En berättelse om hur det går när jag slalomläser
Och det kan ju se helt fantastiskt ut. Tre ganska nyutkomna romaner, tre lovande läsupplevelser. Vad jag tycker om respektive bok tänkte jag vänta med att skriva om tills jag faktiskt läst ut dem. Problemet är inte romanerna i sig, utan att jag läser alla tre. Samtidigt. Vissa verkar klara av att slalomläsa och ändå ha kvar lässuget och inte bli förvirrade. En väldigt beundransvärd förmåga, tycker jag. För det är en sak att ha en novellsamling och en roman som man parallelläser, eller en diktsamling och en roman. Men tre romaner samtidigt skapar en fullständig kollision i mitt huvud. Det gör att jag sitter och ströläser bokbloggar, botaniserar lite på adlibris, kollar i mina bokhyllor och hittar på andra saker. Men lässtunderna blir hackiga och lite okoncentrerade.
Anledningen till att jag har gett mig in i denna snårskog av ord och karaktärer med tre böcker jag sett fram emot, är följande: Först började jag läsa Anyurus roman. Tyckte att den väl var lite väl jobbigt skriven och kom inte riktigt in i den. Då tänkte jag att Alakoski nog kunde vara bra som variation och började läsa den. Sedan insåg jag att min bokcirkel skulle ses idag och prata om Inlåsta av Emma Donoghue. Ajdå. Sprang och lånade den och var självklart tvungen att börja läsa direkt. Därför finns nu i hjärnan ett myller av Jack, Sami, Francis, realistsverige, flyivägtillspanien, inlåst i ett trångt utrymme. Och på det tre sinsemellan _helt_ olika språkstilar.
Nu kunde jag tyvärr inte gå på bokcirkeln idag, av anledningar som hör hemma någon annanstans, men ändå. Härmed bestämmer jag att varje bok ovan ska få sin förtjänta del av min uppmärksamhet. Jag börjar med att läsa ut Inlåsta. Sedan läser jag Anyuru och därpå Alakoski. På så sätt blir det kanske reda i hjärnan och så kanske jag kommer in i böckerna också.
Hela det här inlägget är alltså en stor note-to-self: Läs inte fler än en bok i taget, Jessica, just don't!
Brukar ni slalomläsa böcker eller föredrar ni en fiktiv värld i taget?
Jag tycker också att det är svårt att slalomläsa fler romaner. Däremot fungerar det om jag blandar en roman med en novellsamling eller en fackbok.
Det gäller att veta sina begränsningar :-)
Åh vad jag INTE kan slalomläsa. Det går bara inte. Jag kan lura mig själv att jag har flera böcker på gång, men egentligen kan de "andra böckerna" känns sig helt glömda. Kanske kanske plockar jag upp dem när den jag fastnat mest för är utläst, men risken är stor att jag då glömt dem och går vidare... Trist men sant!
Bokbrus: Ja, verkligen. Nu vet jag sannerligen mina för all framtid :)
Full bokhylla: Haha, hög igenkänningsfaktor på det. Men jag tycker det är ganska fint också, man dedikerar sig liksom till en bok i taget.
Jag älskar att slalomläsa och det har aldrig varit något problem. Förutom att jag brukar låta vissa böcker ligga väldigt länge så att jag blir osäker på om jag egentligen verkligen läser dem eller inte...