ord och inga visor

Även om jag inte ber om en ponny utan snarare en stor bokshoppingrunda, så tyckte jag att bilden passade.

Ja, hörni, det här bokköpstoppet börjar kännas mer och mer som ett skämt. Visserligen köper jag inte alls lika mycket böcker som i vanliga fall, och inga nya. Men i söndags var jag på Stadsmissionens second hand på Hantverkargatan. Där köpte jag:

Växandet av Gösta Friberg
Petersburgsnoveller av Nikolaj Gogol

Det var nära att betydligt fler böcker slank med i köpet men jag lyckades hejda mig. Igår var jag inne en sväng på Alfa antikvariat, som måste vara Stockholms bästa? Där fanns för det första hur mycket poesi som helst. Förutom det verkade de ha mängder av böcker som står med på min önskelista. Lyckligtvis, och jag vet inte riktigt hur det gick till, så lyckades jag skynda ut därifrån med habegäret ristandes inom mig.

Ni hör kanske att jag dramatiserar det hela lite. Men det är ju faktiskt inte så smart att gå in i en massa bokaffärer när man egentligen inte får. Särskilt inte antikvariat, eftersom det då blir ännu svårare att stå emot. Man tänker: Åh, men den här boken går ju faktiskt inte att köpa vid ett senare tillfälle för då kanske den inte finns kvar. Att jag tog mig ut från Alfa antikvariat utan ett kraterstort hål i plånboken är ett oförklarligt under.

Men sedan tänker jag att det finns så många böcker här hemma som jag vill läsa. Köper jag nytt hela tiden så minskar chansen att det blir av. Det är ett argument att stå emot som jag ska tänka på nästa gång. Om det går.