Femte sommartipsaren
Idag är det Nina Åkestams tur att boktipsa. Nina har en riktigt bra och inspirerande reklamblogg (som man kan läsa även om man inte råkar jobba med reklam), Not another planning blog, som jag tycker att ni alla ska läsa. Hon är dessutom duktig copywriter på en stor reklambyrå. Här är hennes text:
Jag jobbar med reklam. I vår branschtidning Resumé, som alla älskar att hata, finns varje vecka en liten liten ruta längst ner i högra hörnet där någon får tipsa om reklamkampanjer som de gillar och ogillar, under rubriken Kanon och Kalkon. Det kan tyckas trivialt. Men faktum är att ingen arbetsuppgift ger så mycket ångest hos vanligen erfarna, produktiva och kreativa människor. Tänk om jag råkar kalkona min kompis/svågers/regissörs flickväns kampanj? Tänk om det jag kanonar inte når fler än skaparens 428 Facebook-kompisar?
Riktigt så illa är det inte med de här boktipsen. Den ena författaren är död, så han kan varken glädjas eller ta illa upp. Den andra är en påhittad person som skrattar hela vägen till banken och antagligen ger blanka fasen i vad jag tycker. Alltså kommer här två tips; en bok som du verkligen borde läsa, och en som du hellre kan använda som huvudkudde eller en mycket liten pall.
Kanon: Summer Crossing, Truman Capote
Det var mitt i juli och bedrövligt varmt i New York när jag gick in i en bokaffär, köpte en hemgjord lemonad och fogade mig till raden av ensamma pretton med näsan i varsin bok. Kanske är det den allra mest perfekta inramningen till den här pamflettliknande skriften, som är Capotes första. Manuskriptet hittades först för ett par år sedan, och efter mycket om och men bestämde sig Capote's förvaltare för att ge ut boken postumt, även fast han tror att författaren själv inte alls hade gillat det.
Det tycker jag verkar konstigt, för det är en alldeles underbar liten historia. 17-åriga Grady lämnas ensam i en gigantisk lägenhet på Upper East Side när familjen åker till Europa över sommaren. Det är 40-tal och allt är kvävande, från hettan i parken till samhällets normer om hur en ung kvinna bör bete sig. Grady lever på cigaretter och Coca-Cola och tycker att alla är dumma i huvudet, tills hon träffar en helt vanlig men ganska osympatisk kille från Brooklyn. Det är skitigt och bedrövligt och ändå vill man bara vara där. Lite liknande Patti Smiths bok Just Kids, fast i en annan tid.
Kalkon: Paganinikontraktet, Lars Kepler
Nej nej nej. Jag har inget principiellt emot deckare och jag försöker inte vara fin i kanten. Jag kan till och med motvilligt erkänna att jag gillade både Da Vinci-koden och Milleniumtrilogin. Den här boken är precis likadan; det är många sidor, skrivet som ett filmmanus och förbaskat mycket blod. Tyvärr finns ett stort problem: Det är inte det minsta spännande. I första scenen i första kapitlet sitter bokens hjältinna i en TV-soffa och försöker sätta dit företag som jobbar med vapenexport. Sen försöker någon mörda henne, och 500 sidor senare får man reda på att det hela handlar om vapenexport. Författarna kämpar så gott de kan med att slänga in fioler och mutbrev och djävulskontrakt, men det har tyvärr ingenting med historien att göra. Den berömda Cederquistska cirkeln har aldrig varit så sluten.
Jag jobbar med reklam. I vår branschtidning Resumé, som alla älskar att hata, finns varje vecka en liten liten ruta längst ner i högra hörnet där någon får tipsa om reklamkampanjer som de gillar och ogillar, under rubriken Kanon och Kalkon. Det kan tyckas trivialt. Men faktum är att ingen arbetsuppgift ger så mycket ångest hos vanligen erfarna, produktiva och kreativa människor. Tänk om jag råkar kalkona min kompis/svågers/regissörs flickväns kampanj? Tänk om det jag kanonar inte når fler än skaparens 428 Facebook-kompisar?
Riktigt så illa är det inte med de här boktipsen. Den ena författaren är död, så han kan varken glädjas eller ta illa upp. Den andra är en påhittad person som skrattar hela vägen till banken och antagligen ger blanka fasen i vad jag tycker. Alltså kommer här två tips; en bok som du verkligen borde läsa, och en som du hellre kan använda som huvudkudde eller en mycket liten pall.
Kanon: Summer Crossing, Truman Capote
Det var mitt i juli och bedrövligt varmt i New York när jag gick in i en bokaffär, köpte en hemgjord lemonad och fogade mig till raden av ensamma pretton med näsan i varsin bok. Kanske är det den allra mest perfekta inramningen till den här pamflettliknande skriften, som är Capotes första. Manuskriptet hittades först för ett par år sedan, och efter mycket om och men bestämde sig Capote's förvaltare för att ge ut boken postumt, även fast han tror att författaren själv inte alls hade gillat det.
Det tycker jag verkar konstigt, för det är en alldeles underbar liten historia. 17-åriga Grady lämnas ensam i en gigantisk lägenhet på Upper East Side när familjen åker till Europa över sommaren. Det är 40-tal och allt är kvävande, från hettan i parken till samhällets normer om hur en ung kvinna bör bete sig. Grady lever på cigaretter och Coca-Cola och tycker att alla är dumma i huvudet, tills hon träffar en helt vanlig men ganska osympatisk kille från Brooklyn. Det är skitigt och bedrövligt och ändå vill man bara vara där. Lite liknande Patti Smiths bok Just Kids, fast i en annan tid.
Kalkon: Paganinikontraktet, Lars Kepler
Nej nej nej. Jag har inget principiellt emot deckare och jag försöker inte vara fin i kanten. Jag kan till och med motvilligt erkänna att jag gillade både Da Vinci-koden och Milleniumtrilogin. Den här boken är precis likadan; det är många sidor, skrivet som ett filmmanus och förbaskat mycket blod. Tyvärr finns ett stort problem: Det är inte det minsta spännande. I första scenen i första kapitlet sitter bokens hjältinna i en TV-soffa och försöker sätta dit företag som jobbar med vapenexport. Sen försöker någon mörda henne, och 500 sidor senare får man reda på att det hela handlar om vapenexport. Författarna kämpar så gott de kan med att slänga in fioler och mutbrev och djävulskontrakt, men det har tyvärr ingenting med historien att göra. Den berömda Cederquistska cirkeln har aldrig varit så sluten.
Kommentarer
Trackback