ord och inga visor

Bakom lucka 19 finns: Monika Fagerholm.



Tro det eller ej, men jag har bara läst en bok av Monika Fagerholm. Den boken är dock tillräckligt bra för att författarinnan ska föräras en plats i julkalendern ändå (oj, vad högtravande det där lät men det får vara okej). Boken är Den amerikanska flickan och jag älskade den fullkomligt när jag läste den för några år sedan – en av mina någonsinfavoriter.

Såhär skrev jag om den här i bloggen en gång:

Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm är Doris och Sandra. Syster natt och syster dag. Och den amerikanska flickan som dog. Och Träsket, vodka, ålänningen som är Sandras pappa. Det är tyger. Vackra tyger. Och bassängen i huset i den dyigare delen av skogen. Bassängen utan vatten, där Sandra och Doris leker lekar som kanske blir allvar.

Boken utspelas i Trakten - en håla någonstans i Finland. Språket är väldigt speciellt, som jag har fått uppfattningen om att Fagerholms språk ofta är. Jag minns att en av mina bekanta läste boken och var typ, "vad är det för fel på språket?" Så jag tror det är ett språk man älskar eller hatar. Det är mycket punkter (alltså inte ... utan korta meningar) och tar ett tag att komma in i, men är väl värt mödan. När man väl är fast så är man verkligen fast. Och det ger inte en avskalad känsla. Språket liksom myllrar fram handlingen.

Det här tycker jag sammanfattar väl varför boken bör läsas. Att jag fortfarande har Diva, Underbara kvinnor vid vatten och Glitterscenen olästa känns både konstigt och heligt på samma gång. Jag är nämligen ganska säker på att jag inte kommer bli besviken.