Bokig översvämning & kritik vs. hyllningar
Och ni anar inte vilket lässug denna handling kan väcka. Jag känner nästan ett slags stress inför det faktum att det finns så många (förmodat) bra böcker. Mitt under dessa dagar så kommer jag plötsligt på att jag ju har kvar cash på mitt adlibris-presentkort. Så mycket som 500 kronor och det går ut i december. Jag filar på vilka böcker från min önskelista (se menyn till höger) jag ska välja, men är nu också sugen på Att föda ett barn efter att ha läst fint om den i DN och Bokhora.
I Babel nyligen pratades det om litteraturkritik och någon av de medverkande sa att hennes jobb som kritiker inte var att delta i en gruppkram. Jag tänkte direkt att hon syftade på bokbloggarna. Men nu skrev jag precis ett inlägg bara om hur lässug kan verka, och tror inte att jorden kommer gå under för det.
Att jag dessutom haft turen att läsa en del bra böcker på sistone, och sluppit rejäla sågningar, lider jag inte heller av. Sågningarna kommer nog igen, tids nog. Men så länge jag har turen att hylla istället, så är det bara positivt. Eller hur tänker ni andra bokbloggare? Blir ni lite stressade om ni inte har sågat på länge eller föredrar ni hyllningar (inte för sakens skull men om ni har turen att läsa bra böcker)? Det handlar nog lite om att man lär sig mer och mer att utkristallisera sin egen smak också, tror jag. Jag vet idag att jag förmodligen inte gillar en bok av Katerina Janouch eller Liza Marklund, men att en bok av Douglas Coupland eller Siri Hustvedt förmodligen faller mig i smaken. Och då läser jag ju inte Marklund, bara för att få en redig sågning. Man börjar nog inte på en bok om man känner på sig att den inte faller en i smaken. En annan sak är det om man tror att en bok är bra och den visar sig vara motsatsen. Ni förstår nog hur jag tänker.
Hur tänker ni?
Jag är bokbloggare inte litteraturkritiker. Jag läser på min fritid och jag får inte betalt för att läsa. Därför läser jag de böcker jag med största sannolikhet kommer att tycka om. Min uppgift är inte att sätta in de specifika böcker jag läser i ett större sammanhang och jämföra dessa med vad författaren har skrivit tidigare eller med andra författare och den gängse samhällsbilden och bla bla bla. Det är kritikerns uppgift.
De kan ju fortsätta dänga oss på käften för att vi mest hyllar böcker. Om de vill. Eller så kan de fortsätta sköta sina jobb som ju de är bäst på! Och så kan vi bokbloggare få fortsätta vara ett glatt gäng amatörer som älskar att läsa och sprida läsglädje! :-)
Håller med Titti, jag läser böcker jag vill läsa och de är oftast bra. Det gäller att såga snyggt och sågningar kräver därför mer känner jag. Går och värker på en rejäl sågning just nu.
Instämmer också med föregående talare. Jag har lärt mig ganska väl vilka böcker jag kommer tycka om och inte och är ganska duktig på att "sålla", därför blir det ju mest positiva recensioner. Jag tycker dessutom också, som Lilla O, att sågningar är svårare att skriva på ett bra sätt, men ibland dyker de upp, det är ju ofrånkomligt. Men jag sågar aldrig böcker bara för sakens skull.
Jag sågar i princip aldrig. Jag läser helt enkelt inte ut böcker som är dåliga. Och en bok jag inte läst ut kan jag naturligtvis inte recensera. Däremot tycker jag mer eller mindre bra om de böcker jag läser och ibland får jag ju lov att i en recension skriva att en bok inte riktigt passat mig.
Jag tycker att litteraturkritikerna på dagstidningarna har ett annat uppdrag än vad bokbloggare har.
Jag förväntar mig andra slags texter av en litteraturkritiker än vad jag gör av bokbloggare.
Båda fyller dock en funktion.
Jag gillar de flesta böcker jag läser, men inte alla. För att bloggen ska behålla sin trovärdighet tycker jag att man måste vara ärlig med vad man tycker, även när en bok inte håller måttet. På så vis kan ju läsare veta om de har samma smak som jag och både läsa det jag gillat och undvika det jag sågat. Så, ja, jag sågar. Men bara vid behov.
Jag håller med er allihop ovan; naturligtvis blir det ju så att vi läser fler böcker som vi tycker om helt enkelt för att vi får själva välja vad vi ska läsa och skriva om (och då är det väl klart att man hellre läser något man tror att man kommer att tycka om än något ur en genre/från en författare som absolut inte lockar en.
Dessutom som Titti påpekade och som aldrig kan sägas tillräckligt många gånger: professionella = får betalt, amatörer = får INTE betalt. Alltså kan INGEN kräva något av oss, så länge vi inte kräver något av andra.
