av Ernest Hemingway. Det är en enkel och ganska tunn bok, skriven på Hemingways ständigt enkla språk. När jag tänker på Hemingway så tänker jag att det var han som uppfann isbergsteniken. Fast då är nog Och solen har sitt gång ett mer talande exempel. Med isbergstekniken åsyftas att man kan skriva om helt triviala saker fast det egentligen pågår mycket annat under den puttrande textytan. Jag har dock bara läst halva Och solen har sin gång. Nåväl, åter till veckans boktips. I vanliga fall tycker jag inte om böcker som bara säger det nödvändiga, men i och med att även handlingen här på något sätt är så basic så tycker jag att det fungerar.

Den handlar om den gamle fiskaren som varit ute på sjön i över åttio dagar utan att få fisk. Slutligen nappar en fisk på hans krok; en svärdfisk, lika stor som fiskarens båt. Han kämpar mot fisken i många långa timmar, ensam ute till havs. Det där lät ju inte särskilt lockande, antagligen. Men jag tycker att boken är läsvärd och när jag hade läst ut den så lämnade den mig med en fin känsla.

Jag kan tycka att det är fint att emellanåt läsa böcker som har ett enda budskap och som inte krånglar till det. Jag skulle aldrig orka läsa bara sådana böcker, men det funkar att klämma in dem då och då. Om människans kamp, ni vet.

Jag ser den här boken som en fin julklapp att ge bort till kanske en förälder eller ett syskon. De flesta kan nog uppskatta den eller finna något tilltalande i den. Annars kan man ju alltid köpa den till sig själv, sådant brukar också vara trevligt! Har ni läst Den gamle och havet?

Roligt kuriosa om Hemingway: Drinken daquiri uppfanns i Havanna, på en bar vid namn La Floridita. Det sägs att Hemingway slog rekord där i flest daquiris på en kväll, då han drack 68 stycken. Jo, du läste rätt. Sextioåtta daquiris. Jag antar att de inte var lika stora som de frozen daquiris man ofta ser idag, men ändå. Han sov nog rätt länge den natten.