ord och inga visor

Helgen har gått helt i pluggandets tecken. Jag har bokstavligen talat isolerat mig (med telefonen på ljudlös) och plöjt sida upp och sida ner. Jag kan säga att de där gubbarna Platon, Aristoteles & company har oförtjänt gott rykte med tanke på hur de såg på människor. Å andra sidan får man kanske give them a break (töntigt med engelskt uttryck men finns inget motsvarande svenskt) med tanke på att de levde för mer än 2000 år sedan. En enda sida skönlitterärt hann jag läsa igårkväll innan jag föll in i djup sömn.

Ikväll orkar jag därför inte läsa - ögonen är litegrann som grus. Istället kollar jag ikapp mig på Babel på svtplay. Jag har bland annat sett en intressant diskussion om proggiga barnböcker. Jag minns själv Totte-böckerna från när jag var liten, även om min barnperiod ägde rum senare än 70-talet. De kommunistiska och renodlat politiska barnböckerna hade nog hunnit rensas bort från dagisets boklådor när jag kom dit. Annars hade jag garanterat läst dem. Jag läste nämligen allt jag kom över som barn. Dessutom blir jag galet sugen på Spill av att se en intervju med författaren, och tycker att Bob Hansson är skämmigt tramsig emellanåt. Det är kul att Babel alltid håller så hög kvalitet och att även de halvtråkiga ämnena är roliga att lyssna på.

Det var min helg alltså, bokmässigt. Inte mycket läst. Men efter fredagens tenta hägrar gigantiska högar av olästa böcker och blogginlägg, som sagt. I fem dagar till får jag alltså reflektera KRING och inte OM böcker i den här bloggen.

Sitter ni fast i tegelstenarna eller är begravda i plugg som jag?