Korta eller tjocka böcker
Tekoppen skriver om hur hon ser på böckers tjocklek (eller icke-sådan). Jag tänkte att jag lika gärna kan göra ett inlägg av det, eftersom jag redan var inne lite på temat i förra inlägget.
Den långa versionen:
Jag tycker hemskt mycket om tjocka böcker, som jag kan leva mig in i och som är en riktig upplevelse. Jag brukar kalla dem för romanromaner, och konsumerar dem mer än gärna. Och för mig, till skillnad från Tekoppen, så gör det inget om läsningen blir lite splittrad. Eftersom jag måste ha min beskärda del av läsning varje dag, så lyckas jag aldrig helt komma ur boken. Om den inte är dålig, förstås. De får dock inte vara för tjocka, tålamodet börjar tryta efter ett tag och dessutom kan jag bli lite misstänksam och undra vad som sägs på 600 sidor, som inte kunde sägas på 500. Jag känner aldrig någon prestationsångest, eller att jag måste läsa snabbare osv. Däremot brukar jag komma in i riktiga romanromaner, och därmed ibland läsa dem till och med snabbare än tunnisar. Jag tar mig mer tid att läsa, helt enkelt, om en bok verkligen fångar mig. Självklart är det en annan sak när böcker måste läsas ut, till exempel i skolsammanhang. Det är aldrig roligt att stressläsa.
Men lika mycket tycker jag om tunnare böcker. 250-300 sidor är väl egentligen den ultimata boklängden. Man hinner fångas av boken och få en relation till karaktärerna, men hinner ändå inte tröttna eller börja snegla längtansfullt på andra böcker i den enorma att-läsa-högen.
Jag kan däremot ha lite svårt för väldigt tunna böcker, då jag ofta upplever att jag saknar något. Jag vill veta mer om en händelse eller karaktär, och känner mig inte riktigt "mätt" efter att ha läst ut boken (STORT undantag är förstås Marguerite Duras ofta tunna böcker). Och så är de ofta avskalat och stramt skrivna, något jag har väldigt svårt för. Det känns så skrivskoleaktigt och jag vill inte ha en massa abstraktioner när jag läser. Hellre då bli skriven rakt på näsan, eller rena rama kulsprutor av ord jag inte nödvändigtvis förstår sammanhanget av. Då tycker jag mer om novellformatet, som är så superkort att inga irriterande frågetecken hinner uppstå. Om frågetecken uppstår, så är de mer av det positiva slaget - sådant som får mig att gå och fundera på novellen långt efter att den är utläst.
Politiskt korrekt (men sant) tillägg - Faktum är att jag faktiskt tycker såhär: Det spelar egentligen ingen roll hur tjock eller tunn en bok är, så länge den har ett fint språk och något att säga. Och det kan jag konstatera även genom att fundera kring vilka böcker jag gillar allra mest. De varierar oerhört i tjocklek, alltifrån 80 sidors rasande poesi till 600 sidors målande prosa.
Den korta versionen:
Tjocka böcker (men inte föör tjocka) tycker jag mycket om. Mellanböcker (250-300 sidor någonting) är kanske den ultimata boklängden. Supertunna böcker saknar ofta något. Noveller gillas. Men boklängden är egentligen inte viktig, utan innehåll och språk.
Nu får ni också svara! Vilken boklängdspersonlighet är ni?
Den långa versionen:
Jag tycker hemskt mycket om tjocka böcker, som jag kan leva mig in i och som är en riktig upplevelse. Jag brukar kalla dem för romanromaner, och konsumerar dem mer än gärna. Och för mig, till skillnad från Tekoppen, så gör det inget om läsningen blir lite splittrad. Eftersom jag måste ha min beskärda del av läsning varje dag, så lyckas jag aldrig helt komma ur boken. Om den inte är dålig, förstås. De får dock inte vara för tjocka, tålamodet börjar tryta efter ett tag och dessutom kan jag bli lite misstänksam och undra vad som sägs på 600 sidor, som inte kunde sägas på 500. Jag känner aldrig någon prestationsångest, eller att jag måste läsa snabbare osv. Däremot brukar jag komma in i riktiga romanromaner, och därmed ibland läsa dem till och med snabbare än tunnisar. Jag tar mig mer tid att läsa, helt enkelt, om en bok verkligen fångar mig. Självklart är det en annan sak när böcker måste läsas ut, till exempel i skolsammanhang. Det är aldrig roligt att stressläsa.
Men lika mycket tycker jag om tunnare böcker. 250-300 sidor är väl egentligen den ultimata boklängden. Man hinner fångas av boken och få en relation till karaktärerna, men hinner ändå inte tröttna eller börja snegla längtansfullt på andra böcker i den enorma att-läsa-högen.
Jag kan däremot ha lite svårt för väldigt tunna böcker, då jag ofta upplever att jag saknar något. Jag vill veta mer om en händelse eller karaktär, och känner mig inte riktigt "mätt" efter att ha läst ut boken (STORT undantag är förstås Marguerite Duras ofta tunna böcker). Och så är de ofta avskalat och stramt skrivna, något jag har väldigt svårt för. Det känns så skrivskoleaktigt och jag vill inte ha en massa abstraktioner när jag läser. Hellre då bli skriven rakt på näsan, eller rena rama kulsprutor av ord jag inte nödvändigtvis förstår sammanhanget av. Då tycker jag mer om novellformatet, som är så superkort att inga irriterande frågetecken hinner uppstå. Om frågetecken uppstår, så är de mer av det positiva slaget - sådant som får mig att gå och fundera på novellen långt efter att den är utläst.
Politiskt korrekt (men sant) tillägg - Faktum är att jag faktiskt tycker såhär: Det spelar egentligen ingen roll hur tjock eller tunn en bok är, så länge den har ett fint språk och något att säga. Och det kan jag konstatera även genom att fundera kring vilka böcker jag gillar allra mest. De varierar oerhört i tjocklek, alltifrån 80 sidors rasande poesi till 600 sidors målande prosa.
Den korta versionen:
Tjocka böcker (men inte föör tjocka) tycker jag mycket om. Mellanböcker (250-300 sidor någonting) är kanske den ultimata boklängden. Supertunna böcker saknar ofta något. Noveller gillas. Men boklängden är egentligen inte viktig, utan innehåll och språk.
Nu får ni också svara! Vilken boklängdspersonlighet är ni?
Kommentarer
Postat av: Tekoppen
Jag håller med dig om att 250-300 sidor är det optimala. Och jag vet vad du menar med romanromaner, det är verkligen något särskilt med dem som aldrig blir i en kortroman. Samtidigt är det ju bara att konstatera att vi delvis är varandras motsatser i fråga om böckernas längd - och det var precis sådana skillnader i läsvanor som jag insåg att jag inte hade sett någon diskussion om. Tack för att du skrev ett så fylligt inlägg som svar på min fråga! Jätteintressant att läsa.
Postat av: Jessica (ord och inga visor)
Tekoppen: Ja, jag tycker det är fint att man är så olika också. För eftersom du antagligen läser fler kortromaner än jag, så har du bättre koll och kan ge bättre tips på sådana! och vice versa. Kul att du gillade mitt svammel. ;)
Trackback