Läsrapport oktober
Att leva och dö som Joe Strummer av Marcus Birro
Tiger av Mian Lodalen
Jag missade Woodstock av Bengt O Björklund
Djurens gård av George Orwell
Sot av Per-Eric Söder
Motsols av Moa Martinson
Funderingar av Angelica Wiik och Bengt O Björklund
Mannen utan väg av Erik Lindegren
Åtta böcker totalt, varav fyra diktsamlingar och en diktroman. Tre riktiga romaner. Sedan har ju faktiskt Anna Karenina tagit upp den absoluta merparten av min lästid under de senaste veckorna, men eftersom den ännu inte är utläst så hamnar den på nästa månads läsrapport.
Månadens bästa: Jag blev väldigt imponerad av Djurens gård, Jag missade Woodstock och Att leva och dö som Joe Strummer. Men även Sot gjorde mig helt begeistrad. Jag har aldrig tidigare läst något av Per-Eric Söder och tyckte att det jag läste var sjukt bra. Men mer om det i ett eget inlägg när andan faller på.
Månadens sämsta: Tiger av Mian Lodalen passade inte riktigt mig, och den kunde jag nog lika gärna inte ha läst. Ändå vill jag läsa Dårens dotter eftersom jag inbillar mig att den ska falla mig mer i smaken.
Månadens överraskning: Överraskningen var nog att Per-Eric Söder var så inspirerande. Även Jag missade Woodstock var kul att läsa, då den kändes nyskapande. Jag gillar verkligen formatet diktroman och vill läsa fler sådana om de dyker upp. Men det kanske inte finns så många?
Månadens besvikelse: Jag blev - och här skär det lite i hjärtat - faktiskt lite besviken på Moa Martinsons poesi. Visserligen fanns där flera dikter to die for i Motsols men helheten kändes väldigt torftig. Hon kunde romanen bättre, helt enkelt.
Hur var oktober för er som läsmånad?
Jag tyckte faktiskt bättre om Tiger än om Dårens dotter (som jag inte ens orkade läsa färdigt), men båda är lite tjatiga. Det jag ändå imponeras av är att hon verkar ha bra kontakt med tonåringen inom sig (alternativt sparat sina dagböcker), för man bli ju helt galen på hur knäpp hon är. Det känns ganska äkta.
Jag har inte heller hunnit blogga om förra månadens alla lästa böcker... Jag blir irriterad på mig själv när jag halkar efter med recenserandet, för jag vet med mig att det blir svårare att skriva om en bok ju längre tid som gått sen jag läste ut den. Dumt av mig med andra ord!
Jag blev nyfiken på den där "Sot" nu, hoppas det kommer ett inlägg om den boken snart. :)
AnnCharlott: Ja, det håller jag med om, det känns väldigt tonårs-autentiskt! Men det låter inte lovande att dårens dotter var ännu tråkigare. :/
Anna: Ja jag vet, det blir alldeles för många att recensera ikapp sedan. Det kommer absolut en text om Sot snart men kanske inte innan min mardrömstenta på fredag. Har knappt tid att svara på kommentarer i tid den här veckan som du märker!