ord och inga visor

"Play the piano drunk like a percussion instrument until the fingers begin to bleed a bit."

Tvinga mig inte att välja mellan dessa!

Stockholms stadsbibliotek låter stadens invånare rösta fram den bästa konsten. Jag klickar i mina val ganska snabbt och lätt, nedifrån och upp. Ända tills jag når fram till kategorin romaner. För då får man nämligen välja mellan dessa:



Det är omöjligt. Skulle jag klicka i vilken av böckerna som är bäst så skulle jag välja mellan Doktor Glas och Ett öga rött. Men nu gäller det vilken som känns mest Stockholmsaktig och då blir valet betydligt svårare. Ska jag välja Människor helt utan betydelse eftersom den är så nutid, och eftersom den säger så mycket genom så få ord? Eller ska jag välja Låt den rätte komma in (även om jag inte var så förtjust) för att den är så extremt miljöfokuserad - fast i det fallet står ju förorten Blackeberg i centrum. Ska man kanske välja Röda rummet eftersom den väl för all framtid kommer få vara någon slags kanon för Stockholms-baserad litteratur, för att den varierar sin miljö mellan de fattiga och de rika och för att inledningsscenen väl är mer Stockholm än något annat?

Sedan tänker jag: Men Doktor Glas då, där står flanerandet i staden i centrum för berättelsen, där håller storstaden på att växa fram och dess invånarna utnyttjar det. Dessutom är den en av mina topp-tio-böcker, så den förtjänar priset. Men även Ett öga rött finns ju på min topp-tio-lista och den är mer relevant i dagens samhälle än vad (förra) sekelskiftesromaner är.

Såhär funderar jag fram och tillbaka. Tills jag läser igenom ingressen tll omröstningen och ser:

Kryssa för en eller flera av dina favoriter. Ok, funderingar i onödan. Såhär röstar jag:



Puh, då var det avklarat och både Jonas och Hjalmar får känna sig uppskattade.
Hur röstar du?

Hade jag bara fått valt ett alternativ hade jag också röstat på Söderberg. Doktor Glas ÄR Stockholm för mig.

Men eftersom man får välja flera så lägger jag nog till PAF och Wägner till listan, med risk att framtså som en riktigt mossig bakåtsträvare. ;)



Jag saknar Per Hagman på listan!

Jag saknar också Per Hagman på listan, för att inte tala om Carina Rydbergs Stockholm Noir-skildring "Den högsta kasten"!

Kajsa: Nej, Söderberg kan aldrig bli ett tråkigt val så du kan vara lugn. Eller så är jag lika tråkig, så kan det förstås också vara.



Anna S: Ja, den är verkligen deet. En fantastisk roman. PAF och Wägner har jag tråkigt nog inte läst. Är PAF worth the effort, så att säga? Så många böcker, så lite tid du vet. Per Hagman borde absolut vara med.



Kajsa igen: JA, var är Carina? Den hade jag lätt röstat på istället för snarkvarning-boken Röda rummet.

Jag skulle rösta på Ulf Lundells "Jack" Det är en väldigt levande och kraftfull skildring av Stockholm, tycker jag. Boken fick mig att som 19-20 åring resa upp till Stockholm och leva ett frihetligt liv under några dagar i Gamla stan. Resan jag gjorde inombords i samband med läsandet var såklart ännu häftigare. Jag säger Jack för dess förmåga att locka mig upp till Stockholm och förändra mitt sätt att leva (för en kort tid)

Magnus J: Den har jag faktiskt inte läst, men vad härligt att den påverkade dig så mycket. Det är fint att litteratur kan förändra människors liv på det sättet. Tror du att den är värd att läsas idag?

Jag tror definitivt att Stockholmsskildringarna i "Jack" håller även idag, vilket nomineringen också bekräftar. Jag tycker att boken är värd att läsas idag, även om den säkert åldrats en del. Märkligt att ingen bok ifrån 90-talet nominerats. Inte heller någon ifrån 80-talet. Eller 60-talet. Eller 50-talet.

Jack befinner sig någonstans mellan klassikerna och samtidsberättelserna.

Magnus J: Jo du har rätt i att nomineringen på sätt och vis bekräftar det, samtidigt som de väl väljer mellan de böcker som någonsin varit "klassiska" Stockholmsböcker. Men jag ska läsa den någon gång i framtiden, har bara fått för mig att den inte skulle falla mig i smaken. Men det är ju mest för att Ulf Lundell inte faller mig i smaken. Precis som att jag hade svårt att koppla bort Ranelid när jag försökte mig på honom i somras.



Det är VÄLDIGT märkligt som du säger, att ingen 90-talsbok har nominerats. Som kommentatorer ovan har påpekat - vart tog Per Hagman och Carina Rydberg vägen t. ex? Vad gäller svensk 50- och 60-talslitteratur så är jag nog väldigt dåligt påläst generellt. Har du något från dessa decennier att rekommendera? Jag har läst mkt från 30- och 40-tal, även 70- och 80-tal men däremellan ekar det ganska tomt vad jag kan komma på nu.

Jag tror att personen står ivägen för litteraturen i fallet Ulf Lundell. Många har redan en relation till honom genom musiken eller genom hans liv i offentlighetens ljus. Man har redan bildat sig en uppfattning om honom och har väldigt svårt att frikoppla honom ifrån verket. Vilket delvis är hans eget "fel", eftersom hans liv och verk är så tätt sammankopplade.

