Andra slags berättelser
När jag städar eller fixar något hemma, eller ibland när jag tar en promenad, så brukar jag lyssna på gamla P1 Sommar-avsnitt i ipoden. Jag har laddat ner i princip vartenda ett. Det spelar egentligen ingen roll vem det är som har ordet, om det så är en boxare (jag är helt ointresserad av boxning). För något jag märker när jag lyssnar på sommarpratarna, så är det att nästan alla har en berättelse. Inte sällan blir jag väldigt inspirerad av att lyssna, eftersom den som har ordet ofta har åstadkommit något utöver det vanliga.
Det finns alltså ett sätt att få i sig berättelser även när jag inte kan läsa en bok (och trots att jag inte vill lyssna på ljudböcker). Det är fint tycker jag. Alla programmen finns att ladda ner gratis via iTunes eller på SR:s hemsida. Det är något jag verkligen kan rekommendera. Städningen blir smärtfri och framför allt blir den av oftare.
Snart har jag läst ut en annan bok också, som jag skriver om ikväll. Men läsningen går faktiskt lite trögare än vanligt. Om det är hösten, en extremt händelserik helg eller lite brist på inspiration, låter jag vara osagt. Det kan också vara Blecktrumman, som ska läsas till skolan, som sätter käppar i hjulet. Den är lite svår just nu.
Läser ni mycket i oktoberrusket?
Det finns alltså ett sätt att få i sig berättelser även när jag inte kan läsa en bok (och trots att jag inte vill lyssna på ljudböcker). Det är fint tycker jag. Alla programmen finns att ladda ner gratis via iTunes eller på SR:s hemsida. Det är något jag verkligen kan rekommendera. Städningen blir smärtfri och framför allt blir den av oftare.
Snart har jag läst ut en annan bok också, som jag skriver om ikväll. Men läsningen går faktiskt lite trögare än vanligt. Om det är hösten, en extremt händelserik helg eller lite brist på inspiration, låter jag vara osagt. Det kan också vara Blecktrumman, som ska läsas till skolan, som sätter käppar i hjulet. Den är lite svår just nu.
Läser ni mycket i oktoberrusket?
Kommentarer
Postat av: Vixxtoria
Jag brukar också lyssna på sommar i iPoden. Jag har upptäckt att det tar ungefär ett år att lyssna igenom en sommars sommarpratare för mig. I år lyssnade jag på den sista (jag tar dem inte i kronologisk ordning) den 1 juni. Men så är det också en massa annan lyssning som kommer ivägen. Precis som du upptäcker jag dock att det finns mycket som är lyssnansvärt fast man inte tror det från början. Där man minst anar det är det plötsligt gråtvarning till exempel (om du inte hört David Batras inslag från sommmaren 2008, så gör det! Eller, ja. Om du vill gråta, då alltså.)
Trackback