ord och inga visor

Under sommaren låter jag alla möjliga människor tipsa om en eller flera bra böcker, skriva om en författare de tycker om eller något annat bokigt. Sommaren kommer alltså vara full av olika typer av boktips! Först ut är Åsa Backman.

Åsa är marknadskommunikatören, fyrabarnsmamman, långdistanslöparen och träningsnarkomanen som läser så snart tillfälle ges. Hon bloggar här och twittrar här. Hon sommartipsar om På andra sidan solen av Maria Ernestam. Varsågoda, här är hennes text:

När jag fick Maria Ernestams debutroman Caprinha med döden 2005, släppte jag den inte förrän den var slut. Språket, idén med döden som knackar på, karaktärerna, kontrasterna och den kittlande leken med liv och död, komponerad i en underbar förening. Spelet med våra starka inre känslor fortsatte till viss del i efterföljarna Busters öron och Kleopatras kam, men skärpan hos Caprinha med döden saknades.

Istället gick Maria Ernestam över till historia – hur livet idag påverkas av vad som hände tidigare i livet för huvudpersonen eller någon annan. Historia vävs ihop med nuet och jag letar förgäves efter den inspirerande leken med gott och ont, liv och död, svart och vitt. Det kommer inte tillbaka i Alltid hos dig 2008 heller, men när jag står i bokhandeln och tittar på den rykande färska På andra sidan solen, iklädd ett blodrött omslag, är det just det jag hoppas hitta mellan pärmarna. Det kittlar till lite i magen och jag köper den direkt.

Vi kommer in i berättelsen när Viola och hennes familj reser till Skåne istället för till Italien; en trevande resa och en likaledes trevande ankomst till huset. Trevande för att familjen tvingas trippa på tå för make och far och för att åtminstone Viola verkligen vill att det ska bli en bra semester. Till viss del finns den efterlängtade leken med känslor och inre krafter där, med den äkta maken Axel som blir konstigare och konstigare och de suggestiva berättelserna som den kloka gumman Lea förser Viola med.

Istället för att rida på den vågen hela vägen, väljer Maria Ernestam dock återigen att koppla in det förflutna i berättelsen. Inte Violas förflutna, utan Leas, vilket blir lite svårt att få ihop. Om caprinha-glansen fått fritt spelrum hade Lea varit behäftad med mer övernaturliga förmågor, snarare än agera som tillflykt för en allt olyckligare Viola.

 

På andra sidan solen är definitivt en en läsvärd och lättsmält historia att avnjuta i sommarsolens hängmatta, men förvänta dig inte någon caprinha-briljans från Maria Ernestam den här gången heller. Jag är inte den som är den. Nästa gång det står en gäckande nyutgiven Ernestam i bokaffären kommer jag att köpa den, med det där lilla pirret i magen.

 

Om några dagar kommer nästa sommarboktips. Tipsa gärna om bra böcker i kommentarsfältet eller hör av dig om du också vill gästblogga här under sommaren!