Personligen tycker jag att jag inte alltid sågar eller hyllar; man kan väl få lov att skriva en analys utan att blanda in känslor och "tyckande" vareviga gång. Jag ser mig själv mer som litteraturvetare än kritiker, även om min blogg oftast är allt annat än vetenskaplig. Jag ser den som ett utrymme att få göra vad jag vill i; någonstans där jag får blanda kortfattade observationer om tråkiga lexikon med babblande utläggningar om Ricoeur. Och om det är någon som inte vill läsa det jag har skrivit för att de tycker att det är dåligt så har det åtminstone inte kostat dem något att gå in på sidan, till skillnad från om jag hade skrivit i en tidning.
Det där med gruppkram tycker jag antyder ytterligare kritik mot bokbloggarnas allmänna trevlighet, både mot varandra och mot lästa böcker. Jag har så himla svårt att förstå vad man kan ha emot vanligt hyfs. Det finns ingen anledning att förlöjliga vår gemenskap genom att antyda att vi håller med varandra bara för att hålla med, vilket ABSOLUT INTE är fallet enligt min erfarenhet!
Man kanske måste starta ett bloggbråk för att bli tagen på allvar av media, precis som fjortisbloggarna? Dags att börja snacka skit, så har vi snart också tusentals läsare om dagen!!
Förlåt mitt extremlånga inlägg. Blev lite ivrig där, hehe. ;)
Titti: Jag håller med varenda ord du skriver faktiskt! Och det är ju faktiskt två helt olika jobb/uppgifter. Peace and love, så att säga, det kommer man längst på.
enligt O: Jag tycker också att sågningar är mkt svårare att skriva, just för att de kräver en större motivering på ngt sätt. Men å andra sidan läser jag inte ut böcker jag inte tycker om, och då brukar jag bara skriva ett kort inlägg om varför jag valt att inte läsa ut boken. Andra gånger läser jag ut ändå, i hopp om att det kan bli bättre. Vilken bok går du och väntar på att såga? Eller det lär väl märkas i din blogg så småningom men jag blev nyfiken!
Eli: Nej, att såga böcker för sakens skull känns väldigt okonstruktivt på något sätt.
Lyran: Precis, det är skönt att inte ha ngn slags tvångstanke kring att behöva läsa ut en bok. När jag var yngre läste jag ut böcker även om jag inte gillade dem. Men so many books so little time. Det är ju bättre att lägga ner en bok man inte gillar och slippa såga den och slösa sin egen tid.
MJ: Det håller jag med dig om. Jag älskar att läsa litteraturkritikernas texter och recensioner, och gör det dagligen. På samma sätt som jag läser bokbloggar dagligen. Men jag tycker det är onödigt av littkritiker att se ner på bokbloggare bara för att vi inte aktivt längtar efter att såga böcker. Sen skulle jag själv kunna tänka mig att jobba som littkritiker, det är t. om ett av mina drömjobb. Men jag tycker inte att man måste välja den ena eller andra sidan på ngt sätt. Det som förenar är ju ett stort intresse för böcker.
Kafka: jag håller med om att man för trovärdighetens skull alltid måste kunna skriva vad man ärligt tycker om en bok. Jag har gjort det i fyra år, har aldrig slätat till ngn av mina åsikter. Blir det en eller annan sågning så får man stå ut med det, jag menade inte att dissa sågningar i mitt inlägg. Mer att dissa det faktum att man LÄNGTAR efter att såga/gör det för sakens skull, om du förstår vad jag menar.
Sanna: Åh, jag älskar sådär långa kommentarer, så jag blir bara glad! Här behöver ingen begränsa sig. :) Det vore, som du säger, korkat att läsa böcker som man tror att man kommer avsky eftersom det finns så många man antagligen kommer gilla riktigt mycket. Jag håller med om att man inte måste blanda in tyckande varje gång man skriver. Själv gör jag ofta det av gammal vana, men det är intressant att läsa analyser också. Och det är så härligt att ha en bokblogg där man får göra precis som man vill, det håller jag med om. Och nej, ofta uppstår ju diskussioner i bokbloggar, det är inte så att man smörar för varandra som den kommentaren antyder att de tror. Ska vi starta ett bloggbråk och se hur det går? Många av fjortisbloggarnas bråk är ju uppenbart arrangerade som jag uppfattar det. Fjantigt men - som du säger - spännande för folk att läsa kanske. Själv tycker jag mest att det är utmattande och undrar vad poängen är, men de verkar ju gilla det, kissie & company.
Jag tänker att som kritiker kan man inte alltid välja vilka böcker man ska läsa. Det gör vi i en större utsträckning.
Tekoppen: Bra poäng!