I "Jack" finns det ett slags romantiskt skimmer över staden och det är ett lustfyllt och ordrikt beskrivande av staden med en tydlig huvudpersonen som löper genom boken. 80 och 90-tals prosan kännetecknades kanske inte just av långa lustfyllda beskrivande ordmassor. Det var kanske mer ordknappt, mörkt och destruktivt. Om man generaliserar lite. En enkel teori om varför inga 80-90-tals romaner finns representerade på listan.

Jag tycker att du ska ge Lundell en chans.

Carina Rydberg är en skicklig författare och "Den högsta kasten" borde kanske varit nominerad. Den är bra på flera sätt. För mig är det inte hennes stockholmsskildringar som sticker ut, utan hennes fantastiska beskrivningar av resturangmiljön till exempel. Man vill helt enkelt gå på PA&Co när man läst boken.

Ja, det är säkert sant - att personen Lundell står i vägen för hans litteratur. Jag ska absolut ge Lundell en chans så fort jag springer över boken nästa gång. Kan försöka läsa den under sommaren när man har lite mer tålamod och kanske kan koppla bort hans person! Men varför tror du att det inte finns någon 50- eller 60-talslitteratur representerad på listan? Det kanske inte var några bra årtionden för svensk litteratur...



Jag håller med om att Rydberg är duktig på att beskriva restaurangmiljön men tycker gott att hon kunde ha blivit nominerad eftersom hela Den högsta kasten bär på en aura av Stockholm, miljön, tendenserna, de sociala koderna osv.

Vid närmare titt så är 60-talet representerat genom "Mina drömmars stad."

Pinsam miss av mig. Jag trodde den var äldre. Typ utgiven under 30-40-talet någon gång.

En annan teori är att de författare som fick störst genomslag på 30-40-50-talet fokuserade sitt skrivande på andra saker än själva staden. De kanske inte ens bodde i Stockholm. Gissningar. Har du egna teorier?



Röda rummet 1879

Doktor Glas 1905

Norrtulsligan 1908

Mina drömmars stad (flera böcker ingår som gavs ut under 60-talet)

Jack 1975

Ett öga rött 2003.

Låt den rätte komma in 2004

Slutspelat 2009

Mordets praktik 2009

Människor helt utan betydelse 2009

Aha, jag trodde också att den serien var utgiven tidigare faktiskt. Då är det 50-talet som inte är representerat. Fast vad gäller 20- och 30-talet så handlar den fördjupningskurs jag läser nu i littvet om just den tiden (se mitt senaste blogginlägg) och flera av de böckerna utspelas faktiskt i Stockholm. Åtminstone delvis. Däremot tenderar det Stockholm som skildras i dessa böcker inte att vara så romantiskt. Det är ett skitigt och slitigt Stockholm, mycket eftersom de böcker åtminstone vi läser skrevs ur ett arbetarklassperspektiv. Och så kanske det inte skrevs mkt renodlat Stockholmsorienterat då heller, men jag har inte direkt någon annan teori. Men Kungsgatan till exempel, har ju i princip en gata i förgrunden och många av böckerna handlar om modernitetens framväxt med neonskyltar, telefoner, bilar osv. Storstadsrelaterade fenomen. Så jag vet faktiskt inte. Kanske har de valt att inte ta med dem för att de böckerna inte är lika kända som de nominerade? Eller så är det en ren begränsningsfråga. De kan inte ha med hur många böcker som helst och måste alltså bortprioritera.

Intressant med dina kunskaper om 20-30-talets arbetarklass litteratur. Ett skitigt och slitet stockholm sett ur ett fattigt arbetarklassperspektiv passar kanske inte riktigt den romantiserade stockholmsbild som tycks efterfrågas i tävlingen "alla tiders Stockholmsroman"!?

På Aftonbladet Kultur pågick en diskussion om modern arbetarlitteratur för en tid sedan, följde du den? Susanna Alakoski "Håpas du trifs bra i fengelset" och Kristan Lundbergs "Yarden" diskuterades.

Du kanske ska testa senaste boken istället!?

http://www.fokus.se/2010/04/tiden-andras-%e2%80%93-inte-lundell/

Nej, jag tror inte heller att det skitiga och slitiga passade in i den här tävlingen. Debatten på aftonbladet har jag följt, riktigt intressant. Jag vill läsa bägge böckerna du nämner också (Yarden och Håpas du trifs bra i fengelset), har du läst någon av dem? Och ja, den senaste Lundell lät faktiskt intressant. Har du läst den där tjocka boken med pjäser som det pratades mkt om för ett tag sedan (av Lundell)?

Diskussionen i Aftonbladet Kultur var bra och många kloka saker blev sagda. Jag har inte läst någon av böckerna. Jag vill framförallt läsa "Yarden" och Renzo Aneröds "Fiender". Jag läste Aneröds "Vildsvinet" och blev positivt överraskad. Aneröd har helt klart ett eget sätt att berätta och han berättar trovärdigt om en värld som jag inte vet något om. Så istället för att läsa om den stockholmska undre världen (Snabba cash) så kan man läsa en något ruffigare och skitigare skildring av göteborgs undre värld i "Vildsvinet". "Fiender" skall vara ett slags fristående fortsättning på "Vildsvinet". Renzo Aneröd är autodidakt och det är Kristian Lundberg också.



Ja, jag läste "6 Pjäser" och skrev såhär om den

http://dagensbok.com/2009/08/29/ulf-lundell-6-pjaser/

Ja den var verkligen bra, jag skulle önska att litteratur oftare diskuterades på det sättet i svenska medier. Jag har inte ens hört talas om Renzo Aneröd faktiskt, men ska kolla upp honom. Tack för tipset! Tack också för länken till din text, det var intressant läsning.